Hjälp! Lever i ett olyckligt äktenskap! Kulturkrock?

Någon mer som slits mellan två kulturer och orkar inte mer att tillfredsställa folk i båda delarna? Jag är såå trött på det. Jag skulle aldrig ha tagit hit en man från mitt ursprungliga land. Nu lider jag och är för snäll för att skiljas från honom. Det går inte förena två helt olika mentaliteter. Jag har inte nått min gräns ännu men när jag väl gör det då kommer jag inte ta hänsyn till någons åsikt! Det känns som attjag bara ger och ger och får inte mycket tillbaka. Han är duktig, har lärt sig jätte bra Svenska är socialt kompetent och händig och tar ansvar hemma för saker och ting i de flesta fall. Jag jobbar nätter och sömnen blir ju lite oregelbunden ibland och det innebär att jag måster sova några timmar på dagen ibland när jag är ledig. Han bara säger att det är okej att jag sover och sedan medans jag sover så städar han eller fixar i köket. Och när jag vaknar ger han mig skuldkänslor och säger " jag får göra allting själv och du bara sover". Jag kan bli nedstämd pga den jobbiga situationen jag är i men han bara fortsätter att ge mig mer ångest. Mina antideppressiva hjälper inte så mycket för tillfället:(. Han visar ingen empati. Vi har varit gifta i tre år och han har bott här i tre år. Jag har slutat att lyssna på musik och titta på min favorit serier. Jag har liksom fastnat i ett negativt läge som jag inte kommer ur. Jag har ingen livslust. Det här äktenskapet har gett mig så mycket känslomässig smärta. Jag har inte vågat skilja mig pga rädsla men nu ska vi ha barn. Jag är glad för barnet men inte åt äktenskapet. Finns mer att skriva men vi börjar här. Tack Snälla hjälp mig.