hur är er 4.5 åriga pojke?

Någon?

?????

Jag har två pojkar som passerat 4,5. Äldsta är rationell, har ett väldigt jämt hurmör och har egentligen aldrig "trotsat". Den yngre fyllde 5 år i förrgår. Han är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. Oerhört kramgo och empatisk och gillar fysisk närhet, men han är också ofta lite för hårdhänt (gentemot syskon och oss föräldrar). MYCKET är väl ett epitet som passar rätt väl in på honom . Stort behov av att bryta sig loss och vara självständig (och är också duktig på att klara saker själv, men vissa saker får han helt enkelt inte bestämma och göra själv ).....men samtidigt i så stort behov av närhet och trygghet.....besvärligt. Vill som sagt bestämma allt själv. "ALDRIG!" alternativ "ALDRIG I LIVET!" är hans stående uttryck . Väldig stor skillnad på hur han är och beter sig hemma och t.ex. på förskolan. I förskolan är han väldigt bestämd och viljestark, men han är också oerhört omtyckt av kompisarna för att han är snäll, har lätt för att känna av sociala koder etc och där är han aldrig hårdhänt eller får utbrott. Lite spännande att ha två barn som är så diametralt olika. Vi har en liten trea på 10 månader också.....får se hur han blir . När det gäller förhållandet mellan mina äldsta pojkar så är de rätt bra på att reta varandra och klämma på "ömma" punkter, men de gör det på väldigt olika sätt.

Min äldsta son var nog i den åldern rätt enkel har jag för mig. Han hade vi en jobbig period med när han var 1-3 och varpå sin storasyster hela tiden men vid 4.5 hade det lugnat sig.

Min yngsta son var vid 4.5 en riktig liten terrorist. Gick knappt ha lös. Slogs, kastade saker så fort han inte fick som han ville och puttade syskon och kompisar. Har vaktat honom mer än de 3 andra tillsammans. Men där vid 4.5 började han faktiskt lugna ner sig och allt har blivit mycket bättre. Han är 6 år nu, fortfarande springer han illvrålandes genom huset iaf 3-4 ggr per dag när han inte får som han vill men han ger sig inte på andra iaf.

Båda killarna har varit (och är fortfrande) riktiga mysungar. 6-åringen kommer fortfarande och hoppar upp i famnen när vi hämtar på dagis och är mäkta nöjd med att bäras runt och gosa (han väger inte ens 15 kg så det är inget större problem heller :) )

Skönt att höra. Min kille har nog varit så här iaf i 1,5 år. Jag hoppas också att det lugnar sig, i af när det gäller att trampa på saker och att slåss.

Finns det fler med erfarenheter så skriv gärna...

Jag har tre grabbar 11år, 5år och 2,5 år... de två mindre bråkar hela tiden nu för tiden..... slåss, rivs, bits, skriker och...... men om jag eller pappan skäller på någon av dom så försvarar de varandra.... Jag prata med BVC om att de bråka så mycket... Då fick jag till svar att de är i den åldern och att det är vanligt i många familjer... SÅ SKÖNT ATT HÖRA!!!!! Men det är nog bara att stå ut, en dag slutar de nog..... (hoppas)....

Jag har en kille som blir 5 år i höst och jag säger bara HERRE GUD!! Han har alltid varit väldigt viljestark och trotsig men detta är liksom något annat. Han är bara så extremt krånglig hela tiden. Sätter sig på tvären om allt!! Att komma iväg till förskolan på morgonen är en utmaning VARJE DAG!! Han äter inte upp sin frukost, vi får tjata hål i huvudet på honom för att sedan tjata om att klä på sig etc. De 5 första gångerna säger vi till snällt men sedan blir vi bara mer och mer arga. Till slut blir det tyvärr att vi skriker åt honom att äta eller klä på sig och först DÅ får vi en reaktion. Men reaktionen blir att han typ slänger sig bakåt i soffan och grinar hejdlöst och gör ändå inte det vi sagt åt honom att göra. Vi har testat alla varianter, att prata dagen innan om hur man ska uppföra sig, att prata lugnt, att ta i honom när vi berättar vad han ska göra. Inget hjälper! Han är så dramatisk på något sätt. Retas även med lilebror något förskräckligt. Blä säger jag bara....inget roligt alls och jag hoppas det är en fas som går över och det snart!!!!