Behöver prata av mig..

Hejhej

Jag och min sambo är under utredning just nu.. Efter att ha försökt bli gravida i 1 år så valde vi att kontakta ett sjukhus för att börja en utredning. Vi fick en tid väldigt fort i januari och fick komma dit för att träffa en läkare. Dom kollade med ultraljud, fick lämna blodprov.. Sambon fick lämna spermaprov.. När vi sedan fick en ny tid för att få provsvaren fick vi veta att allting ser jättebra ut med mig, men spermaprovet visade 0% levande spermier...

Det var som golvet försvann, kunde inte hindra tårarna.. Väl hemma bröt sambon ihop och även jag.. Nu har han lämnat ett nytt spermaprov och ska lämna blodprover i veckan.. i början på maj ska vi träffa en ny läkare för att få svaren.. Då får vi veta hur vi ska gå vidare.. 

Försöker vara positiv, vi vet att någon gång, på något sätt, kommer vi att få vårt barn.. Men vi vet inte hur, kan vi båda bli biologiska föräldrar, eller måste vi använda donerad spermie, eller ska vi adoptera...
Sambon har sagt att han inte vill ha donerad spermie, om det visar sig att han inte har några spermier alls.. Då vill han adoptera.. Jag vill så gärna uppleva en graviditet, även fast det skulle kännas konstigt på nått sätt att använda någon annans spermier... Men samtidigt så blir det ju ändå vårt barn..

Finns det någon som har varit/är i samma sits som oss? Hur tänker ni?