Anonym (kluven) skrev 2014-04-29 10:13:17 följande:
Biopappa i historien brukade sticka hemifrån dag och veckovis under tiden vi levde ihop och behandlade oss illa. Sen när hon blev 3 år separerade vi, då höll han sig undan för att leva i kriminalitet. När han vid 4 år kom in varannan helg på egen begäran vilket inte alls funkade pga att han försatt henne i fara så många gånger, så stack han helt och skrev över vårdnad på mig. Nu finns han på sina villkor. Utan den minsta insyn i hennes aktiviteter eller skolgång.
När sen min man kom in i bilden hade hon svårt för att ta till sig hans förtroende, hon var tvungen att veta varje gång han kom och skulle åka, när han skulle sova över och hur länge han stannade. Fortfarande kämpar hon med att lita på honom, hon gör det, men ändå inte. Testar honom ständigt men vill ändå inget annat än att vara med honom. När hon väl kallar honom pappa så slår styvsystern undan benen på henne, och hon blir aggressiv mot min man och mig. Hon hatar oss och hon vill rymma hemifrån. Men hon säger inte varför, utan detta har vi nu efter så många turer lagt ihop själva. För hon säger det i ett helt annat sammanhang efteråt, typ vid matbordet någon vecka inpå eller dylikt. En gång sa hon att min man skulle dö så hon slapp känna att han skulle bli hennes pappa för det fick han ju inte för styvsystern.
Att sitta ned och visa henne kort på den som svikit henne mest i hela världen, säga att han är den enda du måste älska som din pappa, skulle aldrig falla mig in. Varför i hela världen skulle jag vara sån fruktansvärd mamma åt mitt barn? Varför? Hon VET vem sin pappa är, hon har pratat någon gång då och då på telefonen, hälsat på hos sin farmor med honom. Vi vet inte mycket om honom, inte ens var han bor. Det är min man som hämtar på fritids, skjutsar till dansen, nattar till kvällen, tröstar, finns och lever med min dotter. Det är han som för henne är hennes trygghet. När då någon kommer och säger tvärtemot så kastar man omkull hela hennes trygghet. Kan ni kanske nu förstå varför hon mår dåligt när styvsystern gör som hon gör?
Jag tycker att det låter som om din dotter skulle kunna behöva professionell hjälp av bup och att inte ansvaret för hennes mående ska läggas på mannens dotter. Mannens dotter har ett behov av att hennes pappa är bara hennes pappa. Att han finns som en fungerande extravuxen i din dotters liv är toppen, men din dotter verkar behöva hjälp med sitt mående så att ansvaret för hur hon mår inte hamnar på mannen och hans dotter, för det är inte rättvist.