min styvdotter och min dotter

Japp det får hon, han tillome lånar henne på mammas dag för att ge egentid. Hjälper inte. Vi förstår ingenting, för hos mamma är det likadant där tävlar hon mot sin halvsyster och hon vill gärna ha mamma för sig själv och det får hon oftast.

Ja min sambo tycker, vill och är det gärna. Ta striden? Handlar väl ändå om att hon sårar min dotter, om du läser ts där står hur min dotter agerar ut. Så då ska vi alla blidka henne för att hon växlar mellan två hem, okej hon får det bra och min dotter får det dåligt. Vilken deal måste jag säga.

Suckar, det är allt jag kan göra. För det stör mig något så fruktansvärt att det alltid är så jäkla synd om styvbarnen, så då ska det curlas så de får ställa och styra hela familjer! Jajamen, det låter som en alldeles utomordentlig bra idé. Verkligen. Hon får styra sin pappas känslor, hon får styra sin styvsysters känslor. Samtidigt får hon hela kakan av mig. Jippi. Ni tror vi är dumma i huvudet, klart vi vet vem, vilka föräldrar är, jisses, men fortfarande en 8-åring kan acceptera om hon vill och ens jämföra med man och kvinna känns helt absurt. En dotter är ingen kvinna till sin pappa, hjälp vad vridet! Min dotter mår dåligt pga att hennes trygghet ifrågasätts pga att det ska vara himla petigt med rangordning. Larvigt. Om min dotter mår dåligt så mår hon dåligt, vem är jag att styra vad hon mår dåligt över. Jisses. Skärp er. Min styvdotter däremot mår inte dåligt över det, utan märker endast revir. Så om vi får barn ihop då får inte mitt barn kalla min man pappa för styvdottern ska inte straffas över att bo växelvis?! Men min dotter straffas för att hon inte har någon pappa eller råkar bo heltid! Det går bra!

Kan du se något ur hennes perspektiv? Överhuvudtaget?
Blir du kränkt av allt? Att mjölken är slut på ica? Att det blir kallt på vintern?
Är du på riktigt seriös när du påstår att folk kränker dig när de inte håller med dig eller på ett sansat sätt ifrågasätter dig som Påven Johanna gjorde? 
 

Fast bonus, styv you namne it har ju samma innebörd. Man blir inte mindre styvbarn eller styvförälder för att folk kommit på ett nytt ord som lindar in det hela i bomull

Alla ropar om att ts inte är öppen för kritik och bara vill ha medhåll. Men ni då? Jag har ställt frågor ingen vill (kan?) svara på!! Varför är det så farligt för styvdottern att lära dig slappna av och dela? Ni har svarat att det är ts dotter som självklart måste tillrättevisas, att hon kan lära sig, tänk vad som händer när hon blir vuxen.... Ok, men varför kan inte styvdottern tillrättavisas? Varför skulle det vara farligt? Jag vill inte höra att hon minsan har rätt att äga sin pappa och få lov att va hans enda enda. Jag vill höra varför hon skulle uppleva det som ett större trauma än ts dotter? Varför är det självklart att det är hon man ska visa den största hänsynen?

Sen, en fråga till, är det inte en rött alla barn borde ha, att få välja va dom vill kalla eller inte kalla sina föräldrar och styvföräldrar? Har jag rätt att neka min mans barn att kalla mig bonusmamma?

Jag förstår vad du menar. Och kanske är det en liten eftergift. Det jag hakar upp meg på är att det att styvdottern inte gillar att någon annan kallar pappan "pappa" ses som det största problemet här. Ser jag på omständigheterna runt de två tjejerna (utifrån det vi vet såklart) tycker jag det kanske det är minstingen som är i det svåraste läget. Situationen med hennes pappa har gjort henne otrygg. Han har ju på många sätt svikit henne och hon har nu svårt med tilliten. Nej att få kalla styvpappan för pappa tror väl ingen att kommer lösa alla problem. Men det är ändå en önskan från tjejens sida. Problem i tilliten till vuxna är något man ska ta på allvar, jag tror inte det är någon god lösning för henne att bara be henne lägga av. Att den andra tjejen tycker detta är jobbigt, jo det bekommer mig. Jag förstår det. Likväl tror jag riskerna för att såra/skada är mindre om man heller försöker jobba på detta barns behov av ensamrätt på att få kalla pappan pappa. Får hon syskon måste hon ju dela, och Sins synspunkter kan man heller inte välja själv. Jag tror denna tjej vill vinna mycket på att lära sig (försöka iallafall) acceptera den situation hon faktiskt är i. Det finns en annan tjej i hennes familj hos pappan/pappans familj, som älskar hennes pappa, bor med honom jämt, som mår dåligt för att hennes egen pappa inte är en lika bra pappa som hennes och inte är där för henne och denna lilla tjej (som är ännu yngre än henne själv) som verkligen önskar att få kalla hennes pappa. Det är så verkligheten ser ut. Så jag tror det är viktigt att hon kan få försöka se att "såhär ser det ut". Sen ska man självklart hjälpa henne att acceptera, den kan ta tid.

Men visst behöver även minsta tjejen förstå varför detta är ett problem och att acceptera det. Ge styvsystern tid och välja att inte ta till sig det denna säger om det sårar henne.

Men om nu stora tjejen får ha ensamrätt på pappa titlen, så måste hon även förstå att ts och dottern kanske blir lite ledsna för sättet hon reagerat på och att hon då inte kan kräva så mycket av ts' uppmärksamhet. Och att ts' dotter kan behöva extra tid med sin styvpappa för att laga de sår hon har i sina känslor.

Du vet att det är väldigt tröttsamt va hur du upprepade gånger håller på såhär?

Japp det får hon, han tillome lånar henne på mammas dag för att ge egentid. Hjälper inte. Vi förstår ingenting, för hos mamma är det likadant där tävlar hon mot sin halvsyster och hon vill gärna ha mamma för sig själv och det får hon oftast.