min styvdotter och min dotter

Så du menar i fullaste allvar att det är vid att ge efter för den som ställer till med bråk (styvdottern) att man löser saker? Det ligger på ts och hennes 6 åriga (!!!) dotter att få husfrid? Du verkar inte tycka särskilt gott om ts' dotter? Var är din empati för henne? "Låtsasleka kärnfamilj"?? "Hon har en pappa"??? Jag menar, vem sitter igen med den såraste känslan? Styvdottern som får veta att faderskap inte handlar om biologi, eller ts' dotter som blir nekat att komma nära sin pappa/styvpappa på det sättet hon behöver? Får man syskon -styv, hel eller halv, måste man dela. Det är ingen som själv bestämmer att få syskon?

Hon verkar aningen...krass ja. Men ärligt blur jag ganska uppgiven själv över hur svårt vissa av här har för att se det ut det yngsta barnets perspektiv! Ingen vill heller kommentera det faktum att styvdottern ibland kallar ts "mamma" och den uppmärksamhet hon önskar av ts. Ska man inte jobba för att lära barn att dela? Lever man i en styvfamilj är det extra viktigt (även om familjesituationen inte är självvalt! När är den det liksom...?)

Men hallå!!!! Kan NI se NÅGOT ur ts' dotters perspektiv?? Verkar inte så, för ni håller på att förgå av medömkan för styvdottern. Ni kan inte se att båda barnen har issues och att det inte bara är styvdotterns man ska ta på allvar?

Det var ett jättebra svar!

Svårare är det ju inte!

Och i en familj får ALLA barn kalla de vuxna vad de vill! Mamma, pappa, Carl, Sigrid, Ma, Pa, mor,far, Hulken eller Tingeling!

Konstigt... Kom att tänka på ett inlägg för ett bra tag sedan där detta med vad man vill kallas av andra dök upp. Tror det var någon som inte ville kallas bonusmamma eller nåt (minns inte exakt). Då blev det ramaskri! Vilken hemsk person. Barn, och vuxna fick kalla vem de ville för va de ville. Man kunde för fan inte bestämma vad bonusarna fick kalla en.

Mycket konstigt...

Problemet Pinglan, är att du bara ser det ena skillsmässobarnet i ts' familj. Och det barnet du/ni inte ser är det som har svikits av sin biopappa och nu har svårt att lita på folk. Något så oskyldigt som att få kalla sin styvpappa för pappa är det minste man kan unna henne eller? Så får de förklara läget för det äldre barnet. Med syskon måste man dela!

Sorry! Var lite för snabb med att döma dig. Blandade lite ihop nicken...

Ja det kan inte va lätt att ha skilda föräldrar. Bara den som levt i en dysfunktionell styvfamilj vet väl det.

En, just for the record; det kan va jävligt att växa upp i en vilken som helst familj som inte fungerar som den ska.

Förstår inte varför ts reagerar som hon gör här. Känns ganska överdrivet. Man måste tåla kritik om men skriver här.

Men, som jag redan skrivit; många här klankar ner på ts och tror sig veta vad hon känner för styvdottern. Känns som styvdotterns ganska normala egobehovet av att få säga "han är min pappa. Bara min min min" går före minsta tjejens behov av att känna att hon har en farsfigur hon kan lita på och få glädjen av att kalla honom pappa. Många här som inte ens velat svara på varför styvdottern inte skulle må bra av att lära sig att dela/att man inte äger andra. På varför hon får kräva uppmärksamhet och få säga mamma till ts, samtidig som hon nekar ts' lilla dotter detsamma. Vi hade lite samma tendenser här tidigare, fast inte så extremt och handlade inte om att få säga pappa. Men här blev dottern satt reellt på plats. Ska man kräva/neka måste man själv göra det man kräver/nekar. Även barn måste få lära sig "live as you preach" läxan.

Nu har du misuppfattat tror jag. Det var inte en fråga om att pappan skulle kalla ts dotter för dotter. Men ett litet barn själv skulle få välja va hon vill kalla sin styvfar.

Att du tänker på Askungen när någon säger styvdotter, styvson, styvfamilj, styvfar, styvmor...ja det får stå för dig. Vill du bli tagen seriöst får du sluta dra slutsatser utifrån andras ordval. Styv är accepterat!