min styvdotter och min dotter

Om ni skulle få en bebis tillsammans så ÄR han pappa till det barnet, det är han INTE till din dotter. Där ligger skillnaden och detta vet en 8-åring mycket väl om.

Men varför inte lära 8 åringen att det inte bara är biologin som bestämmer om man är eller inte är familj? Fråga henne hur det skulle blivit om hennes pappa adopterade ts' dotter, ville han fortfarande inte varit hennes pappa? Självklart kan man vara pappa eller mamma till någon även om nsb inte delar de samma generna. Hans dotter får tycka va hon vill om det, men det är inte hon som bestämmer! Ett barn SKA inte få bestämma sådant.

Det är skrämmande att så många vuxna vill neka en 6-åring den enda pappa hon har bara för att dom inte har samma gener. Seriöst, var gick det fel i era känsloliv?

Menar du att din man inte klarar av att ge din dotter kärlek om han inte blir kallad pappa av henne?

Vad händer när ert förhållande tar slut? Ska han ha din dotter varannan vecka då?

Visst, det sa exet också om min dotter. Gjorde han det? Nej och flera andra delar den erfarenheten med mig.... Så bra att hans dotter frågar efter egen tid med sin pappa. Då har hon behov av det. Men alla vill kanske inte se det. Hoppas att hon får det hon behöver, och inte det vuxna anser att hon klarar sig med.

Men så bra. Vad svarade du? Att du "upplever" mig och dömer mig som person, utifrån att jag har en annan uppfattning än dig i en diskussion säger en hel del om din egen personlighet. No need to say more...

Jag är inte bitter, hur kom du fram till det? Jag skrev bara vad han sa förut och hur det blev i verkligheten. Vi har ett gott samarbete i övrigt ska jag vara ärlig så tycker jag att det skulle kännas konstigt att lämna bort dottern varannan vecka till en man son inte på något sätt är familj med henne, annat än att vi bodde tillsammans under många år. Dottern och han träffas någon gång per månad, när vi brukar fika tillsammans. Så bitter, det kan du själv vara, men kalla inte mig det. Och dina snabba åsikter om vad som är cyniskt och patetiskt och påståendet om att jag saknar medmänsklighet bevisar tesen om din personlighet. Kul när man har rätt.

Det var egentid med sin bonusmamma, ts, dottern efterfrågade. Men det ska hon väl ändå inte få. Det är väl bättre att dom visar en bild på hennes mamma och säger att det är henne hon ska be om tid ifrån för det är hennes gener hon har.

Eller vad var det nu många förespråkade?

svartsjuka eller osäkerhet eller vad det handlar om går inte över på en gång för att ni pratat om det

det måste få ta sin tid

vad svarade du på det? (den sista understrukna meningen)

Vad jag fortfarande inte förstår är varför man inte förstår skillnaden mellan att vilja ha kärlek och vara egoist. Tjejen vill ha pappan för sig själv = egoism. Det är inte kärlek! Hon verkar få kärlek men verkar ha otroligt svårt att dela med sig. Varför är så många för att "hon ska få egentid med pappan" osv? Varför göra skillnad på s.k. kärnfamlj/bonusfamilj? Man ska behandla familjerna lika! Och i en kärnfamilj så kan man ha s.k. egentid med sina barn, men framför allt är det för att BARNEN ska få vara ifrån varandra och vara en egen individ. TS: har ni haft familjemötet?

Nope. :) Du ser, du är den som är fördömande, inte jag. Du kommer med påståenden om min personlighet, som du gör till egna sanningar, enbart baserat på några inlägg i en tråd på ett forum, där du inte tycker om mina åsikter. Det säger väldigt mycket om din person, att du gör så. Mig säger det inget om, eftersom jag inte är den du beskriver mig som, utan den personen finns bara i din egen fantasi. :) Du får tycka tänka och tro vad du vill. Det hade varit önskvärt om du även tillät andra att göra detsamma utan att komma med diverse elaka kommentarer och påståenden om deras personlighet.

För att vara on topic. Med det jag har läst som du har skrivit Ts, och om hur din personlighet har blivit framställd i tråden, så känner jag en stor empati för flickan. Min gissning är att du inte alls kommer att ge henne egen tid med dig, men jag hoppas i mitt hjärta att den gissningen är fel. Flickan behöver mer kärlek än vad ni verkar vilja ta in.

Jag läser, gör du? Hon ville ha egen tid med Ts och Ts verkar ha svårt att svara på om hon kommer att ge henne det. :) Ber om ursäkt om du inte förstod vad jag skriver.

Vilken tur att du kan tänka dig att låta tjejen få det hon säger att hon behöver. Jag blir förvånad men glad.

Tjejen? Du verkar ha problem med att uttrycka dig utan att försöka provocera andra, jag kan bara beklaga den bristen och hoppas att det löser sig med tiden.

Förstår inte hur man som vuxen ska säga vad som är rätt och fel i att kalla någon för mamma eller pappa. Det måste man väl få känna själv!? Om han är den enda "pappa förebilden" han har och känner att hon vill göra det och HAN är okey med detta - vad är problemet??? Tycker att alla som säger att hon inte SKA kalla hennes "extra pappa" för pappa är helt tappade och kalla. Det är DERAS ensak! Dom har också en relation även om han är kanske 40 och hon 4. Det spelar ingen roll!!!  Och bara för att dina extra barn inte skulle kalla dig för det betyder det inte att det är FEL. Jag har två bonusbarn och skulle dom känna behovet att kalla mig för mamma hemma skulle jag ALDRIG förbjuda dom. Skulle dock poängtera (för att DOM ska lära sig skilja) att jag är inte deras riktiga mamma men är gärna en extra mamma och kommer alltid att finnas där för dom. Inget mer med det. Snacka om att ge barnen en trauma för livet. Att inte tillåta dom KÄNNA och uttrycka sig!! "Jag fick inte kalla dig för pappa när jag var liten". Gud så hemskt... Folk är så jäkla negativa och känslokalla! Mår illa...

Det finns ju en risk att TS och mannen går isär och då till frågan kommer flickan få träffa den ende "pappan" hon känner eller kommer den kontakten att brytas och barnet kommer sakna ännu en fadersgestalt? Den frågan måste TS ställa sig innan hon vänjer barnet vid att kalla hennes partners för pappa.

Jag känner en vars föräldrar är skilda och han har haft jätte många styvmammor under sina 18 år som skillsmässobarn och har kallat alla för styvmamma när han pratar med andra och kvinnornas och namnen på dom när han var med dom hemma. Det hade varit förödande att kalla alla för mamma när man aldrig vet hur relationen kommer sluta mellan föräldern och styvföräldern. Och han har inget umgänge med dessa kvinnorna när förhållandet tog slut mellan pappan och tjejerna. Så man borde tänka sig för innan man knyter för hårda band och kallar någon pappa om han inte får vara det fullt ut även om förhållandet tar slut.

Finns det inte en risk att en relation tar slut oavsett om man är "kärnfamilj" eller bonusfamilj? Man kan skilja sig från barnets biologiska pappa också. Eller så får han (pappan) för sig att lämna familjen för att han får kortslutning en dag. Eller hittat en ny. Och ska man behöva tänka på att inte knyta an till en biologisk pappa heller då? För att föräldrarna KAN skiljas? Man måste ju utgå ifrån att dom kommer att bli ett bar. En mamma och pappa med ett biologiskt barn kan skiljas lika mycket som två människor med bonusbarn på varsitt håll! Man kan alltid anta och måla fan på väggen... Men aldrig träffat någon som målat fan på väggen som varit lycklig.

Om du har den referensramen så är det bara oansvarigt att tillåta stackars killen ha många styvmammor. Och det är hans pappas ansvar att se till att det blir så bra som möjligt!

Antar att om TS skulle skilja sig och skaffa en ny man framöver så skulle hon inte tillåta "den nya" bli kallad för pappa då också. Man snubblar väl inte över samma sten två gånger?? Man lär sig, förhoppningsvis.

Har din dotter kontakt med andra på sin pappas sida tex farmor och farfar osv. Det är ju ändå halva släkten som saknas pga faderns omogenhet. Och ändå som du sjrev man kan inte tvinga ungen att älska sin pappa och det anser jag är en självklarhet men att aldrig prata om honom eller ha kontakt med tex farföräldrarna om de är reko tar ju ändå bort en del av flickans identitet. Hon försöker ju hitta de pusselbitar som saknas. Kanske hon skulle må bra av att besöka farföräldrarna och har man tur kanske hennes pappa kan komma dit i sinom tid när han mognat. Barnet får ett band till sina farföräldrar och kan hitta hela sin identitet. För det är vad denna flickan söker. Sig själv, vem är jag.

Men i en kärnfamilj har barnet redan en fader som barnet levt med och kallar pappa. Oftast brukar fäder av idag ta ansvar också. Men du måste väl ändå hålla med att det blir förvirrande för barnet att kalla alla nya partners som föräldrarna skaffar för mamma och pappa. Är det då inte bättre för TS att prata om flickans pappa än att försöka göra andra män till pappa. Flickan kommer ändå i framtiden vilja veta vem pappa är och kommer alltid känna en saknad. Även om TS tycker pappan är en knöl som skiter i dottern så måste ändå TS ta ansvar för att hon valde en knöl till far till hennes enda barn. Det är ju samma sak om en förälder dör. Då berättar man ju de goda minnena om den döda föräldern för barnen så de får en bild av föräldern. Och det har ju TS barn också rätt till. Just nu är hon för liten för att förstå varför pappa inte har henne men vem vet. Om några år kanske de får en kontakt igen.

Hur går det för er? Har problemen fått någon lösning?

Ja jag är nyfiken. Hon lurade väl pappan till att tro att hon och hennes barn var viktigare än den egna dottern. ^^

Skämt åsido, du verka inte ha mycket till övers för bonusdottern vilket har lyst igenom dina inlägg, så ja lite nyfikna är vi på hur det gick??

Bra det ts! Skit i dömande människor. Det är alltid någon som måste dumma sig... Jätteglad för att det går bättre. Det förtjänar ni alla ihopa :)