Usch så tråkigt att läsa. Beklagar din och allas sorg över det som inte fick bli. Jag tänkte skriva lite uppmuntrande om att blödningar inte alltid behöver betyda missfall, men tyvärr blev det ju nu så för dig, och andra i tråden.
Jag har varit gravid tre gånger. Första graviditeten hade jag många och rikliga blödningar, stora klumpar som kom o s v. Var förstås helt säker på att det var missfall, men de kan ju inte göra något så det var bara att vänta ut det, tänkte jag. Fick sedan akut ont i magen och for in till sjukan, där man gjorde ultraljud. Till min stora förvåning och glädje sprattlade en liten bebbe omkring där inne! Fick ligga inne några dagar då och vid ett senare tillfälle, men för ganska exakt 19 år sedan föddes min äldste pojke.
Andra graviditeten: blödningar startade i vecka 9. Var på ultraljud, bebben levde. Men i vecka 14 kom lillen ut...
En hemsk upplevelse, som ni ju tyvärr vet. Blev skrapad två gånger innan de fick ut allt.
Tredje graviditeten: första blödningen i vecka 7, stor blödning i vecka 19, ännu större i vecka 25. Blev några vändor på sjukhus innan man i vecka 32 bestämde sig för att plocka ut den lille illbattingen. Det var nio år sedan och han är frisk och stark nu.
Det visade sig att jag hade extremt sköra livmoderslemhinnor och extremt tunn livmodervägg, specialisten som undersökte mig hade inte sett så tunn förut och var förvånad att jag alls hade kunnat få två barn. Blev starkt avrådd att skaffa fler barn då det kunde vara farligt för mig, så jag steriliserade mig och fick senare även göra en hysterektomi.
Vad jag ville säga med denna "wall of text" är alltså att blödningar under graviditet långt ifrån alltid betyder missfall, det kan vara sköra livmoderslemhinnor. Uppkommer blödningarna tidigt är det ingen större mening med att jaga upp sig och fara till sjukhus, de kan inte göra något för att förhindra ett eventuellt missfall. Men blöder man mycket och länge ska man förstås fara in till sjukhuset.
Det är lätt att jaga upp sig och bli lätt hysterisk om man blöder under graviditet, det "ska" man ju inte göra och man blir förstås rädd och orolig. Men det måste som sagt inte alltid vara ett pågående missfall.
Nu hade du och ni andra i tråden inte den turen, vilket jag är mycket ledsen att se. Jag tänker på er och hoppas att ni snart kommer bli gravida igen, och att ni får friska bebisar den gången.
Stora kramar! 