Allt är alltid mitt fel...

Hur ska man göra/säga när ens man ALLTID tycker att jag bär skullden för allt som går fel. Till en början så ryckte jag bara på axlarna åt hans uttalanden om hur jag bara ställde till allt, men nu börjar det bli riktigt tröttsamt, än värre så börjar jag tro på det han säger..

Vet att det inte låter som världens undergång detta, men tänk dig att du varje dag får höra hur allt som går fel, är fel eller som inte funkar är utan tvekan ditt fel oavsett om du vart på plats eller inte, för om du inte var där så är det just därför som det inte funkade, eller att du måste ha gjort något innan som senare fick allt att braka ihop.
sen är det den delen som är det mest frustrerande delen av allt

 maken: "Har du gjort det jag bad dig om"
Jag: "Vad har du bett mig göra sa du"
Maken: "Jaha, så du har inte gjort ett skit.. så jävla lat man kan vara.."
Jag: "Vad är det som jag skulle ha gjort nu då?"
Maken: " det jag bad dig göra i går!!"
Jag:" men du bad mig inte göra något igår ju..."
Maken: "Du har så dåligt minne att man blir rädd.."

Tips??