Min mamma dog

Jag har också förlorat bägge mina föräldrar, så jag förstår vad du menar med tomheten och ensamheten.

Vi är fem syskon och jag är yngst och har alltid stått framförallt mamma riktigt nära. Pappa gick bort först och sen gick mamma bort för två år sedan. Och fastän jag har man och barn, vänner och bra jobb så är det ändå ett hål i tillvaron. Det går inte att fylla med något annat än med mamma (och pappa), och går ju inte.

I början så grät jag floder varje dag, speciellt i bilen på vägen hem. (För på vägen hem från jobbet brukade jag alltid ringa och prata med min mamma, varje dag ...)

Men det går lättare med tiden, saknaden ligger kvar men den blir dovare, mer hanterbar.

Fast sorgen kommer över en lite nu och då, och då känns det nästan som man får en hård knytnäve av saknad i magen. Ibland är det så starkt att man nästan tappar andan. 

Om jag har något råd att komma med är väl att gör det som känns rätt för dig i din sorg. Behöver du prata så gör det, om du har behov att vara för dig själv så se till att få egen tid för sorgen. För alla sörjer vi olika, och det finns inget rätt eller fel.

Skickar en stor varm kram till dig!