Min mamma dog

Förlorade min pappa när jag var 32 och min mamma när jag var 38. Har inte mycket till tröst att säga mer än att sorgen ändrar karaktär över tid. Försvinner gör den inte men den mildras. Låt också din sorg få ta plats, tillåt dig att vara ledsen.

Har du syskon? något

O


Jag hade inte egen familj när min pappa dog och det var verkligen så att min världsbild rasade helt en period. Som att falla baklänges ned i ett svart hål.

Försök göra saker du mår bra av, träna, lyssna på musik, leka med syskonbarnen, någon hobby/sport? Läsa en bok? Kanske bara gå en liten promenad någonstans där det är fint...

Gå igenom alla saker är oerhört jobbigt..... Eftersom din pappa gått bort tidigare så antar jag att det finns ett boende som ska säljas. Då måste man ju. Se till att ni går igenom det tillsammans, syskonen. Tänk på hur er mamma hade velat ha det med sakerna. Samtidigt måste man vara lite rationell. Är det ett stort hem, typ villa, så ta kontakt med en seriös auktionsfirma så ni får rätt värde på sakerna.

När pappa dog behövde vi nästan inte göra någonting med hans saker. Vi gick igenom alla papper och ordnade bouppteckningen. Det var mest pappersexercis. Kläderna hängde sedan kvar i 4 år (!) innan vi rensade ut dem. Man kan inte göra mkt annat än att slänga tyvärr.

När mamma dog tog min syster över huset. Så vi kunde vänta med att rensa då också.

Måste ni tömma nu så se till att ni gör det tillsammans, alla syskon. Minnena försvinner inte. Spara det ni vill ha.

Det svarta hålet. Det blir bättre över tid.

Absolut. Det är därför som ni ska vara där allihop tillsammans, alltså; låt ingen sortera eller fixa något med er mammas grejer utan att alla syskon är med. Helst ska inga respektive vara med heller och ha en massa åsikter utan bara ni syskon. Bestäm och gör upp tillsammans. Det rivs upp så mkt känslor som man kanske inte ens själv hade väntat sig och det är lättare än man tror att bli osams. "Bästa" sättet att bli osams är att bestämma sig för att äga t.ex. en sommarstuga tillsammans. Har sett så många exempel på det så det skulle jag VERKLIGEN avråda ifrån. Behåll vad ni vill men äg inte tillsammans.

Av samma anledning ska man se till att få en seriös och opartisk värdering av vad som nu behöver värderas så att ingen i efterhand går och muttrar över att nånting var fel eller för lågt eller för högt värderat.

Antar att ni redan haft begravning? Det är annars ännu en anledning till bråk om man har olika uppfattning och den döde inte själv styrt upp några önskemål.

Vi hade lätt, två syskon, inga särkullbarn eller andra som skulle ärva något så det vara bara vi, nemas problemas.

Kort sagt, var försiktig och ta inget för givet. Samt, ta hand om dig, låt sorgen ta plats. Har du någon i vars närhet du trivs, vem whatever som du gillar, släkting, flickvän, polare, barndomsvän? Spendera lite tid med denne, inte nödvändigtvis för att prata, för det behöver man inte alls göra, utan för att det är någon i vars närhet du trivs. Sen kan man göra vad som helst som man gillar eller brukar göra, gå på fotboll, bowla, ta en öl, syssla med någon hobby. Spelar mindre roll vad men något man gillar att göra med någon man trivs med. 

Du kanske kan föreslå att ni tar hjälp av en jurist? Då blir det ordentligt uppstyrt. Sen, som sagt, att gö fastra riktig värdering. Vet förstås inget om dina syskon men vet familjer där folk blivit komplett galna (pengagalna). Vet också familjer där RESPEKTIVE till syskon blivit komplett galna.

Ta det så lugnt som du kan, har du någon kompis som är jurist eller gjort ett arvskifte, prata lite med den.

Sen får man, även om det kan vara svårt, skilja på saker som har ett riktigt värde, som ett hus, eller saker som har ett emotionellt värde. Svårt, men båda kan vara lika viktiga för den enskilde.