Förälskad i min kollega

Trodde det hade släppt, trodde jag hade kommit över henne, att det bara var nån slags tillfällig sinnesförvirring....men i helgen var jag med mina andra vänner och hon när det var först Pridetåg o sen senare på kvällen förfest o sen en stor pridefest.

Vi gick bredvid varandra hela tåget och det är omöjligt att avgöra om det var jag eller hon som gjorde så att vi nästan hela vägen gick så nära att vi hela tiden rörde varann.

På kvällen innan pridefesten hade vi en liten förfest (5pers) hon valde vår fest över en annan som hon blivit bjuden till...sen på själva festen...ja, jag vet inte vi dansade mkt, men hon va ofta iväg och pratade m folk hon känner, folk jag inte vet nåt alls om...så jag kan inte avgöra ngt alls om det.

Men det hände en grej som jag inte riktigt blir klok på.

Vid ett tillfälle stod vi utomhus tillsammans med ganska många av hennes bekanta varpå jag uppfattar det som att en av tjejerna vänder sig mot Henne och säger ngt om mig och Hon ler lite, tittar på mig och säger 'isnt it obvouis'.

Jag undrar så vad hon sa, vad frågan var med det svaret!? Och om det verkligen var om mig dom snackade.

Jag känner mer och mer att hon antagligen inte är intresserad av mig, men det hjälper inte, inte alls faktiskt...jag hoppas att det här går över snart.

Ville bara / var tvungen att skriva av mig...

Nä, den har jag inte läst...får göra det :)

Vi hänger ibland ensamma också....har sett på film tillsammans hemma hos mig några ggr o i somras var vi ute o på långpromenader tillsammans.

I måndags...vi träffades på stan o åt mat o sen gick vi till ett café o satt där flera timmar och bara pratade. Vi pratade om allt...så underbart!

Vi pratade om dejtning o hon frågade om der spelade ngn roll för mig vilket kön jag dejtar. Jag svarade att det gjorde det inte...

Vi pratade om henne o hennes föräldrar o att komma 'ut' osv, vi har så sjukt mycket gemensamt, vi kan relatera till saker, ganska speciella grejer dessutom...

Himlarns! Min förälskelse har inte blivit mildare om man säger så...jag går omkring med en mjuk underbar känsla i maggropen, tänker på henne nästan jämt,

Jag känner mig nästan lycklig...även om jag inte tror hon känner detsamma så...jag vet inte..skulle vara härligt men...fast jag är aldrig lyckligt förälskad...det händer mig aldrig. Eller, det hände 2ggr när jag var tolv...sen dess, aldrig .

Men hoppas för man ju...

Haha, hårda bud här :)

Det kommer att komma fram, men inte riktigt än...ska försöka komma till rätta med mig själv i det hela bara. Försöker känna in henne lite också. Jag menar, jag tänker ju inte säga ngt om det verkar vara helt dött lopp, men om det finns en enda liten låga så ska det komma fram :)

Men du vet, det är alltid mycket lättare utifrån...o kanske är det så enkelt som du skriver men...i praktiken, huvva mycket svårare :)

Sant att det gått ett helt år, men det har varit en ganska lång period då vi knappt haft nån kontakt alls. Trodde liksom att jag gått vidare men...:) jag hade fel...så, det känns nytt igen o som att vår kontakt håller på att djupna...:)

Va klok du är :)

En av anledningarna till att jag tagit så lång tid på mig att känna efter är att jag dels har väldigt lätt för att bli lite kär i folk så jag vill ju känna att JAG är säker.

Den andra anledningen är ju det hela med att hon är en tjej. Jag har levt som straight hela

Mitt liv osv..(står ju lite om det i inledningen) så det har också tagit lite tid att komma fram till att jag faktiskt är mer än nyfiken på samma kön...så där är jag nu:)