För några dagar sedan märkte vi att katten började må dåligt och vi försökte ge honom mat och vatten men han vägrade och blev smal och fick svårt att andas så vi förstod att han kommer dö och de har blivit värre och värre och de är så jobbigt, jag älskar min lilla bebi och vill inte att han ska försvinna :< de händer inatt eller imorgon och jag vet inte om jag orkar leva utan katt..........
Jag har böcker om läkarvård, alltså är jag automatiskt läkare.. Eller? Bara för att ni har kattböcker hemma så betyder det inte att ni är kunniga. Vilket ni uppenbart inte är.
Om katten inte äter, dricker och dessutom har svårt att andas är ni ingenting annat än grymma och elaka som låter honom lida tills han tar sitt sista andetag. Fy fan säger jag.
Och jag sitter inte och tycker synd om mig själv! Jag tycker synd om katten och om mamma och jag har ångest för allt de och ville bara få ut de! Jag tycker inte synd om mig själv för de gör jag aldrig! Och jag har levt med ångest hela mitt liv men aldrig tyckt synd om mig själv så påstå inte att jag gör de!
Jag har levt med katter i 26 år. Jag kan en hel del.
Och min farmor söger också de och hon har pratat med veterinär!! Så sluta nu!
Ibland inträffar det också som vi kanske tycker känns allra bäst, att djuret dör under sömnen och vi hittar djuret insomnat i lugn och ro när vi själva vaknar på morgonen. Och det tycker jag personligen känns som det bästa slutet. Att lugnt somna in när man sover i sin vanliga miljö och med matte eller husse i närheten. Det är heller inte helt fel att låta sitt djur somna in hemma.
Kommer från katter.nu så sluta skälla ut mig och låt mig sörja utan att göra de värre!
Läs de över som jag skrev som va från katter.nu! Dom säger att de är helt ok!
Hade han vart sjuk hade vi självklart åkt till en veterinär men han är inte de! Han är naturligt döende och veterinärer säger att de då är bäst att låta dom dö i en trygg miljö där dom trivs så vi gör de som är bäst för honom!!!