• thatsmyadress

    kan något vara tokigt?

    Hej alla

    Jag har två fantastiska döttrar som är 2 och 3,5 år gamla. Min äldsta dotter har jag alltid haft en känsla av att hon inte riktigt kan ta instruktioner som man ska kunna och/eller har svårigheter att ta in information. Hon har svårt att förstå frågor som "varför" exempelvis.

    Vi har varit på BVC som säger att hon utvecklas som hon ska, talat utvecklas och hon blir bättre och bättre. Hon kan prata hela meningar, MEN varför kan jag inte skaka av mig känslan att något inte riktigt är som det ska!? Jag vet att hon är tre år och utvecklingen sker olika fort och inom olika områden, men jag har bara en känsla som jag inte kan bli kvitt.... Jag har både ADHD och dyslexi i min släkt i min syster och min pappa. Jag själv har ingenting av det, men det finns i barnens direkta närhet. h'är är min anledning till oro;

    *hon förstår som sagt inte frågan "varför" eller "när".
    *hon kan inte minnas vad hon gjort på dagis, hon svarar automatiskt och med samma inlärda mening varje dag om vad hon gjort.
    *hon har jättesvårt att ta emot instruktioner, exempelvis hur man gör när man cyklar. Det går bara inte in och hon får inte ihop koordinationen.
    *hon tappar väldigt fort intresse i allting hon gör
    *säger jämt att hon INTE kan, tycker det borde vara jag KAN SJÄLV hela tiden nu
    *hon lär sig inte detta med bajsningen heller. Hon bajsar ned sig konstant och säger sedan att man inte ska bajsa i trosan, men kissa fungerar utmärkt så länge iv är hemma. På stan är det blöjor som gäller för hon ber aldrig om toaletten...
    *hon tappar fokus med böcker efter 3 sekunder

    Jag undanber kommentarer om att hon bara är tre år och int ekan kunna allting, är inte det jag säger, men min känsla kan jag inte skaka bort. det jag vill veta är om någon av er haft samma "problem" och hur det gick för era barn, om ni har barn i samma ålder och känner igen er i detta eller har tips och råd om vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för min älskade lilla tjej.

    Utöver detta vill jag påpeka att hon är otroligt utvecklad emotionellt, hon förstår allting som rör känslor, hon kan se film och tv i timmar utan att ens bli störd i sitt fokus, hon är duktig på prata (lite otydligt, men annars lååånga haranger) =) 

  • Svar på tråden kan något vara tokigt?
  • Mandelblom

    Hej! Jag känner igen vissa saker hos min son. Han är drygt 3,5 år. Han har dock stora problem med språket och kommer få en språkstörningsdiagnos längre fram. Logopeden kan inte säga vilken ännu. Liksom din dotter har han svårt att förstå/svara adekvat på "när-frågor". Han kan sällan svara på "vem-frågor" och "varför-frågor". Han har också ett standardsvar som han svarar när man frågar om dagen på förskolan. Detta har dock blivit bättre de sista två månaderna. Han har varit likadan som din dotter när det gäller böcker. Han ville bara bläddra igenom dem själv mycket fort, och ville inte lyssna på sagan. Detta har också blivit mycket bättre sedan februari. Nu läser vi många många böcker per dag, minst en timme per kväll. Han lyssnar och svarar på frågor vi ställer och det är fantastiskt ! Både specialpedagog och logoped har observerat honom på förskolan, både pga hans språkproblem samt pga att han har svårt i kontakten med andra barn ( inte bråkig eller så, men verkar inte veta hur han ska bete sig riktigt) De säger att han verkar ha svårt att "ta" muntliga instruktioner. Detta har också blivit lite bättre. Tilläggas bör att han haft en hörselnedsättning under cirka ett år, pga vätska i öronen. Han fick rör inopererade i början av året , och efter detta har mycket blivit väldigt mycket bättre. Det där med att "inte kunna" stämmer inte på min son, han kan ALLT själv... Han har även mkt empati och förstår känslor. Vi hade också problem med att han bajsade i kalsongerna titt som tätt. Han sa också att man inte skulle göra så, men det hände ändå. Det tog ett halvår, sedan var problemet borta. Vi påminde om toan varje gång det hände samt försökte vara observanta på om han var nödigt och då ta honom till toan. Jag tycker att du ska prata med personalen på förskolan. Kolla av om de har samma bild som du. Om ja, så vänd dig till BVC igen och ge dig inte! Kan nämna att vi tog saken i egna händer och skrev självremiss till logoped. Då var han tre år och BVC tyckte vi kunde avvakta till 3,5. Vi är glada att vi gick på vår egen känsla!

  • glassen

    Hur ska ett barn vara då? Vad ska det kunna? Ska alla passa in i en viss mall? Jag menar inte att negligera din känsla, jag känner själv igen den uti från att jag har en son som inte följer normen. Men vad spelar det egentligen för roll så länge de klarar sig bra och vi möter dem som individer? Blir du lyckligare av att din dotter får en diagnos? Fundera på det och gläds över det fantastiska barn du har.

  • Tess1990
    glassen skrev 2014-05-17 22:39:47 följande:

    Hur ska ett barn vara då? Vad ska det kunna? Ska alla passa in i en viss mall? Jag menar inte att negligera din känsla, jag känner själv igen den uti från att jag har en son som inte följer normen. Men vad spelar det egentligen för roll så länge de klarar sig bra och vi möter dem som individer? Blir du lyckligare av att din dotter får en diagnos? Fundera på det och gläds över det fantastiska barn du har.


    inte förren man får en diagnos kan man få rätt hjälp, oftast
    det spelar ingen roll om föräldern och dom närmsta möter barnet som en individ, andra kommer inte göra det och risken är stor att hon kommer få problem om hon inte får hjälp eller en förklaring till sitt sätt, hon kanske inte behöver en diagnos nu, eller någonsin, men OM hon gör det, så är det till hjälp att ha förståelse och kunskap i förväg

    förstår verkligen inte varför man ser ner på diagnoser! alltså inte ens en specifik diagnos utan bara det faktum att man har någon alls, själva ordet verkar väcka avsky, iaf när det handlar om något psykiskt, men ingen ifrågasätter direkt en benbrott diagnos och nödvändigheten det är för att fixa det..

    jag tror inte du behöver säga till TS att glädjas över det barn hon har, tror redan hon gör det! 
    och vad har TS lycka för relevans i det här!?
  • glassen
    Tess1990 skrev 2014-05-18 01:21:17 följande:
    inte förren man får en diagnos kan man få rätt hjälp, oftast
    det spelar ingen roll om föräldern och dom närmsta möter barnet som en individ, andra kommer inte göra det och risken är stor att hon kommer få problem om hon inte får hjälp eller en förklaring till sitt sätt, hon kanske inte behöver en diagnos nu, eller någonsin, men OM hon gör det, så är det till hjälp att ha förståelse och kunskap i förväg

    förstår verkligen inte varför man ser ner på diagnoser! alltså inte ens en specifik diagnos utan bara det faktum att man har någon alls, själva ordet verkar väcka avsky, iaf när det handlar om något psykiskt, men ingen ifrågasätter direkt en benbrott diagnos och nödvändigheten det är för att fixa det..

    jag tror inte du behöver säga till TS att glädjas över det barn hon har, tror redan hon gör det! 
    och vad har TS lycka för relevans i det här!?
    Jag är inte emot att det sätts diagnoser på barn som verkligen har bekymmer. Men det som är oroande i dagens samhälle är att allt ska diagnostiseras. Jag anser att vi många gånger tillskriver barn svårigheter de inte har genom att de ska diagnostiseras till varje pris.
    Troligtvis skulle majoriteten av oss ha en autismspektrumstörning om vi blev testade. Jag anser att det är något fel på samhället om alla barn som inte är "normala?" ska dagnosiseras. Spara det till dem som verkligen behöver hjälpen.
    Jag tycker faktiskt inte TS dotter låter alls onormal utifrån det TS skriver. Men det är TS känsla och hon får följa den och göra det hon anser vara bäst.
  • Yngla

    Oj är dessa saker man ska oroa sig för?! när jag frågar min son på nästan 4 år när frågor säger han oftast i förrgår. Barn har ju inget tidsbegrepp. Det ger sig med tiden tror jag. Men du kanske menade att hon inte alls ger svar på när och varför frågor...

  • Mandelblom

    Ett barn som svarar " i förrgår" har ju visat att denne har förstått frågan. Här kan vi fråga sonen, t.ex, när sover man? Då kan han inte svara "på natten".

Svar på tråden kan något vara tokigt?