Hur hanterar ni den här situationen? (Trotsig 21-månaders)

Jag hade nog agerat så också. Tycker absolut inte att det är för hårt!

Jag hade nog gjort ungefär samma. Har också en envis unge och honom får man jaga och tvinga flera gånger om dagen. Byta kläder är ofta hopplöst och gå och lägga sig är pest och pina. Han kan vara så trött att han ser i kors men han SKA inte sova...

Nej, jag hade nog gjort detsamma. Men sen hade jag börjat nya till pyjamas tidigare på kvällen, innan barnet blir sådär trött och grinigt.

Jag hade gjort det samma. Men det kanske är dags att fundera på om hon inte är vaken aningens för länge..... Låter som overtrötthet tycker jag.

Hände ofta här ett tag. Vi tog henne i famnen(mild fasthållning) om hon var så arg och trött att hon slog omkring sig, pratade med henne, bekräftade hennes känslor och väntade ut. Gav henne sedan två val: Vill du ta på dig pyjamas eller vill du sova i bara blöja.
Slog hon inte omkring sig fick hon vara arg, jag satt i närheten och bekräftade henne medans hon vrålade klart och sedan körde vi samma som ovan.

Saker som inte är jätteviktiga får hon gärna vara delaktig i, då går det lättare. Pyjamas känns inte som något jag hade valt att strida om.

Just pyjamas bråkar vi inte om eftersom dottern helst vill sova i bara t-shirt och blöja alt t-shirt och shorts (de nätter hon inte har blöja). Tvinga har jag allmänt upplevt som kontraproduktivt men det beror nog mycket på barnet.

Hade kanske i det läget funderat över om det är viktigt att det sovs i just pyjamasen, eller om dagens kläder är rena nog att sova i. Uppenbarligen övertrött barn, och det är trots allt viktigt att komma isäng.
Annars är det ju bra tips att börja tidigare med att byta till pyjamas så man har lång tid på sig innan barnet blir sådär trött.
Kanske fråga om det finns någon annan pyjamas som är bättre, så att barnet får vara med och välja?
Om inget fungerar, och det skriks även om man skall till sängen i vanliga kläderna hade jag inte låtit barnet springa omkring och skrika så länge, utan milt lyft det till sängen och lugnat ner det där.

Jag skulle förebygga genom att ta av kläderna tidigare, och så hade pyjamasen åkt på om och när barnet började frysa.

Hon var absolut övertrött. Hon vägrade nämligen sova efter lunch och det valde jag att inte strida om så hon fick vara vaken.

Ja hon fick vara med och välja pyjamas och favoriten var ren som tur var. Och övertrött var hon så det gjorde ju det hela värre. Däremot dyker sådana här grejer upp även när hon är pigg. Tex vägrade hon ta av ytterkläder innan middagen och då skrek hon säkert en timme innan hon tog av sig och satte sig vid bordet. Efter den striden klär hon av sig snällt mössa och liknande innan maten iaf.

Då kanske du skulle valt att lägga natsömnen lite tidigare. Det gäller att vara flexibel i sina tider =) Ta det inte som kritik, jag vet att det inte är lätt. Live and learn.

Den andra episoden låter som om hon var verkligt hungrig. Min dotter blir sådär ilsken när hon är hungrig eller trött.
Kanske hon kunde fått äta i ytterkläderna? Ta av dem när hon själv vill.
Jag skulle antingen ha valt strategi att "ok, hon får ha på dem så länge hon vill" och inte bråkat mer om det, eller "nej, nu är det dags att du tar av dig" och sedan tagit av det skrikande barnet. Men om jag valt den strategin skulle jag inte väntat en timma utan snarare 2-3 minuter.

Jo jag vet Jag började göra iordning henne tidigare men inte nog tidigt tyvärr.

Det är det här som är svårt tycker jag. Hon vill gå med skor inne, hoppa i soffan, bestämma exakt vad hon har på sig och även vad jag har på mig. Listan kan göras hur lång som helst. Rejäl vilja har hon. Så hoppa i soffan orkar vi inte strida om men hon får inte vara på köksbordet. Hon får prova skor och kuta runt med dem i hallen men hon får inte ha dem i resten av huset osv.

Håller med. Det är jättesvårt. Man vill ju "göra det rätta" men vad är det?
När man är nästan 2 år så vill man bestämma det mesta själv, och tycker också att man "kan själv". Då blir de vuxna ett ständigt irritationsmoment för de har andra uppfattningar om vad som skall göras och hur. Vi är mest till hinder för de små änglarna :)
Jag håller på att vara flexibel som du är och tycka vissa saker är ok, vissa inte alls, och vissa går bra ibland.
Tror dock fortfarande på att rätt snabbt bestämma sig när barnet börjar skrika och fäkta... är detta något som jag kan acceptera som barnet vill? I så fall slipper vi strida. Är det något jag vill bestämma? Gör det då direkt och dra inte ut på saken genom att ha skrik en timma eller så.
Lättare i teorin än i praktiken.

OM hon vill ha skor inne kanske hon fryser om fötterna? Skaffa inneskor/tofflor som hon kan ta på sig (och av sig).

En annan sak som jag tycker är svårt är att det inte är så lätt att hålla fast en vilt skrikande unge som inte vill klä av sig och försöka klä av henne utan att vara hårdhänt. De är ju starka som tusan de små liven! Brukar försöka se om hon kan lugna sig istället. Men det kanske är bättre att göra det man nu bestämt sig för direkt ändå och göra processen kort.

Ja, det är svårt, men jag tycker det handlar mycket om teknik. Att få tag i en tröjärm, och hålla fast när hon själv drar till sig armen... vips, så är den armen ute ur tröjan osv.
Det viktiga är ju att sitta tex på en mjuk matta så att det inte blir ett oavsiktligt kast bakåt i golvet.
Jag säger inte att det är fel att få henne att lugna sig först istället. Antagligen fungerar det olika bra i olika situationer. Jag tycker dock själv att det är lättare att snabbt göra det som skall göras och prata om det senare om det behövs.

Härom dagen var dottern övertrött och ville inte byta till pyjamas. Hon kastade sig bakåt i min famn och vrålade. Jag höll henne försiktigt och fick samtidigt av kläderna. Sedan var hon lugn och vi kunde borsta tänderna och gå till sängen. Där började hon prata om vad som hänt. "XX ledsen. Mamma bära. Kommer tårar.". Jag bekräftade då vad som hänt och pratade med henne om att "ja, du var ledsen och arg för du ville inte ta på dig pyjamasen. Du ville vara uppe lite till. Det kom tårar och du var ledsen, men sedan blev du glad igen när vi borstade tänderna. Nu är det natt och då kan man inte vara uppe längre, men imorgon kan vi leka mer." Typ något sådant. Hon nöjde sig bra med detta (är 23 månader).