Flytt Ångest?

Hur gammal är du? Kanske är du inte redo att flytta hemifrån.

För mig har det alltid tagit ett bra tag innan jag trivts och känt mig "hemma" i en ny lägenhet när jag flyttat. Så kanske det också är för dig?

Var det du som ville flytta hemifrån? Kan du flytta tillbaka igen om du skulle vilja?

Jag är 23. Så jag borde vara redo tycker jag. Men har ju bort hemma i så många år, ganska skyddat och tryggt. Sedan flyttade jag ju en månad, kom hem igen i en månad och sedan flyttade nu lite permanent.

Jag var den som ville flytta, min föräldrar ville la det med så sett. Det är la dax när man börjar bli min ålder om inte annat... Har ju flyttat tillbaka en gång så skulle kunna göra det igen, men det skulle inte vara så jätte gillat. Men varför skulle jag flytta egentligen? Lägenheten är fin, ligger relativt bra och så, bara ångest känslan jag har i magen, eller bara en kuslig känsla av ensamhet :/

Så var det för mig med! Jag var 21 när jag flyttade hemifrån, fast då till min kille.

I all fall, den första tiden så var jag ofta hemma hos mina föräldrar ändå och ibland sov jag till och med över, och ibland i flera dagar. Det kändes tryggt att ha 2 hem ett tag innan jag vågade ge mig ut helt. 

Ja jag tror det kan vara något som går över. Sim du skriver själv så är du van vid dina föräldrars ljud osv.

Kan du inte bjuda över kompisar?

Joo självklart kan man det, men det blir bara ibland, och isåfall på helger :/

Jag hoppas att det går över iaf! :3

Skäms inte över det utan ta det som det kommer. Bestäm dig för att sova lver hos dina föräldrar ett par nätter i veckan så har du något att senfram emot. Berätta för dem hur du känner.

Jag flyttade hemifrån vid tjugo fyllda och trodde allt bara skulle vara frid och fröjd, men en kväll när tvättmaskinerna strulade i tvättstugan vällde allt upp och jag ringde gråtande hem till mamma som fick komma och sova över. Det här var för 21 år sedan.

Det är inte konstigt att emellanåt längta tillbaka. Jag som alltid sagt att jag ska sparka ut mina barn när de fyller arton har kommit fram till att det är nog inte så enkelt.

Prata med dina föräldrar om hur du känner och ta det bara lugnt. Det löser sig med tiden!

Det har blivit lite bättre...

På vardagar när jag är iväg under dagarna så går alla dagar så snabbt så då känner jag i stort sett ingen ångest...

Men på helgerna kan det kännas ibland fortfarande... störande som fan :/

Vad skönt att det har blivit bättre! Trivs du bättre i lägenheten, känns det mera som "ditt" hem nu? Jag tyckte det var kul att få möblera och fixa i min nya lägenhet, då boar man in sig liksom och det känns lättare att vara ensam hemma.

Vad skönt att det har blivit bättre! Trivs du bättre i lägenheten, känns det mera som "ditt" hem nu? Jag tyckte det var kul att få möblera och fixa i min nya lägenhet, då boar man in sig liksom och det känns lättare att vara ensam hemma.

Så kände jag med när jag flyttade hemifrån, fast jag flyttade till andra sidan Sverige och kände nästan ingen där. Jag gjorde så att jag försökte satsa mycket på att göra det så trevligt som möjligt, lärde mig laga mina favoriträtter, försökte ha samma rutiner som hemma, ringde ofta och såna saker. Försök skapa rutiner då känns ofta det mesta bättre.

Det känns lite mer som hemma faktiskt, men mycket av det får jag nog ge till min tjej som har bort här dygnet runt i stort sett, hon får det att inte bli ensamt liksom :P

Men så fort jag är hemma och hälsar på så saknar man ju det så får man tillbaka ångesten i någon dag. Ibland kan den komma va andra anledningar med :/

Thats life i guess...