5 åring söker uppmärksamhet

Eller överdriver jag bara? Är det en "fas" dom går igenom?

Min 5.5 åring är aldrig tyst. Kanske det bara är nåt sånt; mundiare'.

Nä, det kan säkert bara vara det också. Men man börjar ju fundera eftersom hon alltid varit väldigt snäll och lugn innan :) man har väl varit bortskämd.. ;)

"Lilla tonåren" på gång kanske ?

Ja nått är det :D hur ska man tackla det? Låta det va, eller tillrättavisa henne?

Det är helt normalt, om än påfrestande!

Mitt tips är att du ska välja dina strider, annars blir det så mycket tjat. Jag har lärt mig att man ska uppmärksamma det man vill se mer av och ha överseende med det man vill se mindre av. Att tex tala om hur bra det känns när ni har haft en mysig stund istället för att tjata om det som inte funkar.

Dock finns det ju saker man absolut inte kan ha överseende med,  att slåss eller liknande. Men vilka saker man kan/orkar se förbi skiljer sig ju från familj till familj. Jag skulle tro att ni snart har tillbaka er goa fina tjej igen!

Du har alltså en femåring som aldrig har trotsat tidigare, grattis :) Det vanliga är annars att de protesterar åt höger och vänster för att hitta sig själva och lära sig mer om gränser och så vidare. Det är definitivt ett sunt beteende att ha en egen vilja. Så man kan väl säga att det är på tiden. 

Ni är separerade och har nya partners, det betyder att din dotter har fyra vuxna att hålla reda på. Det är absolut inget dåligt men det ställer kanske större krav på att hon gör sig hörd i olika sammanhang. Och i synnerhet nu när uppmärksamheten ofta är riktad mot lillebror. Tidigare har hon ju varit ensam om att vara centrum för fyra vuxna. Det är jättevanligt att barn reagerar på förändringen redan när bebisen är i magen, bara att mamma (eller bonusmamma) är gravid är ju en stor förändring och ett hot mot den rådande ordningen. 

Barn har så otroligt lite kontroll över sin situation. Det bestäms över deras huvud till höger och vänster. Än är det någon som ska skiljas, än är det ett nytt syskon eller en flytt som ligger framför dem. Det enda de kan göra är att protestera, eller söka bekräftelse.

Hon agerar kanske ut för att hävda sin plats i den nya ordningen. Var bara konsekvent och tydlig, förklara vad som sker, se till att hon får eget utrymme, se protesterna som frågor som ni måste besvara. Försök att inte bli skraj inför hennes nya beteende så går det säkert jättebra.