Hur länge varannan vecka?

Vi har tre barn hemma, 9, 16 och 18. Och de har bott varannan vecka i princip hela tiden (lilltjejen hade 2-2-3 schema tills hon var ca 5), och ingen av dem vill ha det på något annat sätt.
Och det tror jag nog de menar, för de stora är så pass gamla nu så de kommer och går lite som de själva vill, men håller ändå själva stenhårt på mamma- och pappaveckor. Vi pratar mycket om det att vill de bo heltid, eller längre perioder hos någon av oss så får de säga till. Så de vet att möjligheten finns.

De två som flyttat ut började bo en månad i taget när den ena var sexton och den andra fyllde sjutton. De tre som är kvar bor två veckor i taget på varje ställe och har så gjort i flera år, det önskar de fortsätta med så länge de bor hemma har de låtit meddela. 

Kanske ska tillägga att vi har vad som populärt på Familjeliv kallas för svängdörrar, så förutom att de bor två veckor i taget så dyker de också upp lite som de vill. Det kan till exempel vara bekvämare att sova här om de varit på någon tillställning eller så kanske de vill umgås lite extra med oss eller de andra föräldrarna eller så passar det bättre att ha kompisarna här eller något annat. Anything goes. 

Vi gillart! 

Vi har tre barn (alla grabbar) som alla började bo på heltid hos en förälder när dom började gymnasiet, så 16 års åldern. Därefter hälsade dom på sin andra förälder, sov över, ca 1-2  dygn i månaden.

Mina tre döttrar har iofs aldrig bott varannan vecka, men varannan torsdag-söndag. Den äldsta slutade sova hos pappan när hon var 14, hon trappade först ner till en helg i månaden och sedan till en natt i månaden för att efter några månader stanna hemma helt. De andra två slutade samtidigt när den ena var 15 och den andra 13. De slutade tvärt efter en jullovsvecka hemma hos pappan.

Här är det tre som bott varannan vecka.

Den ena slutade med det när hon var 14, tror jag det var. Det var ett rätt hetsigt flängande fram och tillbaka under några månader då hon bodde lite hipp som happ, under stundom aggressiva former, tills hon insåg att det faktiskt var ok för alla inblandade, föräldrar, bonusföräldrar, helsyskon, halvsyskon på bägge sidor (fast där var det djup sorg och saknad hos de som bodde i hemmet hon inte bodde i, det var det) och bonussyskon på bägge håll att hon bodde på ett enda ställe och hälsade på hos de andra. Det tog liksom sin tid innan hon riktigt vågade bosätta sig hos ena föräldern. Ett par år senare började hon bo var fjortonde dag, vilket hon sedan gjorde tills hon flyttade hemifrån. Det var som om hon behövde ett par år där i ett hem. Hon hade bott växelvis sedan hon var dryga året.

De två andra bor varannan vecka idogt och tänker sig nog fortsätta med det. vi har även vi "svängdörrar". Det underlättar betydligt att samtliga inblandade barn kan laga sin egen middag om det kniper och inser att man kan förvarna om man har med sig kompisar hem till det hem man inte bodde i på morgonen.