Jag är rädd för att dö förtidigt, innan jag är klar, men inte för döden i sig.
Jag må räkna mig som kristen, men inte är jag helt säker på att det finns någon himmel eller något alls efteråt. Blir spännande att se helt enkelt.
Jag har visst ändrat mig lite sedan jag skrev här sist. Jag är inte rädd för att dö, jag är inte längre rädd för att dö för tidigt för min egen skull. Däremot är jag rädd att dö medan andra fortfarande behöver mig.
Tyvärr är jag kroniskt sjuk och det har snabbt gått down hill och när det började bli sämre så genomgick jag en jobbig period av dödsångest. Jag drömde mardrömmar om att allt sket sig för dottern för att hon inte haft en mamma, att hon inte mindes mig och att jag inte fick någon ro i döden(allt från att jag spökade till att jag gick omkring och fick magsår av stress i himlen). Till slut kom jag ur den där rädslan och det är så skönt. Jag är religiös, den delen av mig har blivit starkare under den senaste tiden, det ger också tröst, ro och trygghet.