• Missy40

    Orosanmälan från Bup....

    Känner mig så jävla förtvivlad just nu...  Kontaktade Bup i samband med att uppdatering av vårdbidraget.
    Då mycket förändrats sen sist så ville jag nu försöka höja vårdbidraget och var ärlig med sköterskan på Bup i hur krävande sonen faktiskt är.

    14 år med asperger & add och ett specialintresse som innebär att han inte kan lämnas ensam hemma.

    Till saken hör att jag själv är sjukskriven, eller har varit.  I nuläget går jag på rehabiliterings ers. för att pröva i vilken grad jag kan klara av att arbeta (har ingen arbetsträningsplats i dagsläget).

    Efter att i många år kämpat för sonen, dels för hans rätt till skola (vilket har fungerat sen 2 år tillbaka då han efter mycket bråk från min sida äntligen fick plats i särskola), dels med FK angående vårdbidrag (fick överklaga till högsta instans vilket tog 2 år utan hjälp fr Bup el Hab) osv så fick jag till slut utmattningssyndrom med sjukskrivning som följd.

    Nu krävde jag ett ordentligt läkarintyg från Bup, där det ska framgå att sonens diagnos med tillhörande problematik faktiskt kräver ständig tillsyn från min sida och därmed extra arbete.

    Jag förklarade för hans sköterska hur situationen ser ut: att den möjlighet jag har till vila & återhämtning är den tiden när han är i skolan, samt att jag (då jag själv är sjuk) faktiskt ligger till sängs då.
    Detta under förutsättning att jag inte har andra saker att utföra som jag behöver få gjort under tiden han är i skolan, såsom handling, tvätt, städning osv.

    Nu fick jag samtal från sköterskan igår där hon meddelade att dom pga situationens allvar har gjort en orosanmälan till socialen....
    Känner mig så jävla förtvivlad, ifrågasatt, utsatt, knäckt och kränkt!
    Jag gör ALLT för min son!  

    Jag ifrågasatte också lämpligheten i att orosanmäla föräldrar som faktiskt söker hjälp för sina barn.

    Vi har varit på Bup Akuten för att sonen mått dåligt (JAG har kontaktat dom) och dom i sin tur skulle undersöka möjligheten till en Kontaktperson åt sonen och även ordna så sonen skulle få komma till en psykolog på "vanliga" Bup.
    Jag ifrågasatte vad som hänt med det och det lämpliga i att göra en orosanmälan på saker som faktiskt ligger i rullning.   Det visade sig att hon hade ingen aaaaaaning om vad som hänt med det.

    Nähä. Kanske vore bra om dom själva skötte sina åtaganden innan dom börjar peka finger åt föräldrar som kämpar sig blå för sina barn.
    Under tiden som Bup låtit veckorna gå utan att varken kontakta kommunen för att se om sonens ansökan om kontaktperson fortfarande var aktuell (han blev beviljad det för många år sen men vi utnyttjade aldrig det då) och sätta upp tid hos psykolog (allt detta bestämdes på mötet med Bup Akuten) - så har sonen haft regelbunden kontakt med kuratorn på sin skola.

    Jag och kuratorn har däremot haft bra kontakt med löpande uppdatering osv.
    Det är ju knappast jag som förälder som ska sitta och (utöver allt merarbete med sonen) se till att Bup sköter sitt jobb...

    Jag blir så jävla trött. 
    Som jag sa till sköterskan på Bup nu; jag hade fattat om skolan el någon utomstående slagit larm om sonens beteende, mående osv - att dom gjort en orosanmälan - men att göra det när en förälder faktiskt SÖKER hjälp för sitt barn?  
    Att bli bedömd och bemött på det sättet gör ju att jag kommer ALDRIG (när den här vändan är klar) att vara öppen & ärlig emot Bup igen.
    Sköterskan hade vänt och vridit på det jag sagt till henne och sen tagit upp det på mötet med läkare osv.
    Det hade bland annat låtit att jag "var sängliggande pga jag inte orkade med sonen".

    I helvetet att jag är!  Jag kan lägga mig och vila när sonen inte är hemma, just FÖR ATT  orka med.

    Pust...långt blev det.
    Behövde bara skriva av mig.

  • Svar på tråden Orosanmälan från Bup....
  • goggles

    Usch, vad trist. Du får helt enkelt förklara för sociala att du klarar livet med din son, men att jobba UTÖVER det är för mycket. Du klarar ju tydligen att vara mamma men där tar dina resurser slut. Å andra sidan kanske det kan finnas stöd och mer hjälp för DIG hos soc? Testa hjälpen om det erbjuds, du kan alltid tacka nej i efterhand.

  • Missy40
    goggles skrev 2014-05-16 10:21:53 följande:
    Usch, vad trist. Du får helt enkelt förklara för sociala att du klarar livet med din son, men att jobba UTÖVER det är för mycket. Du klarar ju tydligen att vara mamma men där tar dina resurser slut. Å andra sidan kanske det kan finnas stöd och mer hjälp för DIG hos soc? Testa hjälpen om det erbjuds, du kan alltid tacka nej i efterhand. smile1.gif
    Ja jag försöker se det från den sidan, att dom kanske kan hjälpa till på nåt sätt, fast det känns tufft när Bup vrängt till det man sagt.

    Jag ringde faktiskt socialen själv precis och pratade om det hela med en handläggare och förklarade precis hur det är, hur det varit och hur jag upplevde det. Dvs att dom vrängt till det hela ordentligt.

    Han jag pratade med var väldigt förstående och den hjälp vi troligen behöver ligger snarare hos LSS (med kontaktperson osv), men att vi ändå måste ha mötet då det är ett sk. "sittmöte".
    Men då var även LSS kallade, så jag hoppas väl att det kan gå ganska fort att få det ordnat iofs.

    Dock måste jag återigen säga att när det här är över så kommer jag aldrig mer förlita mig på Bup....känns som förtroendet där är förbrukat =(
    Man ska påtala dom problem och det merarbete man har, men gud nåde om barnet har FÖR stora problem - då blir man ifrågasatt..
  • goggles
    Missy40 skrev 2014-05-16 11:06:28 följande:
    Ja jag försöker se det från den sidan, att dom kanske kan hjälpa till på nåt sätt, fast det känns tufft när Bup vrängt till det man sagt.

    Jag ringde faktiskt socialen själv precis och pratade om det hela med en handläggare och förklarade precis hur det är, hur det varit och hur jag upplevde det. Dvs att dom vrängt till det hela ordentligt.

    Han jag pratade med var väldigt förstående och den hjälp vi troligen behöver ligger snarare hos LSS (med kontaktperson osv), men att vi ändå måste ha mötet då det är ett sk. "sittmöte".
    Men då var även LSS kallade, så jag hoppas väl att det kan gå ganska fort att få det ordnat iofs.

    Dock måste jag återigen säga att när det här är över så kommer jag aldrig mer förlita mig på Bup....känns som förtroendet där är förbrukat =(
    Man ska påtala dom problem och det merarbete man har, men gud nåde om barnet har FÖR stora problem - då blir man ifrågasatt..

    Jag förstår dig (till viss del). Det värsta vi föräldrar kan tänka oss är att en idiot förvränger och tolkar en situation från sitt sätt och man blir ifråntagen barnen och det är väl det vi tänker på så fort soc blir inkopplat... Om nu LSS är kallade så kan det vara så att sköterskan du pratade med gav en orosanmälan och tänkte på ditt välbefinnande, bara det att hon inte fattar vikten av att berätta för dig hur hon egentligen tänkt. Jag hoppas det är så iaf.


     


    Det är svårt det där. Speciellt då människor gör egen tolkning av den berättade historian. Har du någon som kan berätta hur du är som förälder? Någon annan närstående? (Ifall det skulle behövas) 


     


    Hoppas du berättar hur det gick på mötet. 

  • Missy40
    goggles skrev 2014-05-16 11:16:32 följande:

    Jag förstår dig (till viss del). Det värsta vi föräldrar kan tänka oss är att en idiot förvränger och tolkar en situation från sitt sätt och man blir ifråntagen barnen och det är väl det vi tänker på så fort soc blir inkopplat... Om nu LSS är kallade så kan det vara så att sköterskan du pratade med gav en orosanmälan och tänkte på ditt välbefinnande, bara det att hon inte fattar vikten av att berätta för dig hur hon egentligen tänkt. Jag hoppas det är så iaf.


     


    Det är svårt det där. Speciellt då människor gör egen tolkning av den berättade historian. Har du någon som kan berätta hur du är som förälder? Någon annan närstående? (Ifall det skulle behövas) 


     


    Hoppas du berättar hur det gick på mötet. 


    Ja, tack och lov har jag min bästa vän som varit med ända sen sonen föddes; som kan intyga precis hur mycket jag kämpat för sonen under alla år.

    Det känns lite som att det kanske vore bra att ta med henne på mötet?
    Jag kan ju tycka att om Bup kan "kalla" både soc och personal inom LSS så kan väl jag "kalla" nån som kan intyga hur situationen faktiskt ser ut?

    Jag poängterade också för karln på socialkontoret att då sonen inte vill gå med på ex. avlastningshem (vi provade förut med ett gruppboende för barn med hans funktionshinder) så kan det ju vara lämpligt att ta små steg i taget och börja med kontaktperson (vilket sonen uttryckt att han kan tänka sig att prova).

    Mötet är i början av Juni och jag kommer garanterat uppdatera här om hur det går =) 
  • goggles
    Missy40 skrev 2014-05-16 11:30:19 följande:
    Ja, tack och lov har jag min bästa vän som varit med ända sen sonen föddes; som kan intyga precis hur mycket jag kämpat för sonen under alla år.

    Det känns lite som att det kanske vore bra att ta med henne på mötet?
    Jag kan ju tycka att om Bup kan "kalla" både soc och personal inom LSS så kan väl jag "kalla" nån som kan intyga hur situationen faktiskt ser ut?

    Jag poängterade också för karln på socialkontoret att då sonen inte vill gå med på ex. avlastningshem (vi provade förut med ett gruppboende för barn med hans funktionshinder) så kan det ju vara lämpligt att ta små steg i taget och börja med kontaktperson (vilket sonen uttryckt att han kan tänka sig att prova).

    Mötet är i början av Juni och jag kommer garanterat uppdatera här om hur det går =) 

    Att ha en kontaktperson låter faktiskt ypperligt. De kan säkert utöva något som din son tycker är roligt och som bara är deras grej... Och han kan bestämma själv vem han vill umgås med, det är bara att prova sig fram


     


    Du kan absolut ta med dig en stödperson så att de inte beter sig som hökar på dig och så står man där, ord mot ord... 

  • Missy40
    goggles skrev 2014-05-16 11:16:32 följande:

    Jag förstår dig (till viss del). Det värsta vi föräldrar kan tänka oss är att en idiot förvränger och tolkar en situation från sitt sätt och man blir ifråntagen barnen och det är väl det vi tänker på så fort soc blir inkopplat... Om nu LSS är kallade så kan det vara så att sköterskan du pratade med gav en orosanmälan och tänkte på ditt välbefinnande, bara det att hon inte fattar vikten av att berätta för dig hur hon egentligen tänkt. Jag hoppas det är så iaf.


     


    Det är svårt det där. Speciellt då människor gör egen tolkning av den berättade historian. Har du någon som kan berätta hur du är som förälder? Någon annan närstående? (Ifall det skulle behövas) 


     


    Hoppas du berättar hur det gick på mötet. 


    Ja nu kommer uppdatering med mötet.
    Dom som var kallade var LSS, Socialen, Hab och jag. Samt sjuksköterskan som gjort orosanmälan.

    Man kan väl säga att det blev ganska platt fall för sjuksköterskan, då varken LSS eller Soc dök upp, utan det blev bara sköterskan, jag och kuratorn från Hab (som jag träffat veckan innan i samband med vb-ansökan).

    Hon såg ju rätt tillplattad ut då det var ett så kallat SIP-möte hon kallat till och dom är skyldiga att närvara då.
    Jag talade om att jag pratat med LSS handläggaren veckan innan och att hon inte hade någon kallelse låg på sitt bord.
    Socialen hade fått kallelsen, men när det här fiasko-mötet var över så ringde jag socialen direkt och tog upp det. Dom hade inte alls koll på det här datumet (vilket dom hade första gången jag ringde ner, när anmälan kommit in).

    Jag pratade iaf med en jättetrevlig handläggare på Soc & bokade in en tid med henne, mig och sonen i övermorgon så vi kan få det här "överstökat".

    Vad gäller Bup så är förtroendet helt borta. Ligger på minus-sidan nu.
    Har läkartid angående vårdbidraget den 12:e sen kan dom fara & flyga i mitt tycke.
    Framledes kommer jag vända mig till Hab i alla ärenden, då Bup vränger till allt man säger och tar saker & meningar ur sitt sammanhang totalt.
  • goggles
    Missy40 skrev 2014-06-03 21:37:10 följande:
    Ja nu kommer uppdatering med mötet.
    Dom som var kallade var LSS, Socialen, Hab och jag. Samt sjuksköterskan som gjort orosanmälan.

    Man kan väl säga att det blev ganska platt fall för sjuksköterskan, då varken LSS eller Soc dök upp, utan det blev bara sköterskan, jag och kuratorn från Hab (som jag träffat veckan innan i samband med vb-ansökan).

    Hon såg ju rätt tillplattad ut då det var ett så kallat SIP-möte hon kallat till och dom är skyldiga att närvara då.
    Jag talade om att jag pratat med LSS handläggaren veckan innan och att hon inte hade någon kallelse låg på sitt bord.
    Socialen hade fått kallelsen, men när det här fiasko-mötet var över så ringde jag socialen direkt och tog upp det. Dom hade inte alls koll på det här datumet (vilket dom hade första gången jag ringde ner, när anmälan kommit in).

    Jag pratade iaf med en jättetrevlig handläggare på Soc & bokade in en tid med henne, mig och sonen i övermorgon så vi kan få det här "överstökat".

    Vad gäller Bup så är förtroendet helt borta. Ligger på minus-sidan nu.
    Har läkartid angående vårdbidraget den 12:e sen kan dom fara & flyga i mitt tycke.
    Framledes kommer jag vända mig till Hab i alla ärenden, då Bup vränger till allt man säger och tar saker & meningar ur sitt sammanhang totalt.

    Så dumt :( BUP ska ju stötta er och inget annat. IDIOT till inkompetent människa som bara förstörde för er. 


     


    Skönt att det inte blev mer än några samtal, ett möte och en hyffsad kort orosperiod. 

  • Klättermusen

    Har inte läst hela tråden. Vill bara beskriva hur det blev för oss. Har  en son med svårare problematik och vi har aldrig fått vettig eller tillräcklig hjälp. Vi har krigat i många år utan resultat, både min man och jag är fullständigt utmattade. När jag fick prata med en kurator via psykiatrin om allt föreslog hon att vi tillsammans skulle göra en orosanmälan för att få fart på kommunen, försöka få dom att ta ansvar för att hjälpa vår son och oss som familj men med utan resultat. Jag förstår att du känner dig kränkt när er orosanmälan gjordes på ett annat sätt och för andra anledningar men jag tror inte den kommer leda till något, om jag ska vara ärlig. Jag tror inte du behöver vara speciellt orolig och du har personer som stödjer dig historia dessutom. Däremot så är allt detta fruktansvärt energikrävande när man redan är fullständigt drenerad av all skit man får gå igenom. Sänder en stor kram.

  • Missy40
    Klättermusen skrev 2014-06-05 10:29:32 följande:
    Oj, ser att allt löste sig för er! Skrattande
    Halloj!

    Jo, efter idag så har allt verkligen löst sig.  Idag var både sonen och jag nere på socialkontoret på möte, men herregud.....jag har nog ALDRIG sett eller läst en större hög med lögner och smörja än den orosanmälan som den sjuksköterskan har dragit ihop!

    Hon har dragit in svårigheter som tillhör hans diagnos, som inte är något annat än rent mer-arbete för mig i samband med vårdbidraget. Hon har kommit med rena lögner & påhitt så till och med min son (som satt med) frågade rakt ut om man kunde anmäla henne.

    Socialsekreteraren som satt med satt mest och ruskade på huvudet åt hela orosanmälan. Kärringen på Bup har till och med skrivit med i orosanmälan att sonen porr-surfar!  Säg den kille på 14 år som INTE gör det.....
    Bara det säger ju allt om vilken nivå hon har lagt sig på!

    Socialsekreteraren verkade dock ha väldigt bra koll på innebörden av både min sons diagnos och hur tonåringar är - och det slutade med att hon sa att jag gör ett UTMÄRKT jobb som förälder och att det här läggs ner omedelbart.

    Jag sa faktiskt rent ut åt henne att i fortsättningen kommer jag att samarbeta så absolut lite som möjligt med Bup. Jag sa att jag är på INGET vis osamarbetsvillig alls, men när Bup har samlat ihop olika saker, som skett i olika skeden av sonens liv (fördelat på ca 5 års tid) och sen använder det ungefär som att dom "byggt upp ett rättegångsfall" emot mig - DÅ sätter jag ner foten.

    Socialsekreteraren förstod det också, samt att jag under inga som helst omständigheter låter Bups sköterska komma i närheten av sonen mer. Någonsin!  Men, men....hon ville väl ha sina 15 minuter i rampljuset och nu när hon fått det så kan hon återgå till sina blodtrycksmanchetter. 

    Sonen var så förbannad på allt hon skrivit att han uttryckligen ville bomba Bup. Tror det blir mycket svårt att få med honom på läkarbesöket angående vårdbidraget nästa vecka! *s*

    Men, å andra sidan - nu när jag själv läst vad dom har kokat ihop, så kommer jag åka till läkaren själv och lämna över min vb-ansökan och tala om att ALLT hon behöver veta för att skriva det intyget finns där.
    Resten ska hon skita i (eftersom dom uppenbarligen använder allt man säger emot en, när det passar).
    Kommer också tala om varför sonen inte är med och att Bup är välkomna att lämna in en ny orosanmälan pga  att sonen inte är med, om dom nu har lust.
  • Klättermusen

    Jisses! Vilken historia. Idioter finns minsann överallt. För oss har alla chefer eller rektorer på vår sons verksamheter samt alla kommunnissar varit helt galna människor men naturligtvis finns dessa typer överallt, även bup. Något man nästan glömmer bort eftersom bup är till för barnen. När vi lämnade in en anmälan till skolinspektionen blev vi anmälda tll soc (förstår att det är vanligt att man som regel drar på sig en socanmälan om man själv anmäler..)och vi fick också väldigt bra kontakt med socarbetarna. De sa att vår reaktion var helt naturlig och fullt förståelig. Vi var faktiskt glada när vi gick därifrån, det blev en terapitimme för oss föräldrar eftersom vi fick sån bekräftelse! Glad
    Hoppas du kan lägga allt bakom dig och att du slipper stöta på sköterskan i framtiden. Jag tycker fortfarande att det är svårt att se dessa människor på gatan utan att bli jättearg trots att det gått ett bra tag.

Svar på tråden Orosanmälan från Bup....