• Anonym (nope)

    Nej, det är inte mitt fel att pappan väljer att bryta med sitt barn.

    GAH! Blir galen på att jag som bonusmamma ska få skulden för att pappan vill bryta umgänget med sitt barn. väljer man att sluta med p piller i smyg och skaffa barn med en man som alltid sagt att han aldrig någonsin ever never i livet vill ha barn, ja då får man räkna med att bli ensam med barnet. (Idag har han gjort en vasektomi, då var han för ung så är det klarlagt)

    Ja, pappan tänker på sig själv först i detta läget och det beror nog på att han troligen har AS. (Utredning pågår) Han kan inte förstå varför han ska ägna sig åt något som han absolut inte har någon som helst glädje av, särskilt inte som det gör att han missar att utöva sin hobby som är på helgerna. (Vardagsumgänge går inte för att mamman bor på annan ort långt borta)

    Nu fick jag höra att JAG utmålas som boven i 'dramat' och då blir jag grinig. Kommer dock inte göra nåt åt saken mer än att skriva av mig här.
    Det är inte värt det, barnet hamnar i kläm hur jag än gör i detta läge.

    I början erbjöd jag mig att ha barnet själv de ggr det krockade med hans hobby men nej, det ville han inte och det kröp senare fram att mamman förbjudit det. Nå, vill han 'lyda' mamman (läs: inte ta konflikten) så får han, så länge det inte påverkar mig negativt.

    Varför är det så många mammor som inte kan se vad deras egen roll i det hela är? Först sluta med p piller i smyg, sen blir förbannad för att hon blir lämnad, när pappan träffar ny blir hon arg för det trots att umgänge då också kommer igång för att barnet blivit tillräckligt trygg med pappan och tillräckligt gammal för att klara av att sova kvar.
    När mamman tydligt visade att hon inte ville att jag skulle vara i närheten alls eg så har jag alltid varit noga med att vara mer som en dagisfröken än som en 'mammafigur'. Trevlig och artig, hjälpsam om pappan inte kunnat osv, annars håller jag mig lite i bakgrunden även om jag givetvis är med på aktiviteter osv. (Eftersom jag är den som ordnar med sånt då pappan inte har minsta intresse)

    Va fan, hur man än vänder sig har man arslet bak tammefan.

  • Svar på tråden Nej, det är inte mitt fel att pappan väljer att bryta med sitt barn.
  • Anonym (Hmmm)

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, tycker mest synd om barnet som inte har en relation med sin far även om det mamman gjorde var "fult" gjort för att få ett barn. Jag tycker båda två har/gör fel på olika sätt, barnet är oskyldigt.

    Sen förstår jag inte hur han kan förbjuda dig ex umgänge med hans barn om det underlättar för hans hobby. Låter ju väldigt galet? :S sen kan jag förstå att mamman blir irriterad då hon vill att barn & far ska få en relation med varandra.

    Ang att träffa en ny, så känner nog alla x ibörjan just för att dom känner sig sårade. Det går över med tiden, ta inte åt dig av det.

    Du verkar vara en bra bonus mamma tycker jag utav det jag har läst. Du har inga egna barn, vill du ha barn i framtiden? Tänkte på att din sambo verkar ju inte spec intresserad av det. Så undrar lite hur era framtidsplaner ser ut...

  • Anonym (nope)
    Anonym (Hmmm) skrev 2014-05-17 09:32:25 följande:
    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, tycker mest synd om barnet som inte har en relation med sin far även om det mamman gjorde var "fult" gjort för att få ett barn. Jag tycker båda två har/gör fel på olika sätt, barnet är oskyldigt.

    Sen förstår jag inte hur han kan förbjuda dig ex umgänge med hans barn om det underlättar för hans hobby. Låter ju väldigt galet? :S sen kan jag förstå att mamman blir irriterad då hon vill att barn & far ska få en relation med varandra.

    Ang att träffa en ny, så känner nog alla x ibörjan just för att dom känner sig sårade. Det går över med tiden, ta inte åt dig av det.

    Du verkar vara en bra bonus mamma tycker jag utav det jag har läst. Du har inga egna barn, vill du ha barn i framtiden? Tänkte på att din sambo verkar ju inte spec intresserad av det. Så undrar lite hur era framtidsplaner ser ut...
    Jo, barnet är det mest synd om så klart, inte om någon av föräldrarna eg även om jag kan tycka lite synd om min partner som trodde att de var skyddade.

    Ja, alltså, att han inte lät mig ha barnet själv tror jag ju att det har lite att göra med om han nu har AS, men mycket har det att göra med att han inte kan ta konflikter. Och en konflikt hade det blivit som fasen om mamman fått reda på det.  Han är verkligen urusel på det men vi har hittat en form som fungerar. Vi pratar, diskuterar och ingen skriker eller ens höjer rösten, då går det hur bra som helst att prata oss fram till en kompromiss.

    Jag är inte SÅ ny, vi har varit tillsammans ett tag och bott ihop i 2 år nu. :-/ Jag har barn, så jag är klar med det, fik rätt tidigt så de är i gymnasieåldern nu båda två.
  • Anonym (nope)
    gaymarrige skrev 2014-05-17 09:38:29 följande:
    krockar med hans hobby?? han får väl skita i sin hobby om han ska vara pappa..
    Läste du mitt inlägg? Han VILL INTE vara pappa, har aldrig velat, men har haft umgänge ändå, för att 'man ska' det.
  • gaymarrige

    vem bryr sig om han vill eller inte han har knullat till sig en unge det betyder att han är pappa. Det är inte barnets fel att mamman sket i att ta p piller och att pappan inte satte på sig en kondom.

  • Anonym (nope)
    gaymarrige skrev 2014-05-17 09:47:10 följande:
    vem bryr sig om han vill eller inte han har knullat till sig en unge det betyder att han är pappa. Det är inte barnets fel att mamman sket i att ta p piller och att pappan inte satte på sig en kondom.
    Jag har aldrig förnekat att barnet hamnar i kläm. För mig är en pappa en som tar hand om barnet och älskar det, inte nödvändigtvis den som bidragit med en spermie.
    Jag bryr mig om min partner och vill att han ska må bra. HELST vill jag att det ska inbegripa även hans barn, men så är det inte inte.

    Vad DU tycker är irrelevant eftersom du inte lever med min partner. Jag vill bara inte få skulden för något jag inte gjort. Dock, som jag skrev, så är det inte värt att gå i svarsmål mot mammans 'kampanj' att smutskasta mig, våra vänner vet vad som är sant och inte och det är det viktiga. Ville bara skriva av mig här som jag skrev.
  • Anonym (nope)
    Pandamamma79 skrev 2014-05-17 10:04:30 följande:
    Fast i detta fallet tycker jag att det är bättre att barnet är utan sin sk pappa.
    Jag börjar tro det jag med.

    Sist så ville barnet gosa och pappan svarar: "Pappa tycker inte om att gosa" men gav barnet (efter en blick på mig) en kram. Det såg dock 'mekaniskt' ut men barnet verkade nöjt.
    Om inte jag säger till pappan att ta med barnet till lekparken så kommer de inte dit även fast pappan pratat om det innan, han kommer liksom inte iväg utan 'påputtning'.
    Inne leker han aldrig med barnet, han tycker inte om att spela spel eller sitta på golvet och leka med leksaker tex. Barnet leker dock bra själv och brukar inte fråga om leksällskap, däremot hjälp tå och då om något gått sönder och det fixar pappan.
  • gaymarrige

    tänk att det var och fortfarande är massor som inte tycker att jag och Hampus skulle bli bra föräldrar bara för vad vi sysslar med i vår sängkammare.. tog flera års utredningar och diskussioner. denna idioten han behövde fan inte års av utredningar för att stoppa in kuken i en tjej.

  • Pandamamma79
    gaymarrige skrev 2014-05-17 10:27:47 följande:

    tänk att det var och fortfarande är massor som inte tycker att jag och Hampus skulle bli bra föräldrar bara för vad vi sysslar med i vår sängkammare.. tog flera års utredningar och diskussioner. denna idioten han behövde fan inte års av utredningar för att stoppa in kuken i en tjej.


Svar på tråden Nej, det är inte mitt fel att pappan väljer att bryta med sitt barn.