• Anonym (ups)

    Kan detta fungera?

    Oj! Har du redan sådana tankar och undrar vad du ska välja så är det självklart, Spring åt andra hållet! Varför tvekar du?

    Lägg därtill att du kanske vill ha egna barn och han har redan tre, det kan bli en begränsande faktor för dig.

  • Anonym (ups)
    Anonym (...) skrev 2014-05-18 09:47:38 följande:
    Är barnen ouppfostrade för att de yttrar sina tankar och känslor?

    Det är små barn det handlar om!



    Så små är de väl inte? Men visst ska de få lov att uttrycka sig men man måste väl bemöta dem också. Nej jag är inte din mamma, vem påstår det. Varför är det x fel att mamma och pappa inte är ihop. Vem påstår det. Och så vidare.
  • Anonym (ups)
    Anonym (Isabell) skrev 2014-05-18 10:14:22 följande:
    Ja, vi pratar om att flytta ihop.

    Vi har träffats sedan februari och han hade bott där själv i ett halvår. Vet inte exakt när de gjort slut, innan, efter eller i samband med flytten.

    Det är just det att de är rätt snälla och trevliga medan han är där, t.ex. när vi hittar på något tillsammans. De har aldrig sagt något då utan är alltid glada, kommer och kramar mig, sitter i mitt knä osv. Men när han vänder ryggen, DÅ börjar de komma med sådana kommentarer. Antar att han har sagt något till dem om att jag kanske ska flytta in och därför reagerar de så.



    Men om du inte vet mer om när det tog slut då har ni inte pratat särskilt mycket, då går det för snabbt. Tycker du ska passa på bryta innan ni blir mer seriösa än så.
  • Anonym (ups)
    Anonym (Isabell) skrev 2014-05-18 15:54:06 följande:
    Nej, jag vet inte när de har sagt att det är slut och det spelar inte mig någon roll. Han har flyttat in i sitt hus i augusti och han hade köpt den några månader tidigare så de måste väl planerat separationen ett tag. Jag har dock ingen aning om när de kommit ut med att de separerar till vänner, familj osv. och det angår inte mig. På vilket sätt är detta relevant?

    Han var single när vi träffades och han har inte lämnat sin fru på grund av mig. Sedan vilket datum separationen blev officiell är inte något som jag funderar på.



    Det som är relevant är att ni pratar med varandra. Det exakta datumet är iaf inte nåt som jag begär.

    Du ställer frågor i trådstarten och jag försöker svara men blir du mer säker på hur kär du är ju fler som råder dig att hoppa av? Jag tycker du lät väldigt tveksam men varifrån kommer den tveksamheten?

    Är du på riktigt orolig att han vill ha någon som tar hand om hans barn? Vad vill du själv? Finns det något som får dig att tro att så är fallet?

    Som varandes styvmamma kan jag bara svara för mina egna erfarenheter. En av dem är att jag är begränsad vad gäller hur många barn jag får, och då hade han ändå bara ett barn. Min man har aldrig förväntat sig att jag ska ta hand om hans barn men det är ändå krångligt att leva med någon som har barn sen tidigare.
Svar på tråden Kan detta fungera?