Anonym (Uppgiven sambo)

Äldre 19 May 11:39

12 svar

Biommamman har gjort vårat liv till ett helvete

Göra en lång pågående historia kort. Biomamman som är skild från min sambo sedan ca fyra år är helt från vettet och gör allt för att förstöra mellan mig och min sambo genom att använda det elakaste vapnet, elakare och hemskare än kärnkraft: deras gemensamma dotter på sju år. Biommamman har sedan skilsmässan förföljt, hotat och trakasserat min sambo och försökt göra allt för att ta dottern ifrån honom. Han har dock större delen av vårdnaden pga hennes opassande beteende i tidigare sammanhang. Sedan jag kom in i bilden för ca ett år sedan och senare blev sambo och styvförälder åt den här lilla tjejen så har biomammans beteende eskalerat. Varje dag väntar vi oroligt på att bli polisanmälda, anmälda till soc och diverse falska anklagelser. Jag och min sambo har båda blivit mordhotade ett flertal gånger. Både från biomamman och hennes familj. Utredningarna från soc. läggs ner och de tror inte på henne längre eftersom vi är en bra och välfungerande familj som vill väl och vill att det ska finnas ett samarbete för dotterns skull. Biommamman är dömd för trakasserier av min sambo och jag var senast förra veckan på målsägandeförhör angående de hot hon gjort mot mig. Men inget kan få henne att sluta, ingen myndighet ser att hon psykiskt misshandlar sitt barn och att hon behöver hjälp. Hon har bland annat tvingat dottern att gå till skolan och säga att vi slår henne, annars ser hon inte pappa mer. Biomamman har dragit in passet så att vi inte kan resa på semester. Biomamman slänger kläder som pappan köper åt dottern så att han tvingas köpa nya. Hur sjukt är inte detta?
Självklart läggs all vår tid och energi på att göra den här lilla tjejens liv så bra, tryggt och meningsfullt som vi bara kan på grund av situationen. Självklart kommer min och sambons relation i kläm. Min sambo mår mycket dåligt, känner sig konstant nedstämd, orkeslös, orolig, stressad och ointresserad av vår relation. ALLT fokus lägger han ner på dottern, jobbet och kämpandet med myndigheter. Han har dåligt samvete för detta och för mig, att jag ska behöva stå ut med detta. Vi har båda svårt att se ett slut på detta, i alla fall inom en snar framtid är detta omöjligt.

Det känns som biommamman är på väg att vinna trots allt, att få mig ur bilden framförallt. Jag känner att jag har tagit mycket, kämpat mycket, stått ut med mycket för att visa, stå på mig och hävda min rätt till att få vara tillsammans med den här mannen och självklart få en underbar bonusdotter på köpet. Men min motivation börjar tryta och jag är konstant ledsen. Jag vill planera en framtid, se fram emot en semester, köpa hus och skaffa barn. Detta tas längre och längre ifrån mig när jag ser hur min sambo mår sämre och biomamman får ny kraft till att fortsätta förstöra. Min sambo som har ett högt ansett arbete och utbildning, har tagit hand om dottern i princip heltid själv i fyra år, får ihop vardagen med hämtning/lämning, dotterns fotbollsträning, mat ja allt rubbet. HAN ska behöva försvara sitt föräldraskap varje dag på grund av en kvinna är sjukligt avundsjuk och INTE ser till sitt barns bästa. Skulle hon få dottern så flyttar hon direkt 100 mil bort bara för att han inte ska få träffa henne igen. Otäck tanke som hemsöker hans drömmar varje natt.

Hur ska jag samla kraft? Jag försöker lägga ner tid och energi på sådantt som gör mig glad och håller mig borta från det här eländet. I långa perioder känns det som jag är i ett förhållande, med mig själv. Jag får stå tillbaka i väntan på att det ska lugna sig. Ibland vill jag ha en kram av min sambo i vardagen men den kommer inte, det finns inte utrymme för detta. Jag ska eventuellt få börja få träffa en kurator genom brottsofferjouren. Idag firar vi ett år tillsammans, jag önskar att jag kände mig pirrande nykär och att han gjorde det tillbaka. Ett år av glädje och konstant oro och sorg. Han är min drömman och jag vill inte släppa honom och bonusdottern, men till vilket pris?

Påven Johanna

Äldre 19 May 11:44

#1

Ja, det hade inte varit intressant för min del i alla fall. Jag hade gallrat bort honom så fort jag fått klart för mig vilka konflikter han var involverad i. Bli utsatt för mordhot och annat i samma stil är inte min melodi.

För mig hade det helt enkelt inte varit värt det. Sitta i samtal med kurator på brottsofferjouren för att kunna vara ihop med en karl? Nej.

Ann Cistrus

Äldre 19 May 12:06

#2

Påven Johanna skrev 2014-05-19 11:44:24 följande:

Ja, det hade inte varit intressant för min del i alla fall. Jag hade gallrat bort honom så fort jag fått klart för mig vilka konflikter han var involverad i. Bli utsatt för mordhot och annat i samma stil är inte min melodi.

För mig hade det helt enkelt inte varit värt det. Sitta i samtal med kurator på brottsofferjouren för att kunna vara ihop med en karl? Nej.

Håller med!

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Anonym (Kort tid)

Äldre 19 May 12:20

#3

Jag vet inte hur gammal du är, om den biologiska klockan tickar eller om du har tid på dig att undersöka om ert liv tillsammans kan bli bättre. Ett år är ändå kort tid, både för ett förhållande (fast kanske inte om man är 35 och borde ha skaffat barn igår - har full förståelse för det då jag själv är 35) och för biomamman att vänja sig vid att du är med i bilden. Min förhoppning är att även en sjuk person, som hon verkar vara, kan vänja sig. Särskilt om hon märker att hon inte har något för sitt beteende. Men även för en normal person skulle det kunna ta ungefär ett år att sluta älta att exet träffat någon ny (med älta menar jag negativa tankar hos någon som tycker sig ha gått förlorande ur skilsmässan, inte att bete sig som ett psycho).

Anonym (Uppgiven sambo) Trådstartaren

Äldre 19 May 12:38

#4

Jag förstår att det ser konstigt ut, att jag gick in i det här förhållandet. Det såg inte ut så här det första halvåret direkt, utan det har eskalerat mer och mer. Min sambo har inte vågat eller orkat träffa/hitta någon ny tills han gick in i förhållandet med mig, tre år efter skilsmässan. Han och jag visste att det skulle kunna bli problem då biomamman är som hon är men det har tagits till oanade höjder. Det känns som att vi måste orka vänta ut henne. Ett år är inte så lång tid, men det senaste halåret känns som ett decennium i dagsläget...

Jag är ung i 25 årsåldern och min biologiska klocka har inte runnit ut direkt, men den tickar och det känns värre när förhållandet står i paus. Vi bor ihop och försöker bara uthärda vardagen i princip.

Fånga dagen

Äldre 19 May 12:44

#5

Detta är alltså inget som började sen ts kom in i bilden, utan var i full gång sedan långt innan de träffades. Utgångsläget för deras relation var alltså det sämsta tänkbara. Jag har faktiskt svårt att förstå att man i ett sånt läge väljer att flytta ihop. Det valet hade jag aldrig gjort. Mannen har ju heller varken haft tid eller ork för ts och deras relation, utan har fått lägga all sin energi på striden med sitt ex

. Drömmen om hus och gemensamma barn verkar därför vara ljusår borta. Det är svårt att hitta några uppmuntrande ord till dig ts. Undrar mest hur länge du är beredd att vänta för att få den relation du önskar och drömmer om?

Gladhannapanna

Äldre 19 May 12:50

#6

kan inte mannen ansöka om enskild vårdnad? Med tanke på historian så borde det väl itne vara omöjligt att få igenom det. Då kan mor och dotter fortfarande träffas i den mån det är bra för flickan och pappan får rätt att bestämma allting som rör flickan. Pass, flytt osv

Anonym (Lider med er!)

Äldre 19 May 13:08

#7

Påven Johanna skrev 2014-05-19 11:44:24 följande:

Ja, det hade inte varit intressant för min del i alla fall. Jag hade gallrat bort honom så fort jag fått klart för mig vilka konflikter han var involverad i. Bli utsatt för mordhot och annat i samma stil är inte min melodi.

För mig hade det helt enkelt inte varit värt det. Sitta i samtal med kurator på brottsofferjouren för att kunna vara ihop med en karl? Nej.

Jag förstår dig självklart men så glad jag är att min nuvarande sambo tänkte tvärtom :)

Till TS. Jag hoppas att ni sparar alla bevis som är möjliga och polisanmäler henne varje gång hon hotar er!

Min fd hotade först med att ta livet av sig stup i kvarten. Han skrev på fb att han inte orkade leva och att hans självmord skulle vara mitt fel osv osv. När jag träffade min nuvarande så eskalerade det till dödshot mot min honom istället. Han skrev de mest vidriga sakerna om min sambo, till mig och även till min sambo. Varje gång anmälde vi honom och tillslut efter mycket om och men, så tog polisen in honom. Han fick kontaktförbud, efter att vi hade ansök om det, vilket han bröt mot, så vi anmälde honom igen.

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om allt som har hänt. Det pågick i dryga året. Han är dömd 2 ggr i domstol pga allt han har gjort mot oss. Andra gången blev det fängelse i 3 månader men eftersom att han redan hade suttit häktad i 2 månader, som också räknas in i fängelsetiden och att man bara behöver sitta av 2/3 av sitt straff gjorde att han blev släppt samma dag som domen kom. Första gången blev han dömd till skyddstillsyn och fick betala skadestånd till oss båda.

Efter den andra domen så slutade han upp med hot och allt vad det heter. Det var en lång och fruktansvärd period vi gick igenom men idag har jag och mitt ex en helt okej relation. Något jag måste ha med honom då vi har barn ihop. Han har bett om ursäkt och är väldigt ångerfull för det han har gjort.

Jag är oändligt tacksam för att min sambo har funnits vid min sida och att vi har kunnat stötta varandra genom det som hände! Första hotet min sambo fick utstå kom första gången han var hemma hos mig, andra gången vi träffades. Han hade valet att gå och slippa det här men han valde att stanna vid min sida. Den prövningen vi gick igenom har gjort oss så starka tillsammans.

Min tips till dig TS, är som jag skrev, att anmäla varje gång ett hot eller trakasserier kommer från henne. Ansök om kontaktförbud, spara alla hot. Om ni får igenom ett kontaktförbud och hon överträder det, så anmäl, anmäl, anmäl!!

Ber om ursäkt för rörig och lång text men jag vet hur jobbigt det är, för alla inblandade!

Självklart är det upp till dig hur du vill göra. Om du känner att det är omöjligt så ska du absolut tänka på dig själv i första hand!

Ta hand om er!

Kram

Anonym (Uppgiven sambo) Trådstartaren

Äldre 19 May 13:29

#8

Gladhannapanna skrev 2014-05-19 12:50:17 följande:

kan inte mannen ansöka om enskild vårdnad? Med tanke på historian så borde det väl itne vara omöjligt att få igenom det. Då kan mor och dotter fortfarande träffas i den mån det är bra för flickan och pappan får rätt att bestämma allting som rör flickan. Pass, flytt osv

Jo flera månader har det varit planering i att gå in och ansöka om enskild vårdnad. Det kommer bli en lång process som antagligen blir enda utvägen i det här. Vi är hundra på att det finns så mycket bevismaterial med i bilden att han skulle vinna detta, för dotterns skull. Det är drömscenariot i framtiden att han får ensam vårdnad och kan låta dottern träffa mamman enligt umgängesrätt under kontrollerade former samt att vi kanske kan flytta ut på landet till en hästgård, det är vår dröm och framförallt min bonusdotterns dröm.

Ja "Fånga dagen", jag tog nog ett beslut att flytta in när allt kändes bra och stabilt, sen eskalerade helvetet och biomamman har gjort saker vi aldrig trodde skulle kunna hända. Jag flyttade in även för att min sambo i det stora hela nästan har dottern på heltid och vi hann nästan aldrig ses då min lägenhet låg några mil bort från staden. Jag och bonusdottern byggde snabbt upp ett fint förhållande så det kändes rätt vid inflytten och jag och sambon fick mer kvalitetstid i vårat förhållande. Det senaste halvåret har väl mest tagit musten ur mig helt enkelt.

Anonym (Uppgiven sambo) Trådstartaren

Äldre 19 May 13:41

#9

Anonym (Lider med er!) skrev 2014-05-19 13:08:43 följande:

Jag förstår dig självklart men så glad jag är att min nuvarande sambo tänkte tvärtom :)

Till TS. Jag hoppas att ni sparar alla bevis som är möjliga och polisanmäler henne varje gång hon hotar er!

Min fd hotade först med att ta livet av sig stup i kvarten. Han skrev på fb att han inte orkade leva och att hans självmord skulle vara mitt fel osv osv. När jag träffade min nuvarande så eskalerade det till dödshot mot min honom istället. Han skrev de mest vidriga sakerna om min sambo, till mig och även till min sambo. Varje gång anmälde vi honom och tillslut efter mycket om och men, så tog polisen in honom. Han fick kontaktförbud, efter att vi hade ansök om det, vilket han bröt mot, så vi anmälde honom igen.

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om allt som har hänt. Det pågick i dryga året. Han är dömd 2 ggr i domstol pga allt han har gjort mot oss. Andra gången blev det fängelse i 3 månader men eftersom att han redan hade suttit häktad i 2 månader, som också räknas in i fängelsetiden och att man bara behöver sitta av 2/3 av sitt straff gjorde att han blev släppt samma dag som domen kom. Första gången blev han dömd till skyddstillsyn och fick betala skadestånd till oss båda.
Efter den andra domen så slutade han upp med hot och allt vad det heter. Det var en lång och fruktansvärd period vi gick igenom men idag har jag och mitt ex en helt okej relation. Något jag måste ha med honom då vi har barn ihop. Han har bett om ursäkt och är väldigt ångerfull för det han har gjort.

Jag är oändligt tacksam för att min sambo har funnits vid min sida och att vi har kunnat stötta varandra genom det som hände! Första hotet min sambo fick utstå kom första gången han var hemma hos mig, andra gången vi träffades. Han hade valet att gå och slippa det här men han valde att stanna vid min sida. Den prövningen vi gick igenom har gjort oss så starka tillsammans.

Min tips till dig TS, är som jag skrev, att anmäla varje gång ett hot eller trakasserier kommer från henne. Ansök om kontaktförbud, spara alla hot. Om ni får igenom ett kontaktförbud och hon överträder det, så anmäl, anmäl, anmäl!!

Ber om ursäkt för rörig och lång text men jag vet hur jobbigt det är, för alla inblandade!

Självklart är det upp till dig hur du vill göra. Om du känner att det är omöjligt så ska du absolut tänka på dig själv i första hand!

Ta hand om er!
Kram

Tack för ditt perspektiv och de stärkande orden! Vi anmäler och sparar allt som händer. Min känsla är att ingen ska kontrollera någons annans liv på det här sättet. Jag står vid min sambos sida och hans rätt till att få ha mig i sitt liv och jag honom i mitt liv. Sen ska absolut inget barn komma till skada i detta. Det som är jobbigast i situationen är nog inte hoten i sig, utan att vår relation tar stryk, vilket känns som att hon då vinner över oss.. men tack igen. Skönt att höra att det gått så bra för er!! Kram

Anonym (Lider med er!)

Äldre 19 May 13:57

#10

Anonym (Uppgiven sambo) skrev 2014-05-19 13:41:29 följande:

Tack för ditt perspektiv och de stärkande orden! Vi anmäler och sparar allt som händer. Min känsla är att ingen ska kontrollera någons annans liv på det här sättet. Jag står vid min sambos sida och hans rätt till att få ha mig i sitt liv och jag honom i mitt liv. Sen ska absolut inget barn komma till skada i detta. Det som är jobbigast i situationen är nog inte hoten i sig, utan att vår relation tar stryk, vilket känns som att hon då vinner över oss.. men tack igen. Skönt att höra att det gått så bra för er!! Kram

Jag förstår precis hur du menar. Jag och min nuvarande var tvungna att göra slut ett tag. Det var en sak som hände där mitt ex blandade in människor bara för att förstöra vår relation. Vi hade inget annat val än att göra slut, iaf utåt så att säga. Vi träffades någon gång ibland för vi ville ju inget annat än att vara med varandra. Hoten upphörde iaf inte. Det spelade ingen roll för mitt ex att vi hade gjort slut, han skulle "förstöra mig som jag hade förstört honom" som han så fint skrev. Det "enda" jag hade gjort mot honom var att avsluta relationen.

Har ni ansökt om kontaktförbud?

Sen hoppas jag verkligen att din sambo ansöker om ensam vårdnad och får det.

Det är fruktansvärt jobbigt det ni går igenom och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni snart blir lämnade ifred och får vara lyckliga tillsammans!

Kram

Thyla

Äldre 19 May 15:34

#11

Anonym (Uppgiven sambo) skrev 2014-05-19 13:29:43 följande:

Jo flera månader har det varit planering i att gå in och ansöka om enskild vårdnad. Det kommer bli en lång process som antagligen blir enda utvägen i det här. Vi är hundra på att det finns så mycket bevismaterial med i bilden att han skulle vinna detta, för dotterns skull. Det är drömscenariot i framtiden att han får ensam vårdnad och kan låta dottern träffa mamman enligt umgängesrätt under kontrollerade former samt att vi kanske kan flytta ut på landet till en hästgård, det är vår dröm och framförallt min bonusdotterns dröm.

Ja "Fånga dagen", jag tog nog ett beslut att flytta in när allt kändes bra och stabilt, sen eskalerade helvetet och biomamman har gjort saker vi aldrig trodde skulle kunna hända. Jag flyttade in även för att min sambo i det stora hela nästan har dottern på heltid och vi hann nästan aldrig ses då min lägenhet låg några mil bort från staden. Jag och bonusdottern byggde snabbt upp ett fint förhållande så det kändes rätt vid inflytten och jag och sambon fick mer kvalitetstid i vårat förhållande. Det senaste halvåret har väl mest tagit musten ur mig helt enkelt.

Jag vet inte hur du är TS men jag skulle se den kvinnan som lite av en sadist. Det finns tusentals av människor där ute som självklart är sjuka men så förbannat elaka och hänsynslösa att skulle jag få ett tillfälle att slå tillbaka på en person av alla dessa som vill mig och mina nära och kära illa då är det game on. Jag skulle hellre inte vilja lämna min partner i ett sämre skick än jag hittade honom och jag skulle känna grymt stor ångest att bara lämna allt i sticket och inte ens försöka på grund av någon hämndlysten idiot.

Min bror har idag en samborelation med sin numera sambo. De har nu en pojke på fem månader. Men hans sambo hade/har ett galet ex efter sig som mer eller mindre gjorde allt för att göra henne illa däribland inkluderade hot till min bror. Men idiotenexet är anmäld, vårdanden är enbart tilldelad henne- han gjorde bort sig när han tog bonussonen ut ur landet. Bonussonen har också börjat förstå att hans pappa är knäpp. Visst han finns i krokarna men saken jag vill ha fram är att sådana personer liksom biomamman förtjänar en knäpp på näsan- de har absolut ingen rätt att förstöra andras liv för att deras egna är miserbla och det är fullt möjligt att att få enskild vårdnad. Det är nog bland det svinigaste man kan göra; när man använder barnen som verktyg.

Fortsätt kämpa. Du vinner inte bara en bra relation med din partner. Du hjälper också ett barn som är hjärntvättad av sin mor.

Anonym (.)

Äldre 19 May 16:30

#12

Påven Johanna skrev 2014-05-19 11:44:24 följande:

Ja, det hade inte varit intressant för min del i alla fall. Jag hade gallrat bort honom så fort jag fått klart för mig vilka konflikter han var involverad i. Bli utsatt för mordhot och annat i samma stil är inte min melodi.

För mig hade det helt enkelt inte varit värt det. Sitta i samtal med kurator på brottsofferjouren för att kunna vara ihop med en karl? Nej.

Biommamman har gjort vårat liv till ett helvete

INNEHÅLL