Rekommenderar ni att diagnosera en treåring?

Jag hade aldrig gjort en utredning på ett så litet barn. En tre åring kan eller orkar inte sitta stilla och kolla på en hel film, det kommer senare. Ni har ett aktivt barn och det är olika och måste inte vara en diagnos. Det kan man se senare när de måste koncentrera sig på skolan.

Det är vad jag förstår mkt ovanligt med utredning i så låg ålder. Vi fick höra att flera mottagningar inte utredde barn under 5 år. Men varför inte söka stöd på BUP? Vår resa började vid 3 års ålder på vårt barn. Det märktes redan vid 2 år. Diagnosen sattes vid 5 års ålder. Skillnaden för oss är att dörren till ADHD center öppnades. Man känner sig så ensam och maktlös. Barnet är det samma med eller utan diagnos. Men min kunskap och stödet till mig och mitt barn har växt.

Vi gjorde vår utredning när sonen va 3 år. Bättre att börja tidigt med träning och sånt än att vänta. Till mig sa dom att det finns bättre förutsättningar om diagnos sätts tidigt. Han fick diagnosen a-typsik autism och har haft träning både på förskolan och hemma. Till hösten börjar han skolan och hade aldrig klarat av det om inte han fått den träning som han fått. 

Det kanske är skillnad och viktigt att få en autism diagnos tidigt än en adhd diagnos. Adhd hade jag iaf inte startat upp förrän barnet börjar i förskoleklassen för där måste man koncentrera sig mer än på förskolan. Och där ser förskolläraren om barnet har koncentrationssvårigheter.

Detta handlar om funktionshinder. Men bara för att dom är osynliga, så upplever jag ofta att de upplevs som mindre "allvarliga" än andra former av funktionshinder. Eller inte riktigt på riktigt, utan nåt "man växer ut". Men har man ett neuropsykiatriskt funktionshinder så är det ett livslångt och genomgripande tillstånd, och desto tidigare diagnos, desto bättre hjälp kan man få. 

Om någon misstänker att deras lilla barn ser dåligt, så är det ju ingen som säger " men barnet är ju så litet, det är väl först i skolan barnet behöver se tavlan, inte ska ni väl kolla synen nu redan, det kanske växer bort???". 

Och utredning är inte samma sak som diagnos. Utredningen kan mycket väl visa att det finns svårigheter, men att barnet behöver bli lite äldre för att man ska kunna sätta diagnos. 

Men genom tidig diagnos så kan barnet få tidig hjälp, vilket skapar bra förutsättningar för framtiden. Även 3-4-åringar förväntas kunna vara med en stund på samling på förskolan t.ex., så koncentrationssvårigheter är inte bara ett problem i skolåldern. Och ADHD är också mycket mer än bara "svårt att sitta still och svårt att behärska sig". Grövre varianter av adhd, i kombination med barns "vanliga" energi och impulsivitet, kan också försena och försvåra barnets utveckling, motoriskt, kognitivt och socialt.

Eftersom barnen som utreds alltid jämförs mot vad som är "normalt" för åldern (och måste ligga en rejäl bit utanför det "normala" för att få diagnos), så är min åsikt denna:
Rätt ålder att utreda ett barn är den ålder i vilken barnet börjar uppvisa kraftiga avvikelser eller förseningar från det normalspannet för åldern, samt att dessa avvikelser börjar utgöra ett hinder i vardagen eller ett hinder för barnets fortsatta utveckling. Oavsett om detta inträffar när barnet är 6 månader eller 16 år!

Jag har också hört bu tidigare desto bättre. Att det inte alltid är det bästa att vänta till skolåldern för en utredning när man har det på känn redan flera år innan. Förskolan har ju nu gått in med en extra resurs då barnet kräver mer personal då barnet har stark vilja och inte lyssnar. Det är normalt att en treåring inte lyssnar och har stark vilja, men de sätter väl inte in extra resurser om det inte är något som skiljer sig från normen? Jag är bara bonusmamma men jag ser ju att barnet sliter ut sina föräldrar och jag försöker avlasta min sambo men jag blir helt slut själv. Och då har jag ändå arbetat som barnflicka åt flera barn. Jag personligen har inte så stor påverkan på detta. Jag vill ju hjälpa barnet så tidigt som möjligt men kan i te göra det då ena föräldern vill vänta med utredning. Därför ville jag ha era åsikter. Ni som utrett era små barn, hur var barnen i tre årsåldern som gjorde att ni ville göra en utredning?

Jag bad om hjälp pga talet va sent på bvc. Förskolan tyckte absolut inte att det va några problem så hade jag lyssnat på dom så hade han alrig fått någon hjälp. Han ville helst sitta själv och leka. BVC skickade remiss till BUP på en gång och 1 månad senare började utredningen. Det blev en snabb utredning(snabbare än vad jag tänkt mig) och han fick då diagnosen a-typisk autism. Vi va på utbilding under 1 månad för att lära oss om barn med autism och aspers och där va alls barn i åldrarna 1-3 år. Så det är absolut inte tidigt att börja en utredning nu!!

Självklart utredning just pga autistiska drag och hyperaktivitet. Vad sa Bvc vid 2,5 års kontrollen? Utredningar är till för att hjälpa barnen och se vad som är vad. 3-åringar kan vara envisa och bestämda men bra att få hjälp tidigt om det visar sig att barnet uppfyller kriterier på diagnos. Har dotter som genomgick utredning som 3-åring pga hyperaktivitet och sen i utvecklingen. Har en normalstörd 4-åring och man märker rätt tydligt vad som tillhör 3-4 års åldern och vad som kan ha andra orsaker. Min dotter på snart 7 år har haft resurs sen hon börja förskolan pga hyperaktivitet. Har autism, adhd och utvecklingsstörning .

Har vi samma barn? Låter som min fast jag skulle kunna skriva ett A4 till..,
Idag var jag på första mötet med barnpsykologen och hoppas att hon kan hjälpa,