Tråkigt besked efter fvp

Beklagar ts. : (

Jag tycker det är ett starkt beslut, man gör ju ett fvp för att se om det är något fel och oftast om man gör ett prov så har man ju bestämt sig för att ta bort fostret, varför ska man annars göra ett test.
Bra att du tänker på dina andra 3 barn som redan finns och behöver dig/er.

Beklagar så mkt!

Tycker också ni är starka! Det är väldigt osjälviskt det ni gör.

Ni gör det som är bäst för alla era barn.

Tack. Men oj, vad det är jobbigt. Hatar att ta svåra beslut, och detta hade jag verkligen hoppats slippa...

Åh vad jobbigt. Har själv gjort mkp idag. Väntar 3:e barnet och har resonerat som du/ni men det är ju en helt annan sak att faktiskt genomföra det sen. Hoppas innerligt att jag slipper det beslutet, men förstår precis hur du känner! De som uttalar sig negativt har säkert ingen egen erfarenhet av situationen, brukar vara lätt att döma då.
Känn ingen skuld för att ni tänker på de barn som redan finns. Många kramar!!

Hej, tycker du gör helt rätt. Jag kanske står för samma beslut som du. Fick ett resultat på 50-50 alltså 1 av 2 på typ alla kromosomavikelser. Risk för trisomi samt DS. Ser ut som ett litet hygrom står det i pappret. Nackspalt på 3,9 mm och ska göra FVP på tisdag. Jag har 1 son på 8 månader redan och är jätteglad för den här graviditeten men väljer att avsluta den om det visar sig vara sjukt för vi känner att det handlar lite om vår sons uppväxt också. Som sagt hade det varit vårt första barn hade det varit ännu svårare! Vad hade du för resultat? Allt annat ser bra ut för mig och bebisen. Normala fosterrörelser, normal hjärtaktivitet och fostervattensmängd. Bara den här dumma spalten som visar för höga siffror. Är riktigt orolig.... Usch och fy för livet ibland....

Känns som man behöver prata med någon som står inför samma sak. Hoppas att ni mår bra allihopa! Kram!

Sannastekpanna, vi hade 1:46 på kub. Så det fanns ändå en rätt okej chans att det skulle vara bra. Men jag har känt på mig att det är något galet hela tiden. Och jag hade rätt!
I morgon ska jag in och ta 1:a tabletten för att avstanna graviditeten. Bara det att jag själv ska svälja ett piller som ska döda mitt barn...det känns så ... sjukt! Och som att det inte borde få vara så.

Jag håller alla tummar för att det blir ett bra resultat för dig! Kram

Jag tycker ni absolut gör rätt att tänka på de ni redan har. Vi vet inte hur samhället ser ut om 50 år och om ert barn skulle få svårare fall av DS och andra kombinationssjukdomar. Kanske hade människan klarat det galant men jag hade inte heller låtit mina barn få ett sjukt syskon om jag visste det från början och kunde göra något åt saken. 

Beklagar verkligen, jag väntar också fjärde barnet, och hade gjort precis samma beslut om det visat sig att barnet varit sjukt. Jobbar själv med utvecklingsstörda, dom är helt underbara personer, men det är inte allt. Barn med specialbehov behöver massor med resurser, och kräver enormt av familjen. Dessutom tillkommer även andra komplikationer. Jag hade inte klarat av det, det hade inte varit rätt mot mina andra barn. Det är klart att det inte finns garantier på att detta barn är friskt, men då är läget ett annat, det har jag inte kunnat välja.Och självklart älskar jag barnet oavsett, men..
Om det känns rätt för dig, har du gjort rätt beslut, oavsett vad andra tycker!

Igår gjorde vi avbrytandet och vårt 4:e lilla barn föddes. Han var mycket liten, men ändå så " färdig". Att se honom var ett bra beslut. Att se hans drag i ansiktet, han hade samma mun som sina syskon, var både skönt och smärtsamt. Smärtsamt för att vi inte lät honom växa upp och aldrig fick lära känna honom, skönt för att det såg ut som om han log mot oss.

Nu har vi bara känslorna kvar och det är en enda röra bland dem, lättnad, sorg, skuld...

Och det allra värsta är att vi bestämde att det här var vårt sista barn, nu blir det inte fler och samtidigt har längtan efter ett fjärde varn blivit allt större..

Usch vad hemskt .

Lider med dig.

Jag skall in på onsdag för fostervattensprov. NT ultraljudet visade på riskfaktor på 1:60, och vi väntar fjärde barnet som är extremt oplanerat (gravid trots spiral). Min yngsta är snart 8 år och jag fyller själv snart 39 år, så jag känner starkt att vi inte är beredda på att börja om med ett barn som är sjukt. Vi var egentligen inte beredda på att börja om alls men nu är det som det är. Vi bor dessutom utomlands på andra sidan jorden så alla sjukvårdskostnader får vi stå för själva. Det är inte billigt här och ett barn med DS, skulle vi helt enkelt inte ha råd med. Jag kan inte göra annat än hålla tummarna för att allt är okej i övermorgon, men det kommer nog ändå att dröja ett par veckor till innan vi får provsvar så vitt jag förstår. 

Kram till dig TS. Starkt beslut av er. 

Som sagt styrka till er familj som jag skrev.