Barnets mamma ser mig som ett hot!
Hej!
Barnens mamma (kommer att använda mig av termerna biomamma och extramamma för att förtydliga rollerna) ser mig som ett hot och jag förstår inte varför. Jag kommer aldrig att konkurrera ut henne. Hon är mamman till barnen. Inte jag! Kommer aldrig att vara...
Hon bryr sig dock inte om barnen så som hon kanske borde. Hon ger dom inte den uppmärksamheten som dom kräver och vill ha, och det gör jag. För att jag vill! Barnen kommer oftast till mig med alla möjliga frågor. Konstiga, och gulliga frågor. Jag ger dom den uppmärksamheten som jag kommer ihåg att jag själv älskade att få från mamma! Jag tar mig tid och förklarar och svarar på deras frågor.
Det är ofta dom kommer hem till oss vv och är långhåriga. Nästkommande vecka - ja, då är dom ännu mer långhåriga. När pappan säger att dom ska klippas så säger barnen att mamman har sagt att dom får ha långt hår om dom vill! Alltså ska en 4- och 7-åring bestämma hur dom ska se ut i håret (!?!?!?!). Min sambo tog "fighten" med henne och frågade om det stämde. Vilket det gjorde... Hon menar på att "det bara är hår" och det är inte så mycket att bry sig om. Om dom vill ha långt så gör det inte. Han (vi) menar på att det är viktigt att barnen ser välvårdade ut! Så min sambo bestämde att vi skulle klippa dom och sa att "när ni blir äldre så får ni bestämma hur ni ska se ut i håret, inte nu!!". Dom köpte det och jag klippte dom. Vid lämning så sa hon inte ett ljud om att dom var klippta!!! Och det är inte så att man kan "missa det". Hon förstod säkert att jag har klippt dom och varför skulle jag få cred för det? Enda gången dom klippt sig hos en frisör så passade det att säga "vad fina dom var i håret, förresten!". Så töntigt... Detsamma när det gäller naglarna och öronvax. När dom kommer till oss så måste vi (pappan) alltid klippa deras naglar och använda tops i deras öron! Hon bryr sig bara om sig själv!
Häromdagen så bad barnen prata med mig när dom var hemma hos sin mamma och vi Facetime:ade. Dom frågade vad jag gjorde och vad jag hade gjort under dagen osv. Då hör jag att hon skriker och frågar "pratar ni med pappa nu???". Alltså??? Vad är problemet? Jag blev så snopen att jag sa till barnen: jag ska fortsätta laga mat nu, så vi hörs grabbar! Lämnade över telefonen till pappan.
Det känns som att hon mer än gärna poängterar att jag inte har något med barnen att göra. Borde man inte vara glad av att vi har en bra relation? Och att barnen trivs med mig?? Varför känna det här hotet också? För övrigt så hör hon av sig MINST en gång per dag när hon har barnen. Kan vara för att fråga eller berätta helt oviktiga saker, så klart "gällande barnen". Men när hon är barnfri och vi har barnen så hör hon nästan aldrig av sig!! Då lever hon singelliv och har det bra! Varför detta bekräftelsebehovet? Varför ska hon behöva höra av sig så mycket när hon har barnen med inte alls när hon inte har dom? Det känns som att hon hela tiden vill göra sig påmind.
Är det så att det alltid kommer att vara den här (onödiga) konkurrensen mellan "oss"? Jag har, som sagt, inget behov som helst att leka "den andra mamman" eller vara bättre än henne. Jag är redan det, det vet jag. Och det råkar bara vara så... Men tycker det är tråkigt att hon har den inställningen. En gång hävdade hon att jag och min sambo pratade illa om henne framför barnen. Har aldrig hänt!!!
