Nyutbildad sjuksköterska, trivs inte alls

Du har arbetat i två månader. Det kan vara nybörjarångest som du skriver om, eller så är det något annat. Kan du tänka dig att jobba som sjuksköterska, men inom ett annat område?

Jag tror att du behöver ge dig lite tid och utrymme till att vara ny och faktiskt känna allt som är förknippat med det. Det finns kanske aldrig någon väg runt det. Oron som kommer med att inte ha kommit in i rutinerna fullt ut, kring hur man uppfattas av både patienter och kollegor och så ansvaret förstås. Det är naturligt att det finns där. Bara det att ha ansvar för andra människor är ju en betungande faktor i sig som man behöver tid att liksom smälta och reflektera över.

Jag är övertygad om att det tar ca 3-6 månader innan man kommer in någorlunda på ett jobb, blir någorlunda varm i kläderna o.s.v. och i den processen är det naturligt att ha funderingar kring om just den tjänsten verkligen är rätt för en. Självklart undrar man!

Så ge dig tid och utrymme att reflektera över allt som väcks i dig nu, allt från känslor från förr som kommer upp till hur du reagerar inför att ha ett stort ansvar o.s.v. Det blir bättre när du märker hur du trots dina farhågor ändå klarar av och bemästrar arbetsuppgifter och successivt växer med uppgiften. Det tar tid. Var snäll mot dig själv medans, var inte för hård mot dig själv.

Det är inte möjligt att kunna ett jobb bara för att man har tagit examen, utan man växer in i arbetsrollen och lär man sig nytt hela tiden.

Har du funderat på att skaffa en samtalskontakt, som du kan lufta saker med? Det skulle alla som jobbade med människor i en roll förknippat med ansvar behöva tror jag :)

Den första tiden kan det också vara givande att skriva dagbok. Då kan man sen gå tillbaka och tydligt se hur man faktiskt har utvecklats i sin arbetsroll.

Jag tycker du ska ge det en chans i ca sex månader, dessförinnan är det svårt att utröna något. Om du därefter kommer fram till att det inte var din grej egentligen så är det också något värdefullt. Då är du ett steg på vägen närmare något som är ännu sannare, och det hade du aldrig vetat om du aldrig vågat prova.

Det finns ingen prestige i att aldrig ändra sig, tvärtom är det ju att verkligen lyssna på och ta ansvar för sig själv.

Lycka till. :)

Tack för reflektioner. Jag har kontaktat både en mentor via energisystemet på arbetsplatsen, och denne skall jag träffa om drygt en vecka. Jag har dessutom kontaktat företagshälsovården, vilka skulle höra av sig med en tid.

Självklart tar det tid att komma in i ett nytt jobb, speciellt i ett med så pass stort ansvar. En känsla som jag dock tror mig kommit fram till är att det som var roligt i handels var att hjälpa folk med bra service. Däremot har det vuxit fram en känsla av att jag inte vet om att hjälpa folk med sjukdomar inte är min grej, eller vad man ska säga. Det känns helt enkelt inte roligt, i brist på bättre ord. Nu var det iofs en som ifrågasatte mina funderingar och tyckte att jag "var en av få som skulle välja ett meningslöst arbete i butik framför ett där man får hjälpa människor". Lite hårt sagt kanske, men har man inte motivationen så har man inte...

"*Mentor via mentorsystemet", ska det vara.

Känner igen mig jättemycket från min början som ssk. Det är två år sedan men jag minns det som igår. Känslan av att inte riktigt klara ansvaret och stressen över att aldrig blir klar. Tro mig det blir bättre, ge inte upp. Så småningom kommer du lära dig prioriteringar och få ordentlig överblick och det blir lugnare. Och haka inte upp dig på att du har en "lugn" avdelning, det säger inte mycket om vårdtyngden.

Det låter precis som nybörjarångest. Två månader är ingenting! Det du beskriver är svårigheten att som ny kunna prioritera och välja bort - och stå för det. tex "Jag valde att inte sätta nål eftersom Agda på sal 5 hade ont", osv. Jag tycker att du ska ge det minst ett halvår. Det tar tid att vara ny.

Det konkreta problemet - måste patienterna ha nål när de ska till op? Jag är ju narkos-ssk, och det är vi på op som sätter nålarna på de första patienterna. Kan natten ta proverna så att de är färdiga till ronden? Du som ny ser så småningom nya lösningar på problem. 

För mig låter det som att du valt fel yrke. Visst är det ett rent helvete att vara sjuksköterska. Konstant hela första året vill man bara dö. Åren efter det vill man bara dö ibland. Men det som håller folk (iaf mig) kvar, är ett grundmurat långvarigt intresse långt inne i hjärtat av medicin, människor, psykologi och hälsa. Och en allmän känsla av att ha hamnat rätt, trots allt.

Jag tror att du skulle kunna söka dig till något annat arbete där du ändå har nytta av din ssk-utbildning. Man kan göra mycket som ssk, inte bara gå på vårdavdelning.

MIn erfarenhet är att det första året (och om man skall vara ärlig även en del år därefter) var hemska och rena rama arbetslägret med ansvar för människors liv, död och ångest. Bläääää. Står man ut blir man härdad, erfaren, van och förstår möjligen varför man utsätter sig för detta.

Dessutom är det ju så att avdelning är inte så kul. Dåliga arbtetstider och usel lön.

Hur som helst, yrket har sin charm i bland. Det visar en vad som är viktigt i livet.

Och TS, du kan ju pröva några andra områden också.

Känner igen funderingarna men tycker oxå det är för tidigt för dig för att dra nån slutsats. Ge det ett ynka år av ditt liv så får du se då. Själv har jag nästan hoppat av utbildningen 2 ggr och 1 gång i princip bestämt mig för att byta yrke. Men idag 2år senare trivs jag fint. Ssk-utbildning är absolut inte helt yrkesförberedande. Borde rimligtvis vara ett slags AT år för ssk när man får sådant ansvar. Svenska utbildningen är ganska kass och alldeles för teoretisk. Bor du i västra Sverige så rekommenderar jag norge. Du är inte ensam Om dessa ffunderingar.

Hur går det, TS?

Hej igen, och tack för alla tankar.

Som det ser ut nu är den omedelbara ångestkänslan borta. Just nu är jag dessutom på 4-veckors sommarsemester och har lyckats klara mig från att tänka mer än bara lite grann på jobbet. :)

Dock känns det fortfarande inte som att jag hittat helt rätt då jag inte trivs med avdelningsarbetet och ansvaret, även om det känns bättre.

Jag har däremot inte kommit på vad jag vill göra istället "när jag blir stor", utan jobbar på där jag arbetar nu tills jag kommer på något annat.

Vad kan man mer jobba med om man är ssk?

Ny uppdatering. Efter semestern fortsatte vantrivseln på arbetet och under hösten fick jag ett nytt större skov av nedstämdhet, som var så pass jobbigt att jag faktiskt sade upp mig. Har du varit ledig någon månad för att ta igen mig och det känns mycket bättre. Vet inte vad det blir i framtiden, om jag gör något annat ett tag och sedan återgår till vården, eller som jag lämnar den banan helt. Oavsett så har jag en bra utbildning i ryggen som alltid kommer vara till nytta oavsett var jag hamnar. :)

Jag blev klar sjuksköterska för ett år sedan och blev vettskrämd när jag var ute på mina praktikplatser under utbildningen. Arbetstiderna, arbetsmiljön och lönen är ju bara piss. En del sjuksköterskor jobbade arslet av sig och hade knappt tid för sin egen familj. Andra yngre sjuksköterskor såg inte längre friska ut efter att ha jobbat några månader. Jag fattar inte hur människor kan acceptera sån skit. Redan under utbildningen beslutade jag mig för att aldrig ta ett sådant skitjobb. Risken att göra allvarliga fel i en sådan arbetsmiljö är stor och borde inte accepteras.

Till er sjuksköterskor som tröttnat på hamsterhjulet; byt. Det finns jobb på mottagningar, skönhetssalonger, vaccinationsföretag m.m. som inte är lika stressiga. Glöm inte att SSK-utbildningen är värdefull på CV't och de kunskaperna som utbildningen givit måste inte begränsas till vården. De kan användas till att höja lönen inom andra yrkesområden. Till de som vill ta en paus från vården kan jag rekommendera vikarielärarjobb på skola och underskatta absolut inte butiksjobb. Tjänar 150:-/timme som vikarielärare. I butik tjänar man dubbla lönen i OB under lördagar efter kl 12:00 och söndagar, dvs ~270:-/timme.

Hej!

Jag jobade12 år som Ssk på pediatrie avdning i mitthemland burundi i afrika.

2005 flyttade jag i Sverige utan mina betygar och olika intyg !

Jag var tvungen att plugga som usk .

Nu är jag Underköterska på demens boende.

Jag har erfarenhet på olika ställe.

Jag kan göra allting ni vet om Ssk brukar göra !

Så min frågan är får man inte ha mjöligheten att praktisera några månader bara att visa om man kan .så man kan hjälpa sjuka människor ? Och tjäna lite extra mellan usk och Ssk?

Bara man kan höra yrket .?

Mvh/Stephanie