Förklara för mig varför du inte vill vara med ditt barn?

Jag tror kanske att det många gånger döljer sig mycket annat bakom inställningen "aldrig i livet, det är din vecka". Kanske har partnern tidigare smitit undan ansvar och tullat på förtroenden tidigare? Kanske är det så att partnern i övrigt lägger mycket ansvar på den andra när det gäller annat, typ semesterplanering, skolärenden, osv.

Jag skulle säga att det sällan är så att vederbörande inte vill umgås med sina barn, snarare är det nog så att den försöker hålla på gränser för att den andre faktiskt ska ta sin del av ansvaret för barnet.

Jag försöker vara hård med din å min vecka, just för att när jag ställer upp å tar mycket åt deras pappa så otnyttjar han det bara mer å mer.

Självklart vill jag det, men när jag ställer upp för mycket så utnyttjar pappan det och det blir mest strul. Svårt å förklara, tänkte mest att det kan va nått liknande för den tjejen du skrev om

Jag är inte VV-förälder, men har en god vän som är det. Hon tar mer än gärna emot sitt barn på pappans veckor för att underlätta samt få träffa sonen. De har en väldigt god relation på det stora hela efter separationen vilket kanske underlättar.

Det va typ det jag menade, desto mer jag ställde upp, för att jag vill ha mina barn, desto mer planerade han in på sin barnvecka, blev bara fel.

Oavsett vad man ska göra som kräver att man har barnvakt är det befängt och sitta och hålla på sina veckor av princip för att man upplever att man blir utnyttjad...öhh hallå? Utnyttjad genom att få vara med sina barn då eller? 
Är det en uppoffring att ha sina barn? 

Det behöver inte vara egoistiska saker, man kanske behöver jobba över, det är något möte, vad som helst. Är det inte normalt att man som förälder då vill ha sitt barn hos sig istället för hos en barnvakt?