Särbegåvat barn?

Hej!

Jag har en son på 6 år som börjar förskoleklass till hösten. Om två veckor har jag ett möte med den blivande klassläraren och specialpedagogen från förskolan. Nu behöver jag lite hjälp med hur jag bäst ska använda detta möte för att min son ska få en så bra skolstart som möjligt...

Jag misstänker att min son är särbegåvad enligt de kriterier jag läst på nätet, bl.a. för att han:

lärde sig läsa innan han fyllde 2 och kunde läsa flytande innan fyra års ålder. Förstår engelsk och svensk grammantik på mellanstadienivå Kan plus, minus, gånger, viss bråkräkning, minustal och börjar förstå divition. Han har ett exceptionellt minne. Minns nästan allt han läst och hört och kan återberätta bra. Han kan guida mig till ställen från baksätet i bilen trots att han suttit och lekt med lillebror när han åkte vägen senast... Han vet instinktivt skillnaden mellan rätt och fel och ser konsekvenser tydligt. Är otroligt ivrig att förstå saker och kan fokusera hur länge som helst när han blir inspirerad Är perfektionist och har höga krav på sig själv De svårigheter som förskolan har upplevt, och varför specialpedagogen varit inkopplad är:
Att han "fastnar" och blir helt passiv flera gånger under dagen Han har svårt att avbryta en aktivitet om han inte känner själv att han är klar Han har jättesvårt att hålla koncentrationen och göra sånt som han tycker är tråkigt/rutinmässiga uppgifter som att gå på toa eller klä på sig. Det kan ta mycket lång tid om han är omotiverad. Han behöver tid på sig för det mesta, det kan t.ex. ta lång tid att berätta något och han är noga med att den som lyssnar verkligen förstår vad han menar. Han tycker inte om att göra nya saker och behöver ha koll på helheten, syftet och förväntningarna mm innan han börjar. T.ex. vill han inte spela bandy förrän han förstått alla regler, och när han förstått reglerna vill han inte spela för att kompisarna bryter dom... Han har så höga krav på sig att det kan bli problematiskt med ex. pysselstunder och han behöver mycket bekräftelse på att det han gjort är bra nog. Nu funderar jag hur jag ska framföra detta till skolan/specialpedagogen på ett bra sätt så att de förstår mitt syfte. Känns lite märkligt att be dom specialanpassa undervisningen redan innan han börjat, men jag tror verkligen att det vore bra om han blev utredd. Vi hade kunnat göra det privat, men det kostar rätt mycket så jag vill försöka göra det via skolan i första hand. Det borde han ju ha rätt till, eller vad tror ni? Har ni något tips på vilken väg man bör gå en sån här gång? Jag behöver alla tips jag kan få, för det är svårt att prata om sånt här med andra föräldrar. Det låter mest som skryt...

Ja, asperger har vi funderat på. Och även huruvida en diagnos skulle hjälpa eller stjälpa. Min man lutar åt att göra en utredning själva oavsett vad det kostar, för då kan vi dela med oss av resultatet om och när det blir nödvändigt för pojkens bästa. Om det kan hjälpa oss att hjälpa honom bättre är det ju väl investerade pengar och det blir kanske aldrig nödvändigt att "stämpla" honom i skolan.

Oavsett hur vi gör med en ev. utredning via skolan eller inte så vill jag iaf använda mötet till att försöka få läraren att förstå hur han fungerar med inlärning här hemma, så att hon är förberedd. Jag vill att hon ska ha en plan på hur hon ska agera den dagen han kryper ner under bänken och håller för öronen mitt i en lektion. Han är förmodligen jätteintresserad av att lära sig det som gås igenom och vill kunna koncentrera sig bättre, men det kan ju lätt tolkas som trots eller ointresse. Går han och låser in sig på toaletten en stund mitt i en uppgift kommer han förmodligen ut en stund senare med både rätt svar, ett eget exempel och fem följdfrågor för att han vill förstå ännu mer. Men det kan ju lätt tolkas som att han är ofokuserad... Jag har märkt att den här gossen får antingen jättebra kontakt med vuxna, eller så blir han helt missförstådd och ibland ganska kränkt utan att de menar något illa. Inte alls som lillebror som är ganska obekymrad och trivs med de flesta. Jag är väldigt mån om att klassläraren ska tillhöra den första kategorin, som förstår honom.

Är det någon som har ett barn med liknande problematik som fått en diagnos, och hur har ni upplevt det i så fall? Har det varit till hjälp eller har barnet hamnat i en ännu mer utsatt sits?

Särbegåvat barn?

INNEHÅLL