BF Februari 2015

Skuttar glatt in i denna tråden
Fick positivt test igår och är i v 4 idag (3+3) så det är ju bara "nattagammalt" som min kollega uttryckte det
Enl uträkning på familjelivs bebiskalender så ska jag ha BF 16/2 2015.

Nu håller jag tummarna stenhårt då detta är vårt första barn och min förra graviditet slutade i missfall i vintras. Ringde BM redan igår och bokade tid för tidigt UL i v 9 så nu går jag bara och väntar med spänning och förhoppning att vår "guppy" ska vara kvar

Menar inget dumt nu men vill bara säga att ett graviditetstest brukar visa positivt ett tag även efter ett missfall p g a hormonerna oftast inte sjunker direkt. Det fick jag veta när jag hade haft missfall tidigare i år och då ville ta ett gravtest för att känna mig säker om det verkligen var missfall, läkaren sa till mig då att ett gravtest var meningslöst så nära inpå.
Men samtidigt säger de ju att blödning är ganska vanligt utan att det är missfall. Om det är lite brunblandat så kan man ta tydligen det lite lugnt, är det mer åt det klarröda hållet bör man kolla upp det. Men oavsett så kan det vara bra att ringa barnmorskan och rådfråga om man får en blödning.

Lägger till mig själv på listan

31/1 Sofia87, andra barnet, 27 år
1/2, LucyS, första barnet 24 år 
1/2, kärleksblomman tredje barnet 31 år 
1/2, Endo87, första barnet, 27 år 
1/2, iceage, andra barnet, 32 år 
1/2 BustersTjej, första barnet. 26 år 
1/2, acea, andra barnet, 29 år 
1/2 IceAge, andra barnet 
2/2, blåblomman, första barnet 36 år 
2/2, Magdalena 88, första barnet, 25 år 
2/2 Cookie85, första barnet 29 år 
2/2 mcmf, första barnet 29 år 
2/2 MarielleLisa, första barnet 24år 
2/2 Morsprins, andra barnet, 20 år
3/2 SofiEEE90, andra barnet 
3/2 RaraS, andra barnet 33 år 
3/2 CarolineLisa, första barnet, 24 år 
3/2, Knytetsmamma, andra barnet, 33 år 
3/2, Amilo, andra barnet, 33 år 
3/2, mabib, andra barnet, 26 år 
4/2, mammamia1978, andra barnet, 36 år
4/2, Josefiiin, första barnet, 31 år 
4/2, Hemmakatten, andra barnet, 30 år 
4/2, Jordgubb93, andra barnet, 21 år 
5/2, Ellen Dellen, tredje barnet, 37 år 
5/2, 3oyo, tredje barnet, 33 år 
5/2 sonjaN, första barnet :), 27 år 
5/2 Kräfta83, första barnet, 30 år 
5/2 Novemberkaktus, tredje barnet, 32 år
7/2 TheElfa, tredje barnet, 42 år
7/2 ChristinaSofia första barnet 24 år 
8/2 Lovee, andra barnet, 24 år 
8/2 JJF, första barnen 27 år 
8/2, Mymlisen, andra barnet, 32 år 
8/2 sinilam andra barnet 23år 
9/2 Lillstintan, andra barnet, 27 år 
9/2 Jenny8686, första barnet 28 år 
9/2 Blanka av Namur, första barnet, 22 år 
9/2 JohannaHallberg, andra barnet 22 år 
11/2 boppa85, femte barnet 28 år 
11/2 idorina, första barnet, 24 år 
11/2, manza, andra barnet, 23 år 
11/2, Bullbak, tredje barnet, 28 år 
12/2 desperatehousewife, andra barnet, 23år 
12/2, Boots, andra barnet, 22 år 
12/2, Armadillo, andra barnet, 31 år 
12/2, Åsa 1982, första barnet, 32 år 
12/2 SkogsstjärnN, andra barnet, 28 år 
12/2 längtan09 tredje barnet, 25 år 
14/2 soccermom, fjärde barnet, 34 år. 
15/2 Tissel, fösta barnet 
15-16/2 Sandra8686, tredje barnet, 27år 
16-17/2 t123, första barnet, 24 år 
16/2 Saltvatten första barnet 34 år
17/2 2015, första barnet 
18/2 Annemi, 32 år, 3:e barnet 
18/2 Hjortron, första barnet, 33 år 
19/2 Mariiiah, andra barnet, 27 år 
19/2 Anli84, 3:e barnet, 30år 
19/2 gabriellap,andra barnet, 25 år 
19/2 idiis, andra barnet, 26 år 
19/2 Caarinn, första barnet, 27 år 
19/2 bubbelibubbeli, 31 år, första barnet 
22/2 våratpyre, tredje barnet, 30 år 
22/2, Bowser Schnauzer första barnet, 28år 
22/2 Johanna1988, andra barnet, 26 år 
22/2 Lambo, andra barnet, 29 år 
23/2 Sötnöten, andra barnet, 29 år 
23/2 Inseminera2014, tredje barnet, 40 år 
24/2 Jonej, andra barnet, 31 år
24/2 vädurtjejen, andra barnet,34 år 
24/2 Texie, andra barnet, 30 år 
24/2 Fru Sveden, tredje barnet, 28 år
24/2 Sorkan88, andra barnet, 26 år
25/2 BinniBoo, andra barnet (sambons första) 26 år 
25/2 Loncelot, tredje barnet, 30år, Kejsarsnitt 
25/2 Eriksson85, första barnet, 28 år 
27/2 Makkinje, fjärde barnet, 27 år
27/2 Sola 18 år första barnet

Jag förstår dig! Det var ju det första som jag också ville göra
Och jag blir också fundersam ibland när det känns som att symptomen "avtar" emellanåt. Jag håller alla tummar och tår för oss

Jag går utöver den vanliga mödravården annars hos en privat gynekolog i min stad och de är supergoa där, var inga problem för mig att få ett tidigt VUL. Fick komma dit redan i v 5, de sa att det var lite för tidigt att se nåt men att de gärna kollade om det gjorde mig lugnare
Så läkaren kollade och kunde iaf se hinnsäcken och gav mig sen en tid i förra veckan (v 7) och då kunde man se en pytteliten sak på 5 mm med ett hjärta som pickade

Jag beklagar också!
Och vet precis hur det känns!! Jag fick samma bakslag i vintras (på nyårsnatten dessutom). Jag trodde allt var fint och gladdes bara åt att jag inte hade åkt på det där kända illamåendet. Nyårskvällen spenderade vi hos bekanta och vid 12-slaget fick jag vansinnig magont. Eftersom jag var gravid rådde sjukvårdsupplysningen mig att åka till akuten för en koll.
Magsmärtorna visade sig troligen bero på min IBS i kombination med maten vi åt. Blev skickad till gynakuten för en säkerhetskoll och mitt i allt elände var vi så spända på att få se pyret i magen.

Läkaren sa först inget men jag såg hur hon blev allvarlig när hon stod och kollade och gav sen beskedet att hinnsäcken såg tom ut och var för liten för den vecka jag var beräknad för. Vi åkte hem tidigt den första morgonen på det nya året oerhört nedslagna och ledsna.
På återbudstiden 1,5 vecka senare kom det slutgiltiga beskedet, det var en s k missed abortion. Fick med mig ett piller hem och fick sen komma tillbaka 2 dagar senare för att skrivas in under dagen för att driva igenom missfallet medicinskt.

Så jag förstår hur du känner dig!
Skickar dig massor av kramar..men håll också kvar hoppet och ta inte ut sorgen i förtid även fast det är svårt!

Varnar för att detta blir ett litet "tycker- synd-om-mig-själv" inlägg

Men efter dagen så måste jag bara ventilera mig lite!
Igår kände jag under dagen att tandköttet på ena sidan kändes lite svullet. Detta blev bara värre och värre och i morse var tandköttet fullkomligt inflammerat! Gjorde med andra ord /%(()&%# ont!
Som tur är hade jag en tid hos tandläkaren inbokad så jag fick en antibiotikakur av henne med Kåvepenin. Jag har för det första väldigt svårt att ta denna medicin i vanliga fall då den smakar obeskrivligt illa och dessutom kan jag inte svälja hela tabletter såvida de inte är pyyyttesmå.
Efter mycket bekymmer så fick jag av apotekaren bytt så tabletterna blev lite mindre men där jag istället måste ta 2 åt gången istället för 1. Fick dessutom tips om gelehöljen man kunde köpa och "paketera" tabletterna i som tog bort smaken lite och gjorde dem lättare att svälja.
Efter några försök så fick jag ner iaf 1 delad tablett nu ikväll. Gelen tog faktiskt bort smaken lite.

Så nu är det 10 dagars antibiotikakur samt Hexident sköljning som gäller. Känner nu efter första tabletten att jag mår illa och magen är lite orolig. Så ev kommer jag få sjukskriva mig från jobbet om jag ska få i mig den här kuren Ska tillägga att jag pendlar ca 3,5 timme/dag med ett tåg som är allt annat än bekvämt där jag redan blir illamående trots mina seaband.

Sen fick jag tidigare idag åka till gynakuten p ga smärtor över äggledarna/äggstockarna. Har haft såna smärtor tidigare i samband med ÄL som då gjort vääldigt ont (min man fick ringa efter ambulans en gång för jag stod bara och skrek av smärta). Smärtan kom inatt men efter nån timme gav den med sig och jag fick sova. Sen molat lite från och till och sen bara högg det som mindre knivar!
In till gynmottagningen på sjukhuset - visade sig att jag har en vätskefylld cysta (ofarlig så klart) som ligger i äggstocken eller äggledaren (hörde inte vilket) som tydligen vrider sig och smärtan beror på om den vrider sig ett helt eller halvt varv tydligen Plus att livmodern då som växer trycker på denna.

Plus att jag idag känner mig yr, illamående och bara allmänt hängig.
Fick yrsel när jag stod i kön på apoteket och var såå nära att bara sätta mig på golvet, som tur är gick det över men usch vad tiden gick sakta den stunden i kön. Formligen rusade ut sen för att få luft!

Så ja, detta är ett litet tycka-synd-om-mig-själv inlägg. Men idag unnar jag mig att få göra det för jag är SÅ trött på att man som gravid kvinna hela tiden utåt ska vara så glad, tacksam och bita ihop och inte visa om man mår dåligt!
Så alla ni som vågar erkänna att ni haft en skitjobbig dag - welcome to join me

Är lite kluven just nu!

Har redan ett rejält illamående, kräks inte men det åker hiss i halsen (inte mkt bättre direkt) och håller i sig hela dygnet, inte bara morgon och kväll alltså.
Har under veckan fått en tandinfektion och fått Kåvepenin för detta. Mår alltid skitdåligt när jag tar Kåvepenin, mår jätteilla och kräks lätt Var hos tandläkaren igen i slutet av veckan och hon försökte då tömma den blåsan jag har i tandköttet på var och blod så gott det gick och jag hoppades att det skulle räcka så men det har inte gått över och jag måste ta Kåvepeninet.
Försökte ta det i början av veckan och typ två tabletter gick ner men sen fick jag upp det igen efter ett tag. Eftersom jag inte ville sjukskriva mig från jobbet så hoppades jag väl att det skulle gå över av sig själv, naivt nog.

Är tillsagd från tandläkaren att jag måste ta detta nu och jag ska börja idag.
Men hur ska jag göra med jobbet?
Ska ju ta tabletterna 3 ggr/dag och måste då isf ta på jobbet och riskera att ligga och spy och må så dåligt att jag ändå inte kommer kunna göra särskilt mycket på plats. Till saken hör att jag har ca 3,5 timmes restid T/R från jobbet varje dag med ett skraltigt tåg som jag redan mår illa av när jag åker med det

Kan jag med att sjukskriva mig för att jag måste få i mig antibiotikan? Har talat med platsansvarig på jobbet om saken och hon hade iofs förståelse för detta och höll med om att eftersom jag är gravid så måste jag tänka på en person till som kan ta skada av om infektionen inte går över. Jag var rak och ärligt hur jag mår just nu och hur antibiotikan påverkar mig.
Men jag vet samtidigt att jag har en del att göra på jobbet i veckan. Har såna samvetskval!! Ska jag prioritera mig själv och pyret i magen genom att bli av med infektionen en gång för alla eller ska jag bara hoppas att det ändå gör över av sig själv och vara plikttrogen mot jobbet.
Ett jobb som jag ev inte kommer ha kvar efter provanställningens slut ändå just p g a graviditeten om min magkänsla är rätt.

Jag försöker alltid göra bra ifrån mig och vill vara alla till lags, särskilt min chef och kollegor på jobbet. Jag vet ju dessutom att mina kollegor kommer få en del extra arbete om jag är borta i veckan.

Hur hade ni gjort?

Jag tycker att du ska ringa, det ska man alltid göra om man känner sig orolig.
Håller tummarna för dig att det bara var en ofarlig blödning.

Visst syns den!
Jag tycker min syns också en del, gissar dock att det till viss del är en kombination av cravings och dåligt med träning de sista veckorna p ga illamåendet
Men sen sväller ju tarmarna och förbereder lite plats där inne så till viss del är min mage även början till gravidmage