• sextiotalist

    Bonusbarn

    Jag hade nog också protesterat om jag ansåg att en vuxen gick in på skruv-och mutternivå, vlket är just på den nivån du lägger exempel på
    OK, jag vill att besticken sak stå med skaftet nedåt i diskmaskinen, men finns inget som jag tar upp till diskussion (utom om det är en dag då jag är grinip på allt, då kan jag tjafsa om det, pinsamt jag vet)
    Om du vill bara köpa en viss mängd med godis, då gör du det. Om han vill ha mer, så får han ta det med sin pappa.

    Han är på väg in i tonåren och man får välja sina strider, även som förälder och än mer som partner till en som har barn.

    Och frågan är, vad är viktigast, att du har rätt eller att ni har en bra relation
    För övrigt anser jag att man ska vara väldigt försiktig att bli en uppfostrare och än viktigare ju äldre barnet är när man träffas.

    Först en bra och nära relation, sedan kan man börja med att förmedla vad man tycker är viktigt.
    Sedan har man ju ett vuxenansvar, men det är annat än hur man ställer ned besticken och mängden godis.

  • sextiotalist
    Mojz93 skrev 2014-05-28 11:47:56 följande:
    Men saken är inte att jag ska ha rätt utan att han hela tiden försöker köra över mig men visst det funkar om jag ska vara en jämlik vän till han men så kan jag inte leva med.

    Fortfarande, välj dina strider.
    Du skriver att de har varit separerade i 3 år, du kan inte efter så kort tid agera som du var en förälder. Vissa saker måste man vara vuxen i absolut.
    Dina egna gränser ska du givetvis hålla.
    Men lägg av att uppfostra.
    Ja, jag talar av egen erfarenhet, sambos barn var i samma ålder när jag träffade sambon. Jag arbetade fär att få en vänskaplig relation (de har ju två föräldrar), men med vuxenansvar.
Svar på tråden Bonusbarn