Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?

Jag vet inte hur andra upplevde mitt bröllop, men själv upplevde jag det som ganska misslyckat.

Jag var 18 och pojkvännen 21. Jag hade blivit gravid, och med frikyrkliga föräldrar (mina) så hade vi inget annat val än att gifta oss innan barnet föddes.
Hans föräldrar var av motsatt åsikt, och tyckte absolut INTE att vi skulle gifta oss. Men när min pojkvän sa till sin mamma att vi tänkte gifta oss oavsett om hon var med eller inte så tog det en helt annan riktning.. Plötsligt tog hans mamma över hela bröllopsplaneringen och bestämde nästan allt.

Vi hade från början bara tänkt ha en enkel vigsel och middag, och bara bjuda närmaste familjen. Så mina föräldrar,syskon och min faster (som står familjen nära) var bjudna från min sida. Hans mamma däremot gick runt och bjöd in massor av släkt och vänner till familjen från deras sida, så det blev en aning sned fördelning av gästerna.

Sen bestämde svärmor att vi skulle ha festen hemma hos hennes föräldrar, eftersom de hade ett stort hus. Svärmor beställde mat, tårta och blommorna till brudbuketten. Svärmor bestämde att det självklart var deras goda vän som var präst, som skulle viga oss. Efter att vi hade ätit mat öppnade min svärmors pappa våra presenter inför gästerna?! Jag och nyblivna maken satt bredvid och tittade på, och tackade typ..

Sen skilde vi oss 5 år senare. Nästa gång (med nuvarande sambo) vill jag ha ett bröllop med enbart våra barn och allra närmaste vänner (två var) närvarande.

Jag hade knappt hunnit flytta hemifrån och med en bakgrund i frikyrkan hade jag ingen "egen vilja" eller vana att ta beslut över mitt eget liv. Min pojkvän hade visserligen bott hemifrån sen han var 19, men med en väldigt dominant mamma som höll daglig telefonkontakt med honom och som skulle styra och ha inblick i typ allt i hans liv. Så ingen av oss hade väl egentligen hunnit bli självständiga vuxna kan man väl säga..

Plus att jag var höggravid och dessutom led av depression och inte orkade ta saken i egna händer. Det skulle aldrig ha kunnat hända i dagsläget (15 år senare).

Tar inte illa upp Jag har för övrigt hunnit frigöra mig från min uppväxt och frikyrkan sen flera år tillbaka, och får numera inga som helst kommentarer från mina föräldrar om att jag väntar barn utan att vara gift