• Anonym (Förstår inte)

    Ingen viktnedgång trots kaloriunderskott?

    Jag har varit överviktig (över BMI 30) i stort sätt hela mitt liv. Naturligtvis har jag försökt gå ner i vikt på alla sätt och vis, men aldrig lyckats tillräckligt bra. Den största anledningen är att jag nästan alltid är djupt deprimerad och genom min tröstätning utvecklat en ätstörning. 
    Tyvärr inte anorexia, vilket hade löst mitt problem Rynkar på näsan Hoppas ingen tog illa upp, men det är vad jag har fått höra hela mitt liv: så smal som möjligt = perfekt.
    En kompis fick anorexia på högstadiet och mina föräldrar undrade varför jag också inte kunde vara så duktig och gå ner i vikt... Noll självförtroende och usel självbild efter ha blivit mobbad för mitt utseende under alla år i skolan, mina föräldrar var inget stöd. Mina vänner dumpade mig, de var rädda för att själva bli mobbade eller så dög jag inte åt dom.

    Men jag vet vad som är rätt och fel med maten, har träffat flera dietister och har själv läst på. Jag är inte korkad utan fattar sambandet mellan mat - vikt - motion. Speciellt efter mina viktoperationer så är jag expert på vad man ska och inte ska äta och ändå förstår jag inte hur min kropp fungerar?! 

    När mitt BMI var över 40 och dåliga värden med för högt kolestrol och diabetes mm fick jag en viktoperation. Inför operationen skulle man leva på flytande, sån här pulverdiet. Jag tyckte det var asäckligt, kunde knappt få ner det och spydde ofta upp allt igen. 

    Då räknade jag ju kalorier hela tiden och låg på ett stort underskott. Drack även för lite vatten och blev uttorkad. Det slutade med att jag hamnade på akuten med ett giktanfall i foten pga vätskebrist (enligt läkaren).

    Men vikten stannade på samma, gick inte ner! Tillbringade en vecka på sjukhuset efter operationen där allt matintag kontrollerades, gick inte ner ett gram! När sjuksköterskorna vägde mig trodde de inte sina ögon, ALLA rasar i vikt efter en sån operation, särskilt de första veckorna och även direkt efter operationen.

    Kirurgen gjorde en miss och min första viktoperation misslyckad. Jag kunde inte äta utan att spy flera ggr/dag och min ätstörning blev nu en kombination av hetsätning/bulemi. Jag levde på socker: glass, läsk, juice, lättsmält godis, kakor osv. Vikten ökade för varje år och jag hade svåra problem med magen pga flera saker.

    Till slut blev jag opererad igen, en gastric bypass och samma sak händer igen. 100% kontroll på kalorierna, underskott varje dag och ingen viktnedgång. Operationen blev nästan inställd för de trodde jag hade fuskat med den flytande dieten.

    Det ENDA jag fuskade med var att jag drack 33 cl Coca-cola varje dag och tillsammans med pulverdieten drack jag varma koppen (flytande) och åt fullkornsknäckebröd utan smör och pålägg. INGET ANNAT, ingen glass, kakor eller godis, inte frukt, grönsaker eller annan mat, bara flytande förutom 2 st knäckebröd/dag.

    Alla saker gick att räkna ut exakt antal kalorier på, jag låg för det mesta på  max 500 kalorier/dag i ca 3 mån och aldrig över 800. Jag drack inte mer än 33 cl/dag, smuttade på den då och då under dagen och försökte dricka ca 2 l vatten under dygnet.

    Beror min uteblivna viktnedgång på att jag, trots kaloriunderskott, lever på i stort sätt kolhydrater och rent socker? Jag trodde att allt i första hand handlar om kalorier in och ut? Och behovet av motion förstås...

    Jag VET att det är viktigast för mig (efter gastric bypassen) att prioritera protein i första hand, sedan grönsaker med bra näring, mindre del långsamma kolhydrater och så lite fett och socker som möjligt.

    Jag vet att jag dricker för lite vatten och det är oerhört svårt för mig att äta efter operationen pga kronisk smärta. Kirurgen hittade inga fel så det blev diagnos IBS, men ingen annan med IBS har så svår smärta att de inte kan äta normalt?! Alla läkare tror att jag ljuger om smärtan. Rynkar på näsan 

    Jag har inget sockersug längre, inte heller hungerkänslor så pga smärtan i magen äter jag 2-3 ggr/dag. Ofta bara en banan eller 2 st knäckebröd med pålägg. För lite protein och grönsaker med andra ord. Rynkar på näsan 
    Ibland vanlig mat, men inga stora mängder utan små, små portioner. Jag får heller ingen mättnadskänsla. Rynkar på näsanTrots att jag har en pytteliten magsäck måste jag titta på mängden mat, mäta upp en liten portion innan jag sätter mig och äter, så jag inte råkar få i mig för mycket och dumpar. Men det gör inget, jag är aldrig hungrig eller sugen på nåt och mår illa nästan jämt.

    Inget godis, allt med mycket socker och fett smakar illa och får mig att dumpa. Jag har faktiskt blivit av med mitt Coca-cola beroende! Skrattande Har ingen diabetes längre och normala värden på kolestrol osv. Men är orolig för protein och järnbrist, järntabletter är det enda jag måste undvika pga magen. Alla andra mulltivitaminer och sånt fungerar bra. 

    I början efter gastric bypass gick jag ner rätt mycket i vikt ändå, men det var nog muskler. Trots att jag enligt kaloriräkning ligger på underskott så händer inget mer? Jag ligger nu på den vikt som alltid blir min lägsta vikt, oavsett hur hårt ja än kämpar.
    Så har det varit i alla år, även när jag bantade som yngre och då samtidigt motionerade relativt mycket (svettas av ansträngningen, bli trött, känna i musklerna att man har "tränat")?

    Har kroppen något slags läge som den vill befinna sig i, viktmässigt? Jag hamnar ju ALLTID på denna viktplatå och sedan är det kört?! Jag antar att jag nu måste motionera också, men är av förklarliga skäl alltid väldigt trött och orkeslös.

    Kan kolhydrater och socker verkligen dominera så mycket att jag inte går ner i vikt?

    Jag räknar ju kalorierna och hamnar på ett rejält underskott. Inte ens att sluta med godis och Coca-cola gör någon skillnad, efter 4 år. Jag har inte förlorat i vikt på minst 1,5 år, står still på denna platå. 

    Hur påverkar mediciner vikten om man INTE äter för mycket pga sötsug eller hunger? 

    Kan för låg ämnesomsättning och mina andra hormonproblem (pco) verkligen påverka vikten så mycket?

    Känns som jag blir idiotförklarad när jag frågar läkarna om detta. Får inget medicin utskriven mot för låg ämnesomsättning, inte heller pco, läkaren tyckte att värdet inte var tillräckligt lågt än. Kanske nästa gång om provet visar sämre!

    Insulinresistans och diabetesen berodde på pco + övervikt och borde kanske behandlas, men läkaren bryr sig inte nu när mitt blodsocker är normalt igen. Insulinresistansen gör mig överkänslig för kolhydrater, men om jag utesluter kolhydrater totalt, så vet jag inte vad jag KAN äta pga magproblemen. Banan och knäckebröd är ju kolhydrater och räddar mitt liv...Rynkar på näsan 
    Ska börja gå igenom olika slags proteinpulver o liknande igen, kvarg och andra "mjölkprodukter" är svårt för magen. Man får tydligen inte vara kräsen, men det är inget jag kan tvinga mig själv att ändra på.

  • Svar på tråden Ingen viktnedgång trots kaloriunderskott?
  • P30

    Hej,

    som du redan vet är det ju så att kroppen går ner i vikt om den gör av med fler kalorier än vad den gör av med, så uppenbarligen gör din kropp av med väldigt lite kalorier. När du under så lång tid ätit mer eller mindre proteinfritt bör din kropp vara mer eller mindre avmusklad och det som återstår i vikt är då i princip fett eller vatten. Inget av dessa förbrukar ju någon energi att tala om och jag brukar ju säga att
    Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

    Först och främst är det ju bara du själv som kan avgöra om du verkligen får i dig så lite energi som du säger. Det verkar orimligt och även om du har ämnesomsättningsrelaterade problem klarar sig inte kroppen på så lite energi även om du ligger i soffan hela dagen.

    Det alla studier tyder på är att vi som väger för mycket är dåliga på att beräkna hur mycket vi stoppar i oss och hur mycket vi gör av med och ju mer underviktig man är desto bättre på beräkningen är man. Om man är mycket överviktig är det inte ovanligt att man får i sig mer än det dubbla jämfört med vad man tror.

    Det är också så att så fort vi registrerat en deciliter ris och inte mäter så blir det närmare två, vi mäter inte upp pålägget på mackan etc.

    Det är inte många av oss överviktiga som faktiskt skriver ned exakt allt man stoppar i munnen, men det brukar ju alltid vara steg 1, att vara absolut säker på att så är fallet. Varenda gång jag har börjat med det har jag konstaterat att jag stoppar saker i munnen som jag inte kommer ihåg att jag gjort, även om jag tycker att jag har järnkoll.

    Nåväl - nu har du ju testat att äta utan protein. Protein är något som kroppen absolut måste ha i sig för att inte ta av musklerna - och när muskulaturen är borta gör vi nästan inte av med någon energi. Det du behöver göra är att tvinga dig att äta protein, du behöver börja äta mat och du behöver röra på dig.

    Hur snabbt du rör på dig i detta skede är inte alls viktigt, det viktigaste är att du rör på dig. Börja med 5km/dag och gör det till en vana. Varje morgon efter du gått upp innan du fått äta frukost eller varje dag innan tv:n eller datorn får sättas på, oavsett väder, humör eller annat vi kan skylla på. Det absolut bästa vore 4 pass styrketräning varje vecka utöver promenaden och när det gått en månad eller två och du fått det till en vana sänker du det till 3. Betala för en PT de första 10-12 gångerna - inte för att hetsa dig om du inte gillar det - utan för att få dig att komma dit. Ha PT till två pass första veckan, därefter ett i veckan. Be hen tvinga dig att redovisa dina andra pass som du gjort under veckan och att inte låta dig komma undan med ursäkter för att det inte blivit gjort. Be att få rapportera kost och träning varje dag via mail eller facebook.

    Det sista du behöver göra är att sluta väga dig och börja mäta dig. Förslagsvis låter du PT:n göra detta. När de 12 gångerna är slut bokar ni ett nytt möte om en månad och gör det till en vana. Gå dit även om du missat eller inte orkat göra allt för att få pepp.

    Så - ett enkelt trepunktsprogram:
    1. Se till att du äter absolut minimum 1,5gram protein per kilo kroppsvikt och max 3 gram per kilo. Se proteinet som "gratis" som du inte behöver räkna kalorier för. Ät rent kött, fisk, tonfisk eller proteinpulver. Ät tre gånger om dagen och förbjud dig själv att få i dig proteinet i samma form mer än en gång per dag. Så en gång pulver, en gång fisk, en gång kött.

    2. Börja röra på dig. Du måste öka din metabolism och det gör du genom att röra på dig - promenader. Du kommer att öka dina hungerskänslor, bota det med protein som dämpar hungern bäst även om du blir sugen på annat. När du börjar bygga muskler kommer du inom en månad att ha fått en så pass muskeltillväxt att det faktiskt blir skillnad på din förbränning, det kommer att gå fort!

    3. Sluta väga dig. I början när du bränner fett och ökar muskler kommer din vikt att stå still, eller kanske till och med öka under en månad. Muskler väger mer än fett, innehåller mindre energi men gör av med mer energi, vilket gör att när du byter fett mot muskler kommer vågen att stå stilla, men du kommer att få mätbara resultat. Du kommer att känna det i midjan, runt benen, bysten och armarna.

    Ett kilo kroppsfett innehåller nästan 9000 kilokalorier. Om din förbränning är nere på 1200kcal kommer det att ta dig en vecka om du gör av med allt du stoppar i dig i ökad kaloriförbrukning med promenader och träning att gå ner ett kilo kroppsfett. Om du följer programmet och verkligen tar i när du styrketränar kanske komma upp i 2000kcal per dag i stället efter en månad.

    När du genomfört de första två månaderna tycker jag att det är dags för en ny mätning av din ämnesomsättning. Om du fortfarande har onormala värden tycker jag att du skall kräva en större utredning samtidigt som du fortsätter programmet.

    Med det sagt har jag en teori som inte är det minsta vetenskapligt underbyggd. Den går i princip ut på att din kropp alltid strävar mot den vikt du vägt som mest under de senaste 30 månaderna. För oss som går upp och ner i vikt mycket innebär det att det blir jäkligt mycket jobbigare än för dem som håller sig ganska på samma nivå. När du kommit ner till 80% av det din kropp tycker att den skall väga (dvs det mesta den vägt på sistone...) så säger hjärnan till och du går ner i ett läge där det är svårare att motivera sig för aktivitet, fortsatt viktnedgång. Detta sammanfaller ofta med att den "diet" man haft blir tråkig och man börjar slarva.

    Om man i det läget håller i kroppen, stannar på den nivån i en månad eller två så har man klarat av den nivån och man kan fortsätta nedåt. Jag tror egentligen att det ideala sättet att gå ner en stor övervikt är att göra det under flera år, att ta 10 kilo, tillåta sig att gå upp två-tre av dessa och därefter fortsätta nedåt efter ett år eller så. Kroppen/hjärnan hinner glömma vad du vägt innan och den kan tillåta sig att komma ner ytterligare lite innan den trycker på panikknappen.

    Det är få som klarar att vara tillräckligt motiverade på egen hand för att lösa detta. Det krävs nästan en livsförändrande sjukdom, eller insikt att man inte kommer att få se sina barnbarn växa upp på ett ganska brutalt sätt. Ett sätt att motivera sig är att berätta för alla runtomkring, på facebook, vad man har framför sig, att be alla de man ser upp till att hjälpa till, hålla koll och inte låta sig krångla sig ur det man lovat, vad som än händer.

    Lycka till!


    Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.
  • Anonym (Zoloft)

    Äter du antidepressiva? 

    Jag åt Zoloft en längre tid för ett par år sedan och gick upp en hel del och det var helt omöjligt att gå ner trots att jag provade med ett rejält kaloriunderskott. När jag satte ut Zoloft tappade jag 4 kg utan att ändra kost eller motion, och därefter gick det bra att gå ner resten på 1300-1500 kalorier per dag plus långpromenader. 

    Det är många som avfärdar viktproblem pga läkemedel som att man bara äter mer än vanligt men så var det verkligen inte för mig. Jag gick upp i vikt på min normala mat- och motionsnivå som jag alltid haft och det var som sagt stört omöjligt att gå ner så länge jag stod på den medicinen. 

  • Anonym (oxå)

    Har också gjort gbp och så fort jag slarvar med vätskan och proteinmängden (och äter mer kolhydrater) stannar min viktnedgång.

    Får du ont när du dricker? Kan du inte äta laktosfria mejeriprodukter heller?

  • Anonym (Förstår inte)

    Mitt problem handlar mest om att jag helt enkelt inte KAN äta rätt, dvs tillräckligt med protein. Jag har svår smärta i hela magen dygnet runt, kan därför inte ens dricka tillräckligt med vatten. Då är det även svårt att motionera tillräckligt, både pga smärtan och brist på mat och energi. 

    Smärtan kommer av viktoperationerna, men blev extremt efter gastric bypassen. Det handlar om förstörda nerver, svår IBS (enligt läkaren som inte hittar något annat) och kvarstående problem efter att gallblåsan togs bort, bl a kramp. Det är därför jag lever mest på lättsmält mat som bananer och knäckebröd. Då svimmar jag inte av för lågt blodsocker i alla fall, och överlever tills nästa dag.

    Jag fattar att ingen tror på mig när jag pratar om hur jag räknade exakta kalorier och hur jag mäter upp maten. Nu är jag inte så noga längre och håller inte koll på exakt hur jag äter varje dag. Men det hade jag vid de tillfällena jag berättade om. Jag ville bara veta om det var möjligt att det är just kolhydraterna (och socker) det handlar om.

    Jag har insulinresistans och ville bara veta om det blir svårare att gå ner i vikt om man inte utesluter kolhydraterna helt. Det påstås ju att det handlar om den totala kalorimängden i första hand.

    För hur fungerar LCHF när man vräker i sig fett och ständigt ligger över sitt normala kaloriintag och ändå går ner i vikt utan att motionera?

    Nej, jag har inga antideppressiva mediciner nu, men andra mediciner som kanske påverkar kroppen. Det står ju i fass under biverkningar att man kan gå upp/ner i vikt + att ämnesomsättningen påverkas, men jag vet inte. Läkaren ger mig aldrig några svar på frågorna.

    Intressant om det är så att gastric bypass påverkar viktnedgången om man äter för mycket kolhydrater istället för protein! Skulle gärna vilja veta mer, men det är så jobbigt att bara läsa om alla lyckade operationer och hur underbart perfekt det är med deras nya liv. Ingen kronisk smärta som går att man inte ens kan dricka vatten normalt...Rynkar på näsan

  • Anonym (Förstår inte)

    Hur skulle jag ha fuskat med maten inlagd på sjukhuset? Jag hade inga besök under 7-10 dygn, kunde inte lämna rummet och köpa godis el något annat själv. Det enda jag serverades var vatten och soppor/puréer som sjuksköterterskorna lämnade 3 ggr/dag.

    Detta hände vid 2 olika tillfällen/sjukhus och alla läkare och sjuksköterskor påstod att det var omöjligt att inte gå ner i vikt. De trodde vid varenda vägning att det var fel på vågen så jag fick byta några ggr. ALLA andra deras opererade patienter förlorade i vikt direkt efter och under hela veckan, men inte jag.

  • Tocopherol
    P30 skrev 2014-06-05 13:50:07 följande:
    Hej,

    som du redan vet är det ju så att kroppen går ner i vikt om den gör av med fler kalorier än vad den gör av med, så uppenbarligen gör din kropp av med väldigt lite kalorier. När du under så lång tid ätit mer eller mindre proteinfritt bör din kropp vara mer eller mindre avmusklad och det som återstår i vikt är då i princip fett eller vatten. Inget av dessa förbrukar ju någon energi att tala om och jag brukar ju säga att
    Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

    Först och främst är det ju bara du själv som kan avgöra om du verkligen får i dig så lite energi som du säger. Det verkar orimligt och även om du har ämnesomsättningsrelaterade problem klarar sig inte kroppen på så lite energi även om du ligger i soffan hela dagen.

    Det alla studier tyder på är att vi som väger för mycket är dåliga på att beräkna hur mycket vi stoppar i oss och hur mycket vi gör av med och ju mer underviktig man är desto bättre på beräkningen är man. Om man är mycket överviktig är det inte ovanligt att man får i sig mer än det dubbla jämfört med vad man tror.

    Det är också så att så fort vi registrerat en deciliter ris och inte mäter så blir det närmare två, vi mäter inte upp pålägget på mackan etc.

    Det är inte många av oss överviktiga som faktiskt skriver ned exakt allt man stoppar i munnen, men det brukar ju alltid vara steg 1, att vara absolut säker på att så är fallet. Varenda gång jag har börjat med det har jag konstaterat att jag stoppar saker i munnen som jag inte kommer ihåg att jag gjort, även om jag tycker att jag har järnkoll.

    Nåväl - nu har du ju testat att äta utan protein. Protein är något som kroppen absolut måste ha i sig för att inte ta av musklerna - och när muskulaturen är borta gör vi nästan inte av med någon energi. Det du behöver göra är att tvinga dig att äta protein, du behöver börja äta mat och du behöver röra på dig.

    Hur snabbt du rör på dig i detta skede är inte alls viktigt, det viktigaste är att du rör på dig. Börja med 5km/dag och gör det till en vana. Varje morgon efter du gått upp innan du fått äta frukost eller varje dag innan tv:n eller datorn får sättas på, oavsett väder, humör eller annat vi kan skylla på. Det absolut bästa vore 4 pass styrketräning varje vecka utöver promenaden och när det gått en månad eller två och du fått det till en vana sänker du det till 3. Betala för en PT de första 10-12 gångerna - inte för att hetsa dig om du inte gillar det - utan för att få dig att komma dit. Ha PT till två pass första veckan, därefter ett i veckan. Be hen tvinga dig att redovisa dina andra pass som du gjort under veckan och att inte låta dig komma undan med ursäkter för att det inte blivit gjort. Be att få rapportera kost och träning varje dag via mail eller facebook.

    Det sista du behöver göra är att sluta väga dig och börja mäta dig. Förslagsvis låter du PT:n göra detta. När de 12 gångerna är slut bokar ni ett nytt möte om en månad och gör det till en vana. Gå dit även om du missat eller inte orkat göra allt för att få pepp.

    Så - ett enkelt trepunktsprogram:
    1. Se till att du äter absolut minimum 1,5gram protein per kilo kroppsvikt och max 3 gram per kilo. Se proteinet som "gratis" som du inte behöver räkna kalorier för. Ät rent kött, fisk, tonfisk eller proteinpulver. Ät tre gånger om dagen och förbjud dig själv att få i dig proteinet i samma form mer än en gång per dag. Så en gång pulver, en gång fisk, en gång kött.

    2. Börja röra på dig. Du måste öka din metabolism och det gör du genom att röra på dig - promenader. Du kommer att öka dina hungerskänslor, bota det med protein som dämpar hungern bäst även om du blir sugen på annat. När du börjar bygga muskler kommer du inom en månad att ha fått en så pass muskeltillväxt att det faktiskt blir skillnad på din förbränning, det kommer att gå fort!

    3. Sluta väga dig. I början när du bränner fett och ökar muskler kommer din vikt att stå still, eller kanske till och med öka under en månad. Muskler väger mer än fett, innehåller mindre energi men gör av med mer energi, vilket gör att när du byter fett mot muskler kommer vågen att stå stilla, men du kommer att få mätbara resultat. Du kommer att känna det i midjan, runt benen, bysten och armarna.

    Ett kilo kroppsfett innehåller nästan 9000 kilokalorier. Om din förbränning är nere på 1200kcal kommer det att ta dig en vecka om du gör av med allt du stoppar i dig i ökad kaloriförbrukning med promenader och träning att gå ner ett kilo kroppsfett. Om du följer programmet och verkligen tar i när du styrketränar kanske komma upp i 2000kcal per dag i stället efter en månad.

    När du genomfört de första två månaderna tycker jag att det är dags för en ny mätning av din ämnesomsättning. Om du fortfarande har onormala värden tycker jag att du skall kräva en större utredning samtidigt som du fortsätter programmet.

    Med det sagt har jag en teori som inte är det minsta vetenskapligt underbyggd. Den går i princip ut på att din kropp alltid strävar mot den vikt du vägt som mest under de senaste 30 månaderna. För oss som går upp och ner i vikt mycket innebär det att det blir jäkligt mycket jobbigare än för dem som håller sig ganska på samma nivå. När du kommit ner till 80% av det din kropp tycker att den skall väga (dvs det mesta den vägt på sistone...) så säger hjärnan till och du går ner i ett läge där det är svårare att motivera sig för aktivitet, fortsatt viktnedgång. Detta sammanfaller ofta med att den "diet" man haft blir tråkig och man börjar slarva.

    Om man i det läget håller i kroppen, stannar på den nivån i en månad eller två så har man klarat av den nivån och man kan fortsätta nedåt. Jag tror egentligen att det ideala sättet att gå ner en stor övervikt är att göra det under flera år, att ta 10 kilo, tillåta sig att gå upp två-tre av dessa och därefter fortsätta nedåt efter ett år eller så. Kroppen/hjärnan hinner glömma vad du vägt innan och den kan tillåta sig att komma ner ytterligare lite innan den trycker på panikknappen.

    Det är få som klarar att vara tillräckligt motiverade på egen hand för att lösa detta. Det krävs nästan en livsförändrande sjukdom, eller insikt att man inte kommer att få se sina barnbarn växa upp på ett ganska brutalt sätt. Ett sätt att motivera sig är att berätta för alla runtomkring, på facebook, vad man har framför sig, att be alla de man ser upp till att hjälpa till, hålla koll och inte låta sig krångla sig ur det man lovat, vad som än händer.

    Lycka till!

    Men P30, TS är överviktig och kan således inte använda sig av sin riktiga vikt för uträknad av energi/proteinbehov. Att säga att hon ska äta 1.5-3 gram protein per kilo kroppsvikt är fel på två sätt. 
    1) TS måste använda justerad kroppsvikt och inte sin riktiga eftersom fettvävnad inte använder samma mängd av näringsämnen som muskelvävnad (som du själv var inne på)
    2) Efter GBP op rekommenderas 1.1-1.5 g protein per kg inte 1.5-3

    Med justerad kroppsvikt är TS proteinbehov garanterat lägre än det du föreslog, vilket kan vara lättare för TS att följa. Det finns inga som helst bevis för att det är fördelaktigt att överkonsumera protein för hennes viktnedgång heller. Utan TS vikt och längd kan jag dock inte räkna ut justerad vikt eller behov, men det kan säkert TS dietist göra åt henne.

  • P30
    Tocopherol skrev 2014-06-06 15:46:42 följande:

    Men P30, TS är överviktig och kan således inte använda sig av sin riktiga vikt för uträknad av energi/proteinbehov. Att säga att hon ska äta 1.5-3 gram protein per kilo kroppsvikt är fel på två sätt. 
    1) TS måste använda justerad kroppsvikt och inte sin riktiga eftersom fettvävnad inte använder samma mängd av näringsämnen som muskelvävnad (som du själv var inne på)
    2) Efter GBP op rekommenderas 1.1-1.5 g protein per kg inte 1.5-3

    Med justerad kroppsvikt är TS proteinbehov garanterat lägre än det du föreslog, vilket kan vara lättare för TS att följa. Det finns inga som helst bevis för att det är fördelaktigt att överkonsumera protein för hennes viktnedgång heller. Utan TS vikt och längd kan jag dock inte räkna ut justerad vikt eller behov, men det kan säkert TS dietist göra åt henne.


    Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.
  • Anonym (.)

    Har man tagit prover för att testa din ämnesomsättning (sköldkörteln)? 

  • Anonym (oxå)

    Jag tror dig <3 Måste själv äta oerhört få kalorier för att gå ner, både innan och efter op. Det räcker inte att jag äter färre kcal än jag gör av med, jag måste ner långt, långt under för att det ska hända nåt på vågen. Under 800kcal/dag, minst. Det är en svår balansgång att inte hamna i näringsbrist men ändå tappa i vikt.

    Min egen viktnedgång verkar gå långsammare än många andras efter gbp och jag märker att med mindre protein/mer kolisar och för lite vätska går det etter långsammare, trots att jag äter väldigt få kalorier. Det känns som om kroppen suger åt sig och sparar kolhydraterna på ett sätt som den inte gör med protein. Så för min del verkar det ha betydelse vilken sorts näringsämne jag får i mig. Har också svårt att motionera eftersom jag har ME/CFS och blir sjuk av för mycket motion och då lagras antagligen kolhydraterna istället för att förbrännas.

    Jag har inte dina smärtbesvär i magen, men jag får ont om jag dricker "rent" vatten, det går bara inte. Blir en hel del Fun Light, vilket ju såklart är sämre än vatten, men bättre än att dricka för lite.

    Jag tror att kolhydraterna har betydelse för förbränningen/lagringen och att hade du kunnat äta magra proteiner och dricka mer, hade nog vikten minskat.
    Men det är ju inte lätt att åstadkomma om du får ont. Kokt fisk, kanske? Det är ju väldigt lättsmält. Tänkte om du kan dricka laktosfri, mild yoghurt om det är laktosen i mejeriprodukterna som ställer till det? Kokta morötter? Frikadeller?

  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (oxå) skrev 2014-06-06 17:35:01 följande:
    Jag tror dig <3 Måste själv äta oerhört få kalorier för att gå ner, både innan och efter op. Det räcker inte att jag äter färre kcal än jag gör av med, jag måste ner långt, långt under för att det ska hända nåt på vågen. Under 800kcal/dag, minst. Det är en svår balansgång att inte hamna i näringsbrist men ändå tappa i vikt.

    Min egen viktnedgång verkar gå långsammare än många andras efter gbp och jag märker att med mindre protein/mer kolisar och för lite vätska går det etter långsammare, trots att jag äter väldigt få kalorier. Det känns som om kroppen suger åt sig och sparar kolhydraterna på ett sätt som den inte gör med protein. Så för min del verkar det ha betydelse vilken sorts näringsämne jag får i mig. Har också svårt att motionera eftersom jag har ME/CFS och blir sjuk av för mycket motion och då lagras antagligen kolhydraterna istället för att förbrännas.
    Wow! Tänk att det finns någon mer som jag! Glad Egentligen inte positivt för oss förstås, men det var kul att höra att jag inte är alldeles ensam...
    Det känns verkligen som kroppen suger åt sig varenda liten kolhydrat (och fett och socker givetvis) för att den befinner sig i "svältläge". Jag hamnar ju alltid på denna platå så det känns som kroppen tycker att denna vikt är idealisk, vilket den naturligtvis inte är... Och hur ska vi med kronisk smärta kunna motionera tillräckligt?!

    Jag har efter operationen fått väldigt svårt att dricka kolsyra, men till och med läsk är lättare att dricka än rent vatten. Tycker inte om saft, klarar inget med sötningsmedel och juice är för surt och gör jätteont. Äkta mineralvatten (bordsvatten är kranvatten) är också lättare, speciellt utan kolsyra. Jag saknar kolsyran enormt mycket: iskallt, hårt kolsyrat vatten var det bästa jag visste, kunde lätt dricka 3 l/dag. Trots Coca-cola beroende valde jag alltid vatten i första hand så detta är jättejobbigt. Rynkar på näsan Varmt vatten (te) är det enklaste och bästa att dricka, nästan smärtfritt.

    Väldigt lättsmält mat ja, det är det som gäller. Jag hoppas att jag kan få hjälp med eventuellt någon medicin för matsmältningen eftersom jag har så svårt att smälta proteinet. Kan inte äta hårt stekt och friterad mat, friterat är inte ens gott. Men man tröttnar på sönderkokade grönsaker till slut, och fisk och fågel tycker jag inte ens om men tvingar i mig för sällan. 

    Ja, jag har alldeles för låg ämnesomsättning och har fått medicin, men läkaren bryr sig inte så jag har fortfarande fel dos, för lågt värde. Även andra hormonproblem.

    Nu ska jag snart träffa en ny dietist igen, för att få en ny syn på problemen. Hoppas på lite nya infall, efter en lång tids problem tappar man hoppet och har svårt att se andra lösningar. och kanske finns det något proteinpulver som jag klarar av, för att få upp energin lite. Då får jag väl reda på om jag har proteinbrist.

    Någon gång i framtiden får jag försöka hitta någon motionsform som inte ger mig så mycket smärta så jag inte ens kommer ur sängen på en vecka efteråt. Har testat det mesta utan framgång, så vi får se...
    Det enda som fungerar mot smärtan är tabletter och värme, så jag önskar jag hade ett badkar eller kunde bada i en bubbelpool ibland. Floating är perfekt, men det har jag inte råd med.Rynkar på näsan Det minskar värken åtminstone, även om det inte är motion.
  • Anonym (oxå)

    Det måste finnas fler än vi :)
    Men jag tror det är svårt att berätta att man inte gått ner all sin övervikt och lite till jättesnabbt efter op, omgivningen tycker ju att det helst ska "rinna av en" när man belastat sjukvården med detta...

    Jag tror många som går ner långsamt eller har många platåer eller inte går ner hela övervikten känner sig misslyckade bland alla smala operationskompisar. Jag har gått ner hälften av vad som förväntas nu och jag går nog ner lite till, men jag tror faktiskt inte att jag kommer ner till den vikt som doktorn vill, just för att jag har så svårt att röra mig. Men det får vara så. Det jag har gått ner har jag och det är positivt bara det :) Jag kan inte jämföra mig och min orörliga lekamen med dem som gymmar och går långpromenader flera gånger i veckan.

    Hoppas verkligen du får hjälp med dina magsmärtor och ämnesomsättning!

    Lycka till och kram!

  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (oxå) skrev 2014-06-08 00:44:57 följande:
    Det måste finnas fler än vi :)
    Men jag tror det är svårt att berätta att man inte gått ner all sin övervikt och lite till jättesnabbt efter op, omgivningen tycker ju att det helst ska "rinna av en" när man belastat sjukvården med detta...

    Jag tror många som går ner långsamt eller har många platåer eller inte går ner hela övervikten känner sig misslyckade bland alla smala operationskompisar. Jag har gått ner hälften av vad som förväntas nu och jag går nog ner lite till, men jag tror faktiskt inte att jag kommer ner till den vikt som doktorn vill, just för att jag har så svårt att röra mig. Men det får vara så. Det jag har gått ner har jag och det är positivt bara det :) Jag kan inte jämföra mig och min orörliga lekamen med dem som gymmar och går långpromenader flera gånger i veckan.

    Hoppas verkligen du får hjälp med dina magsmärtor och ämnesomsättning!

    Lycka till och kram!
    Jo visst är det säkert så att vi som "misslyckas" skäms och inte orkar berätta sanningen. Det gör jag i alla fall, så mycket att jag gråter varje gång jag ser mig själv i spegeln och hatar min kropp... Ingen kan förakta någon annan lika mycket som jag avskyr och föraktar mig själv och min värdelösa kropp och brist på motivation. Men det är ju fullt normalt att förakta att lata, korkade feta människor som är så motbjudande...

    Jag trodde att jag äntligen skulle få ett normalt liv, inte storlek 34 precis, men ändå bättre än nu. Läkarna har alltid tjatat om hur frisk och smärtfri jag skulle bli -  "om jag bara gick ner i vikt". När jag tappade ca 30-40 kg sammanlagt så blev värken i kroppen bara värre och jag fick diagnosen kronisk smärta istället.

    Operationen förstörde min mage (och resten av kroppen) för resten av livet, den risken var det ingen som nämnde, inte heller att man kunde få kvarstående problem av en bortopererad gallblåsa. Och nu har jag ändå minst 35 kg kvar till normalvikt. Som jag aldrig kommer att uppnå... Rynkar på näsan
  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (oxå) skrev 2014-06-08 00:44:57 följande:
    Hoppas verkligen du får hjälp med dina magsmärtor och ämnesomsättning!

    Lycka till och kram!
    Lycka till själv och tack för att du svarade, alltid kul att någon läser och orkar skriva några rader. {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Ingen viktnedgång trots kaloriunderskott?