Ingen viktnedgång trots kaloriunderskott?
Jag har varit överviktig (över BMI 30) i stort sätt hela mitt liv. Naturligtvis har jag försökt gå ner i vikt på alla sätt och vis, men aldrig lyckats tillräckligt bra. Den största anledningen är att jag nästan alltid är djupt deprimerad och genom min tröstätning utvecklat en ätstörning.
Tyvärr inte anorexia, vilket hade löst mitt problem Hoppas ingen tog illa upp, men det är vad jag har fått höra hela mitt liv: så smal som möjligt = perfekt.
En kompis fick anorexia på högstadiet och mina föräldrar undrade varför jag också inte kunde vara så duktig och gå ner i vikt... Noll självförtroende och usel självbild efter ha blivit mobbad för mitt utseende under alla år i skolan, mina föräldrar var inget stöd. Mina vänner dumpade mig, de var rädda för att själva bli mobbade eller så dög jag inte åt dom.
Men jag vet vad som är rätt och fel med maten, har träffat flera dietister och har själv läst på. Jag är inte korkad utan fattar sambandet mellan mat - vikt - motion. Speciellt efter mina viktoperationer så är jag expert på vad man ska och inte ska äta och ändå förstår jag inte hur min kropp fungerar?!
När mitt BMI var över 40 och dåliga värden med för högt kolestrol och diabetes mm fick jag en viktoperation. Inför operationen skulle man leva på flytande, sån här pulverdiet. Jag tyckte det var asäckligt, kunde knappt få ner det och spydde ofta upp allt igen.
Då räknade jag ju kalorier hela tiden och låg på ett stort underskott. Drack även för lite vatten och blev uttorkad. Det slutade med att jag hamnade på akuten med ett giktanfall i foten pga vätskebrist (enligt läkaren).
Men vikten stannade på samma, gick inte ner! Tillbringade en vecka på sjukhuset efter operationen där allt matintag kontrollerades, gick inte ner ett gram! När sjuksköterskorna vägde mig trodde de inte sina ögon, ALLA rasar i vikt efter en sån operation, särskilt de första veckorna och även direkt efter operationen.
Kirurgen gjorde en miss och min första viktoperation misslyckad. Jag kunde inte äta utan att spy flera ggr/dag och min ätstörning blev nu en kombination av hetsätning/bulemi. Jag levde på socker: glass, läsk, juice, lättsmält godis, kakor osv. Vikten ökade för varje år och jag hade svåra problem med magen pga flera saker.
Till slut blev jag opererad igen, en gastric bypass och samma sak händer igen. 100% kontroll på kalorierna, underskott varje dag och ingen viktnedgång. Operationen blev nästan inställd för de trodde jag hade fuskat med den flytande dieten.
Det ENDA jag fuskade med var att jag drack 33 cl Coca-cola varje dag och tillsammans med pulverdieten drack jag varma koppen (flytande) och åt fullkornsknäckebröd utan smör och pålägg. INGET ANNAT, ingen glass, kakor eller godis, inte frukt, grönsaker eller annan mat, bara flytande förutom 2 st knäckebröd/dag.
Alla saker gick att räkna ut exakt antal kalorier på, jag låg för det mesta på max 500 kalorier/dag i ca 3 mån och aldrig över 800. Jag drack inte mer än 33 cl/dag, smuttade på den då och då under dagen och försökte dricka ca 2 l vatten under dygnet.
Beror min uteblivna viktnedgång på att jag, trots kaloriunderskott, lever på i stort sätt kolhydrater och rent socker? Jag trodde att allt i första hand handlar om kalorier in och ut? Och behovet av motion förstås...
Jag VET att det är viktigast för mig (efter gastric bypassen) att prioritera protein i första hand, sedan grönsaker med bra näring, mindre del långsamma kolhydrater och så lite fett och socker som möjligt.
Jag vet att jag dricker för lite vatten och det är oerhört svårt för mig att äta efter operationen pga kronisk smärta. Kirurgen hittade inga fel så det blev diagnos IBS, men ingen annan med IBS har så svår smärta att de inte kan äta normalt?! Alla läkare tror att jag ljuger om smärtan.
Jag har inget sockersug längre, inte heller hungerkänslor så pga smärtan i magen äter jag 2-3 ggr/dag. Ofta bara en banan eller 2 st knäckebröd med pålägg. För lite protein och grönsaker med andra ord.
Ibland vanlig mat, men inga stora mängder utan små, små portioner. Jag får heller ingen mättnadskänsla. Trots att jag har en pytteliten magsäck måste jag titta på mängden mat, mäta upp en liten portion innan jag sätter mig och äter, så jag inte råkar få i mig för mycket och dumpar. Men det gör inget, jag är aldrig hungrig eller sugen på nåt och mår illa nästan jämt.
Inget godis, allt med mycket socker och fett smakar illa och får mig att dumpa. Jag har faktiskt blivit av med mitt Coca-cola beroende! Har ingen diabetes längre och normala värden på kolestrol osv. Men är orolig för protein och järnbrist, järntabletter är det enda jag måste undvika pga magen. Alla andra mulltivitaminer och sånt fungerar bra.
I början efter gastric bypass gick jag ner rätt mycket i vikt ändå, men det var nog muskler. Trots att jag enligt kaloriräkning ligger på underskott så händer inget mer? Jag ligger nu på den vikt som alltid blir min lägsta vikt, oavsett hur hårt ja än kämpar.
Så har det varit i alla år, även när jag bantade som yngre och då samtidigt motionerade relativt mycket (svettas av ansträngningen, bli trött, känna i musklerna att man har "tränat")?
Har kroppen något slags läge som den vill befinna sig i, viktmässigt? Jag hamnar ju ALLTID på denna viktplatå och sedan är det kört?! Jag antar att jag nu måste motionera också, men är av förklarliga skäl alltid väldigt trött och orkeslös.
Kan kolhydrater och socker verkligen dominera så mycket att jag inte går ner i vikt?
Jag räknar ju kalorierna och hamnar på ett rejält underskott. Inte ens att sluta med godis och Coca-cola gör någon skillnad, efter 4 år. Jag har inte förlorat i vikt på minst 1,5 år, står still på denna platå.
Hur påverkar mediciner vikten om man INTE äter för mycket pga sötsug eller hunger?
Kan för låg ämnesomsättning och mina andra hormonproblem (pco) verkligen påverka vikten så mycket?
Känns som jag blir idiotförklarad när jag frågar läkarna om detta. Får inget medicin utskriven mot för låg ämnesomsättning, inte heller pco, läkaren tyckte att värdet inte var tillräckligt lågt än. Kanske nästa gång om provet visar sämre!
Insulinresistans och diabetesen berodde på pco + övervikt och borde kanske behandlas, men läkaren bryr sig inte nu när mitt blodsocker är normalt igen. Insulinresistansen gör mig överkänslig för kolhydrater, men om jag utesluter kolhydrater totalt, så vet jag inte vad jag KAN äta pga magproblemen. Banan och knäckebröd är ju kolhydrater och räddar mitt liv...
Ska börja gå igenom olika slags proteinpulver o liknande igen, kvarg och andra "mjölkprodukter" är svårt för magen. Man får tydligen inte vara kräsen, men det är inget jag kan tvinga mig själv att ändra på.