är hon normal?

I ditt läge skulle jag för min egen skull ta ett steg tillbaka och låta sambon bestämma vad som göras. Om han  tex inte visar några tecken på att vilja ha kontakt med barnet skulle jag inte prata med honom om det. Om han vill ha kontakt med barnet skulle jag föreslå att han ansöker om  umgänge med på ett formellt sätt, genom den myndighet som man vänder sig till i sådana här fall. På detta sätt får han veta vad som krävs för att få umgänge och vad mamman kan begära av honom.

Om din sambo inte skulle tycka om förslaget ovan tror jag det bästa är att han för sköta detta på eget bevåg, om han vill låta exet bete sig på detta sätt är det så men vad du kan göra ifall situationen uppstår är att informera honom att exet är hans problem inte ditt, du ska alltså inte bli indragen i deras konflikter,

Om  ni vill att pojken ska vara en del av erat liv, strunta i att diskutera detta med mamman. Din sambo kan vända sig till lämplig myndighet och begära att han ska få träffa sin son, och sedan kräva att umgänget bestäms tillsammans med handläggare inom denna myndighet, och att det skrivs ned. På det sätt kan kontakten med mamman bli minimal, om hon har invändningar mot umgänget, hänvisa henne till denna myndighet. När de pratar om sitt barn ska det vara om praktiska saker kring barnet.