är hon normal?

Jag tar inte ut min ilska på barnet. Definitivt inte. Om ni skulle veta vad som händer där bakom stängda dörrar även vad hon gör och säger så skulle ni inte ha negativ attityd gemtemot mig. Vilka normal människa önskar livet hur våra framtida barn?

Lilla pojken får vara en del av våra liv. Om hon låter men hon vägrar.

Där tar ni mig fel! Gjort två anmälningar till soc. Första anmälan ledde ingenstans eftersom dom ringde och förvarna att dom var på väg. Andra gången togs hon kl fem på en tisdags eftermiddag med en starköl i handen ute på gården. Hennes bror har även barnen varannan helg för hon ska få "avlastning".

Vi har advokat och pratat med familjerätten och socialförvaltningen och alla säger samma - mamman är den som bestämmer över umgänget.

Vi har varken råd eller tid att dra mamman inför rätten pga att hon som tvingade min kille att bli pappa trots vår ringa ålder. Han var nitton!!! när barnet föddes.

Och nej jag tycker inte barnet är fint. Ska man tycka alla barn är fina?

Jag har backat. Jag vill bara höra andras åsikter om hur man ska bemöta detta.

Vi träffades samma vecka dom gick isär. Så nej han var icket otrogen med mig mot henne.

Jag är 20 för övrigt.

Hon dricker onsdag fredag lördag oavsett om barnen är där eller inte.

Hon tog även oxy/opiater i mängder som inte hon hade på recept, tills 7 månaden.

Nej jag är inte arg på barnet utan får en klump i magen av orolighet/ångest och framför allt ledsamhet. Jag kanske formulerade mig konstigt i mina inlägg innan.

Min kille har försökt kommunicera med mamman men hon säger bara att ta det via advokat. Jag menar, hon är såpass vuxen och mamma, då borde hon väl ändå veta vid det här laget att ett barn behöver en mamma och pappa? Hon ljög även på förlossningen att en av hennes tidigare barns pappa var pappan tills barnet kom ut och var mörkt..

Så jag är helt förvirrad.

Ja ser hur mycket min kille lider av stt inte ens ha fått hålla sin son eller träffat. Och jag ser hur mycket ilska han har gemtemot mamman. Vem skulle inte ha det? Hon meddelar i v.14 att hon är på smällen och tänker inte göra abort under några omständigheter? Även fast han var såpass ung.

Att morbror har hand om dem är jätte bra. Men den chansen skulle min kille ha fått från början.

Men snälla paragraf ryttar morsor. Hade ni utsatt erat 5 månaders förhållande för en ofrivillig faderskap och sen när det väl är så att pappan vill så nekar ni?

Ni är inte normala isf om ni kan med gott samvete stödja och rättfärdiga mammans beteende framför allt alkohol och opiat bruk.

Det är inte bara mannen som måste ta ansvar att skydda sig. Även kvinnan men det kanske inte existerar i eran värld?