• Anonym (Annica)

    Utstött

    Hej, är en tjej på snart 21 år och har precis börjat på högskolan men nu gått klart min första termin. Det är såklart en stor klass med många olika människor men även många, tydliga grupperingar. Jag är vanligtvis tystlåten i början och har oerhört svårt för att ta den plast som varje person förtjänar. Jag går sällan fram till två personer som redan pratar och lägger mig i. Jag har väldigt ljus och tyst röst så jag hörs knappt trots att jag försöker prata högre, det är dåligt i kombination med min personlighet. Jag har mycket emotionellt bagage med mig hit, till den nya staden, och jag ska söka terapi för det. Annars är jag en helt vanligt tjej som ofta blir överkörd och sedd som svag för att jag gärna delar med mig och väntar på den sista. Jag är nog inte blyg utan ovanligt osäker men emellanåt får jag "kickar" och då lyser det om självsäkerhet runt mig, kan vara en aning självgod och nonchalant men Aldrig elak eller ignorant. Pratar någon så ger jag 100% uppmärksamhet och respons. Har dock hänt mig ett få gånger under terminen att vissa vänt bort blicken när jag försökt ta kontakt eller struntat i att svara på mina frågor. En person som bor i huset bredvid mig undviker mig till maximal nivå, hon har tydligt avvisat mig i konversationer och nu har det blivit så illa att vi inte hälsar på henne. Hon tog även bort mig på facebook vilket egentligen inte gör mig något men blir automatiskt mer osäker, rädd och ledsen i henne närvaro så kommer aldrig vilja bryta isen.


    Jag förstår inte mitt problem, varför jag blir utstött. Mår ganska dåligt över det här men försöker mig igenom vardagen och undviker gärna tanken av att situationen ser ut som den gör. Jag intalar mig att problemet grundar sig i min försiktighet, och det är nog den största grunden av problemet men samtidigt förstår jag att det omöjligt kan vara orsaken bakom att jag blir borttagen från facebook. Har även ett par som slutat följa mig på Twitter och de i min klass är inte ens aktiva på den appen/hemsidan! Jag blir otroligt frustrerad och det känns som en del baktalar mig. Min självkänsla försvinner nästan då jag tänker på det här. Vill bara flytta någon annanstans och glömma det här. Har blivit utstött förut men då av andra anledningar men till slut har det alltid blivit bra. Nu ser det ut som det kommer mörkna. Har ett par som verkar gilla mig men de är även nära med de som fryst ut och undvikit mig så jag skäms inför alla. Blir ofta utesluten och måste fråga om jag får hänga med på fester. Skäms så mycket då och går mitt i allt ibland, för att slippa visa mig.


    Finns en del i klassen som inte anslutit sig till någon grupp men de är ofta borta och tackar nej till bjudningar på fester och liknande. Finns en specifik tjej som ständigt försöker sig in i gruppen men hon verkar inte lyckats. Hon är för övrigt ganska kraftig och väldigt ofräsch till det yttre. Menar inget illa men det är så det är. Hon är väldigt, väldigt egen/ovanlig. Jag är inte ofräsch; ser helt vanlig ut. Aningen oskyldig. Har hört från en del att jag verkar blyg och stel. Får mycket uppmärksamhet av andra i den nya staden. Många av det motsatta könet som stöter på mig och vill lära känna mig men jag har haft fullt upp med min klass och studierna. Är lite av en enstöring också men tycker om sällskap ändå.

    Vet inte om det finns något tips jag kommer följa men vill gärna ha sympati och förståelse för jag förstår inte själv. Är förvirrad av situationen och min mamma, som jag står väldigt nära, förstår inte heller varför det blivit såhär. Hon tycker jag beskriver mig själv som någon ful, elak och korkad person.


    Hoppas ni nu inte frågar om jag gjort något för att "straffas" såhär för jag har inte gjort något.


    I sociala sammanhang säger jag ofta min åsikt och är ofta med i diskussioner på lektionerna. 

  • Svar på tråden Utstött
  • Amanda84

    Att folk inte följer dig på twitter kan ju bero på att de inte är intresserade av samma saker som du är och det du skriver.

    Det är svårt att komma in i gänget, speciellt ju äldre man blir, och om det är så att du är blyg så är det ju ännu svårare.

    På vilket vis upplever du att du måste fråga om du får följa med på fester och liknande? Jag kände mig också utanför när jag pluggade men det vände faktiskt när en tjej tittade på mig och sade: "Alltså, du behöver inte alltid fråga om du får följa med. Om du inte hade fått följa med så hade jag ju knappast pratat om det nu när du står bredvid utan då hade jag ju väntat tills du hade gått någon annanstans."

    Först då insåg jag att jag faktiskt inte var så utanför som jag kanske inbillade mig att jag var.

  • Anonym (Annica)
    Amanda84 skrev 2014-06-06 15:32:14 följande:
    Att folk inte följer dig på twitter kan ju bero på att de inte är intresserade av samma saker som du är och det du skriver.

    Det är svårt att komma in i gänget, speciellt ju äldre man blir, och om det är så att du är blyg så är det ju ännu svårare.

    På vilket vis upplever du att du måste fråga om du får följa med på fester och liknande? Jag kände mig också utanför när jag pluggade men det vände faktiskt när en tjej tittade på mig och sade: "Alltså, du behöver inte alltid fråga omdu får följa med. Om du inte hade fått följa med så hade jag ju knappast pratat om det nu när du står bredvid utan då hade jag ju väntat tills du hade gått någon annanstans."

    Först då insåg jag att jag faktiskt inte var så utanför som jag kanske inbillade mig att jag var.

    Är inte så utanför som jag får det att låta med att någon tar bort en på facebook, att flera slutar följa en på sociala medier (inte bara Twitter!) är allvarligt. Vuxna människor som studerar bör inte sitta och exkludera vissa, särskilt inte på något så personligt som instagram, twitter, facebook m.m. det är vad jag tycker.

    Vissa "glömmer" mig när de räknar upp vilka som kommer på festen. Har hänt sedan dag 1. 3 till glöms ofta bort men de håller ihop och är tighta, två av dem kände varann sedan tidigare. Hon som slutat prata med mig exkluderas också eftersom hon valde bort just vårt gäng så det är förståeligt. Jag däremot har inte gjort något. Har bara varit borta alldeles för mycket men dyker upp vid viktiga situationer.


    Bör nog försöka mer och visa mig mer men just den delen med att någon tar bort en... Så barnsligt att man skäms åt dem men även åt att de gör så mot en.


     


    Tack för du delade med dig iaf :)

  • Amanda84
    Anonym (Annica) skrev 2014-06-06 15:38:10 följande:

    Är inte så utanför som jag får det att låta med att någon tar bort en på facebook, att flera slutar följa en på sociala medier (inte bara Twitter!) är allvarligt. Vuxna människor som studerar bör inte sitta och exkludera vissa, särskilt inte på något så personligt som instagram, twitter, facebook m.m. det är vad jag tycker.

    Vissa "glömmer" mig när de räknar upp vilka som kommer på festen. Har hänt sedan dag 1. 3 till glöms ofta bort men de håller ihop och är tighta, två av dem kände varann sedan tidigare. Hon som slutat prata med mig exkluderas också eftersom hon valde bort just vårt gäng så det är förståeligt. Jag däremot har inte gjort något. Har bara varit borta alldeles för mycket men dyker upp vid viktiga situationer.


    Bör nog försöka mer och visa mig mer men just den delen med att någon tar bort en... Så barnsligt att man skäms åt dem men även åt att de gör så mot en.


     


    Tack för du delade med dig iaf :)


    Om du är borta mycket så är det ju därför som du exkluderas från de övriga. Jag hade en jobbig period då jag pluggade då jag var borta mycket och deltog bara på sådant som var viktigt och obligatoriskt. Jag klarade ju bra av studierna i alla fall men jag fick höra flera år efteråt att folk inte riktigt hade litat på mig eftersom de trodde att jag skulle utebli från grupparbeten och liknande. De såg också det som att jag inte tog mina studier på allvar. De kunde ju inte veta att jag satt och pluggade minst lika mycket som de när jag var hemma.
  • Anonym (Annica)
    Amanda84 skrev 2014-06-06 15:42:50 följande:
    Om du är borta mycket så är det ju därför som du exkluderas från de övriga. Jag hade en jobbig period då jag pluggade då jag var borta mycket och deltog bara på sådant som var viktigt och obligatoriskt. Jag klarade ju bra av studierna i alla fall men jag fick höra flera år efteråt att folk inte riktigt hade litat på mig eftersom de trodde att jag skulle utebli från grupparbeten och liknande. De såg också det som att jag inte tog mina studier på allvar. De kunde ju inte veta att jag satt och pluggade minst lika mycket som de när jag var hemma.
    Det har du helt rätt i och det har jag förstått tidigare men jag tycker inte det är snällt av dem att ta bort mig, sluta hälsa, ge blickar och exkludera mig (ibland med flit, känns det som). Men jag ska försöka mer till nästa läsår! Tack för din förståelse, känner mig mindre ensam och förvirrad 
  • Anonym (...)

    Jag är 4-5 år äldre än dig och jag är ganska mycket som du, på punkterna att jag är tyst av mig och har en tyst röst. Men jag trivs i min ensamhet och jag är väldigt udda. Liksom lägg in en estet hos modeintresserade.
    och jag blir kanske mer exkluderad då jag inte har facebook, instagram, twitter eller nån blogg, är bara medlem här på FM och då 90% anonym av tiden.

    Jag tycker att det är lättare nu än när man gick i grundskola/gymnasiet att träffa folk i skolan, hitta några att hänga med. Du märker ju själv, om du går fram till två som pratar, om de tystnar så vill de inte ha med dig, gå iväg, men om de fortsätter att prata och vänder sig mer mot dig då får du va med.
    Hälsa på alla du ser varje gång, se alltid glad ut, lägg namn på minnet. Det är de bästa tipsen.

  • lillekatt
    Anonym (Annica) skrev 2014-06-06 15:15:26 följande:

    Hej, är en tjej på snart 21 år och har precis börjat på högskolan men nu gått klart min första termin. Det är såklart en stor klass med många olika människor men även många, tydliga grupperingar. Jag är vanligtvis tystlåten i början och har oerhört svårt för att ta den plast som varje person förtjänar. Jag går sällan fram till två personer som redan pratar och lägger mig i. Jag har väldigt ljus och tyst röst så jag hörs knappt trots att jag försöker prata högre, det är dåligt i kombination med min personlighet. Jag har mycket emotionellt bagage med mig hit, till den nya staden, och jag ska söka terapi för det. Annars är jag en helt vanligt tjej som ofta blir överkörd och sedd som svag för att jag gärna delar med mig och väntar på den sista. Jag är nog inte blyg utan ovanligt osäker men emellanåt får jag "kickar" och då lyser det om självsäkerhet runt mig, kan vara en aning självgod och nonchalant men Aldrig elak eller ignorant. Pratar någon så ger jag 100% uppmärksamhet och respons. Har dock hänt mig ett få gånger under terminen att vissa vänt bort blicken när jag försökt ta kontakt eller struntat i att svara på mina frågor. En person som bor i huset bredvid mig undviker mig till maximal nivå, hon har tydligt avvisat mig i konversationer och nu har det blivit så illa att vi inte hälsar på henne. Hon tog även bort mig på facebook vilket egentligen inte gör mig något men blir automatiskt mer osäker, rädd och ledsen i henne närvaro så kommer aldrig vilja bryta isen.


    Jag förstår inte mitt problem, varför jag blir utstött. Mår ganska dåligt över det här men försöker mig igenom vardagen och undviker gärna tanken av att situationen ser ut som den gör. Jag intalar mig att problemet grundar sig i min försiktighet, och det är nog den största grunden av problemet men samtidigt förstår jag att det omöjligt kan vara orsaken bakom att jag blir borttagen från facebook. Har även ett par som slutat följa mig på Twitter och de i min klass är inte ens aktiva på den appen/hemsidan! Jag blir otroligt frustrerad och det känns som en del baktalar mig. Min självkänsla försvinner nästan då jag tänker på det här. Vill bara flytta någon annanstans och glömma det här. Har blivit utstött förut men då av andra anledningar men till slut har det alltid blivit bra. Nu ser det ut som det kommer mörkna. Har ett par som verkar gilla mig men de är även nära med de som fryst ut och undvikit mig så jag skäms inför alla. Blir ofta utesluten och måste fråga om jag får hänga med på fester. Skäms så mycket då och går mitt i allt ibland, för att slippa visa mig.


    Finns en del i klassen som inte anslutit sig till någon grupp men de är ofta borta och tackar nej till bjudningar på fester och liknande. Finns en specifik tjej som ständigt försöker sig in i gruppen men hon verkar inte lyckats. Hon är för övrigt ganska kraftig och väldigt ofräsch till det yttre. Menar inget illa men det är så det är. Hon är väldigt, väldigt egen/ovanlig. Jag är inte ofräsch; ser helt vanlig ut. Aningen oskyldig. Har hört från en del att jag verkar blyg och stel. Får mycket uppmärksamhet av andra i den nya staden. Många av det motsatta könet som stöter på mig och vill lära känna mig men jag har haft fullt upp med min klass och studierna. Är lite av en enstöring också men tycker om sällskap ändå.

    Vet inte om det finns något tips jag kommer följa men vill gärna ha sympati och förståelse för jag förstår inte själv. Är förvirrad av situationen och min mamma, som jag står väldigt nära, förstår inte heller varför det blivit såhär. Hon tycker jag beskriver mig själv som någon ful, elak och korkad person.


    Hoppas ni nu inte frågar om jag gjort något för att "straffas" såhär för jag har inte gjort något.


    I sociala sammanhang säger jag ofta min åsikt och är ofta med i diskussioner på lektionerna. 


    Du pratar mycket om grupper i klassen, men har du inga enskilda kompisar som du trivs med då? Du borde skaffa dig riktigt bra vänner istället för att försöka vara med på alla gruppaktiviteter och polare med alla. Och varför vill du inte gå på dejter/skaffa en partner om du känner dig ensam? 
  • Anonym (Annica)
    lillekatt skrev 2014-06-06 16:02:17 följande:
    Du pratar mycket om grupper i klassen, men har du inga enskilda kompisar som du trivs med då? Du borde skaffa dig riktigt bra vänner istället för att försöka vara med på alla gruppaktiviteter och polare med alla. Och varför vill du inte gå på dejter/skaffa en partner om du känner dig ensam? 
    Finns i princip bara grupper i klassen och jag är inte så mycket för att gå runt med en person hela tiden. Man blir så ifrågasatt när man går omkring med 1-3 personer jämt, särskilt när man är tystlåten.
    Anonym (...) skrev 2014-06-06 15:58:01 följande:
    Jag är 4-5 år äldre än dig och jag är ganska mycket som du, på punkterna att jag är tyst av mig och har en tyst röst. Men jag trivs i min ensamhet och jag är väldigt udda. Liksom lägg in en estet hos modeintresserade.
    och jag blir kanske mer exkluderad då jag inte har facebook, instagram, twitter eller nån blogg, är bara medlem här på FM och då 90% anonym av tiden.

    Jag tycker att det är lättare nu än när man gick i grundskola/gymnasiet att träffa folk i skolan, hitta några att hänga med. Du märker ju själv, om du går fram till två som pratar, om de tystnar så vill de inte ha med dig, gå iväg, men om de fortsätter att prata och vänder sig mer mot dig då får du va med.
    Hälsa på alla du ser varje gång, se alltid glad ut, lägg namn på minnet. Det är de bästa tipsen.

    Ska försöka se mer glad ut och vara mer utåtriktad trots att det gör ont och är pinsamt att sänka sig själv inför dem som man känner exkluderat en. Ska vara lika mot alla och tänka positivt.


    Håller med i det mesta du skriver men problemet är att min nuvarande klass är som en grundskoleklass... Samma typer av grupperingar och fritidsaktiviteter. Ser inte någon som helst skillnad på den här klassen och mina gamla klasser

  • lillekatt
    Anonym (Annica) skrev 2014-06-06 16:37:11 följande:
    Finns i princip bara grupper i klassen och jag är inte så mycket för att gå runt med en person hela tiden. Man blir så ifrågasatt när man går omkring med 1-3 personer jämt, särskilt när man är tystlåten.
    Din klass låter ju helmysko. Varför skulle du bli ifrågasatt för att du går runt med mindre än fyra personer? På vilket sätt skulle du bli ifrågasatt? 
  • Anonym (...)
    Anonym (Annica) skrev 2014-06-06 16:37:11 följande:

    Ska försöka se mer glad ut och vara mer utåtriktad trots att det gör ont och är pinsamt att sänka sig själv inför dem som man känner exkluderat en. Ska vara lika mot alla och tänka positivt.


    Håller med i det mesta du skriver men problemet är att min nuvarande klass är som en grundskoleklass... Samma typer av grupperingar och fritidsaktiviteter. Ser inte någon som helst skillnad på den här klassen och mina gamla klasser


    Va jobbigt :( synd att många inte verkar ha mognat i din klass/skola. vi hade också grupperingar men individerna i grupperna kunde hoppa över mellan grupperna.

    När jag gick genom korridorerna på min skola och mötte nån i korridoren som jag känner igen och nickade till personen och hon/han bara kolla ut genom fönstret när vi passerade så tycker jag ändå att det va hon/han som sänkte sig i den stunden och inte jag, fast personen kanske inte såg mig? :) Jag tycker att 8 av 10 personer hälsade tillbaka i korridorerna, random personer som går på skolan. Det underlättar senare om ni hamnar i samma grupp eller liknande senare, då är det en stor chans att du blir inkluderad i den gruppen när det flesta känner igen dig och vet att du är trevlig och glad. fast ni jobbar kanske inte så mycket i grupper? grupparbeten?
Svar på tråden Utstött