Var otrogen för att distansera mig, men nu är känslorna tillbaka igen...

Jag levde men en man som jag älskade innerligt under många år, men jag tog skada både av den relationen och av honom pga att han var en narcissist som behandlade mig väldigt illa.

Efter det bestämde jag mig för att aldrig släppa någon så nära mig igen. Lyckades dock inte riktigt, för jag träffade en kille som var några år yngre än mig som var helt fantastisk mot mig. Han var kanske inte exakt den jag trodde att jag skulle - eller ville - falla för, och i början av relationen lät jag mig dras med eftersom jag tänkte att det bara var en ytlig förälskelse. Men allt eftersom månaderna gick började jag försöka intala mig själv att jag behövde distansera mig för att inte fastna i relationen. Jag sa hela tiden till mig själv att jag inte älskade honom på riktigt och trodde det till slut. Var även otrogen vid ett tillfälle, och efter det lyckades jag till och med stänga av känslorna helt i ett par veckor. Otroheten kom fram och det höll på att ta slut.

Nånstans där insåg jag att jag hade gjort allt detta för att jag var rädd för känslorna han väckte i mig - jag ville inte känna dem. Jag ville ju distansera mig, trodde inte att jag var värd kärlek och sköt därför bort honom. Ville inte ens vara otrogen (var inte ens attraherad av killen ifråga) utan var det bara för att jag var rädd för att bli fast i känslorna. Otroheten fick mig att stänga av allt jag kände.

Nu har vi rett ut detta och har bestämt oss för att fortsätta relationen. Inser plötsligt att jag har starka känslor för honom. Att jag är kär. Att jag längtar efter honom hela tiden. Hm är inte min idealkille, men jag vill vara med honom och att han ska finnas där och rå om mig för alltid.

Vill nu inte falla tillbaka i det där att jag distanserar mig och stänger av känslorna igen. Hur låter jag bli det?