Vilken roll har ni i era bonusars liv?

Det beror på hur din partner är och vad  han har för avsikt med att flytta ihop med någon samt hur du berättar det.

Vad som är rimligt är upp till var och en. Om ert gemensamma liv står och faller med att du tar ett regelbundet ansvar så måste något i det livet ändras om du inte är villig att göra det. (Och du ska inte behöva vara villig till det heller, det är inte dina barn även om du valt att leva med deras pappa.)

Om det däremot krävs att du någon gång då och då kan ställa upp och hämta/lämna så tycker jag inte att det är för mycket begärt, om det inte kraschar dina egna planer.
Att ge och ta för att livet ska flyta på smidigt måste man göra i alla förhållanden oavsett tidigare barn eller inte.
Men som sagt, att tvingas ändra sina egna planer ska man inte behöva, såvida det inte händer något AKUT, men de allra flesta har ju normal empati och skulle hjälpa till vid såna tillfällen oavsett så...
(Tänk: Barnens pappa har varit med om en trafikolycka ingen fara men han kan inte hämta barnen och de får inte tag i barnens mamma, men det är så osannolika scenarion så det händer ju sällan)

Här får jag tyvärr ta större ansvar än jag vill. Jag gör det för barnets skull då pappan är ytterst ovillig. Får se hur länge det håller.

Har han varit skilljd ett längre tag och har rutiner runt att va ensam med dem vv, och inte har några problem med att få det att flyta hyfsat, så ser jag ingen anledning till att du skull belastas mer än du själv är okej med utav hans barn.

Men det är en viktig fråga att ta upp, likaså det ekonomiska INNAN ni drar planerna på sammanflytt ett steg längre.
För man vet ju aldrig om han ser det som en bra avlastning att flytta ihop med någon, och det är så dags att få reda på det när ni står på tröskeln till ert nya boende. -Oh vad skönt det ska bli att vi ska dela alla kostnader mitt av och att du kommer att hämta på fritids och skjutsa barnen.

Det är bättre att ni tar den diskussionen NU när det är lättare att bryta upp om inte åsikterna sammanfaller med varann.

Min man är till fullo delaktig i mina barns liv och har alltid varit. Jag tror det blir svårt att få till balans i familjen om man väljer att stå utanför helt?

Efter över tio års nyfamiljsliv skulle jag också vilja ta fram omöjligheten i att stå helt utanför ansvaret. Det GÅR liksom inte i vardagen. Kan behövas skjuts hit o dit, tvätten - ska ni ha separata tvättkorgar då? låter ju aningen korkat. Du måste ju som den andra vuxna ta konflikter i ett hushåll med barn i, du kan ju inte bara gå o vara tyst eller gå ut när det stormar. Kan behövas hjälp me läxläsning osv....Som sagt - det låter fint o planerat o strukturerat då man diskuterar saken men i praktiken kommer situationer nästan dagligen där man ändå måste blanda sig. Är du sådär helt på det klara med att inte delta ALLS i uppfostran så tycker jag du ska köra på särbo-linjen. Bäst för alla isf. Lycka till.

Min sambo gör lika mycket som jag gör med mitt barn vi tänker så att antingen är man en familj ( alla hjälps åt alla tar del av familje sysslorna och ingen räknas bort . Det vill säga ville han ha mig så ville han vara en aktiv del i min sons liv ) men sen finns det ju dom som klarar av att bara vara utanför familjen varannan vecka så länge barnen klarar det så

Min sambo har 2 barn som är hos oss några dagar i veckan plus varannan helg. För mig är det självklart att jag har ansvar och oftast har dottern valt att just jag kollar hennes läxor osv. Jag har inte körkort så kan inte därför föra och hämta men skulle gladeligen göra det och deras tvätt ryms väl med i samma maskin som din och sambons? Eller tänkte du enbart sköta ditt eget?

Jag anser att om man är tillsammans med en person med barn från tidigare kommer de som ett paket. Man kan aldrig få enbart föräldern

Ja, jag tänkte ha separat tvättkorg från barnen och sköta enbart min och ev. min partners tvätt. Jag vill inte att han (eller någon annan) ska tvätta mina kläder men jag har inget emot att tvätta hans kläder tillsammans med mina. Barnen däremot har väldigt smutsiga kläder från skola/fritids, både ytterkläder och byxor/tröjor. Har ofta sett min sambo gnugga fläckarna och tvätta för hand då de inte går bort i tvättmaskinen. Dessutom har jag sett nerkissade och nerbajsade underkläder och detta har jag ingen lust med att sköta. Ja, om det var mina egna barn så, men annars inte. Ett av barnen är sängvätare, kanske 5 av 7 nätter kissar hon ner i sängen och då 1-2 ggr. per natt. Jag vill inte gå upp på natten och byta sängkläder samt tvätta de smutsiga.

Angående maten har jag förstås inget emot att laga mat till dem också. De vill dock ofta ha olika saker eller åtminstone en av dem har egna önskemål. Sen behöver de ibland ha med sig matsäck/lunch/mellanmål till nästa dag och då vill en ha pankakor, en annan pastasallad osv. Alltså utöver middag och disk ska man laga annat också och detta vill jag inte.

Jag har, precis som pappan, ett heltidsjobb och slutar kl.17-19. Ibland är jag bortrest över dagen, ibland några dagar i rad vid utlandsresor. Visst går det att anpassa eller gå ner i arbetstid men detta vill jag inte göra. Jag vill också fortsätta träna, träffa vänner, slappa, lata mig osv. på min lediga tid istället för att springa runt och lämna och hämta barn.

Just nu slutar pappan tidigt de veckorna han har barnen för att kunna hämta och skjutsa till aktiviteter, läsa läxor, laga mat osv. Jag vet inte hur han hade tänkt, som någon skrev så söker han kanske avlastning (?) och detta är inte något som jag kan tänka mig. Visst kan jag hämta dem ibland om han har något viktigt på jobbet men jag vill inte dela jobbet med honom och jag vill inte anpassa mitt liv efter dem.

Vad tycker ni, ska jag ta upp detta med honom och fråga hur han hade tänkt??

min bonus ser mig som min riktiga mamma. Tar mitt ansvar därefter. dvs som om hon vore min egen