Gravid efter förlorat barn

Att allt försvinner när jag skriver från telefonen !!!

Vi förlorade iaf våran minsta i februari då hon föddes för tidigt.

Fick ha henne med oss i 11 dagar <3

Livet efter det har faktiskt varit ett helvete.

Ångest, saknad, panik dåligt samvete osv ..

Ni som varit med om lika förstår nog vad jag menar.

Törs knappt säga det höft eller erkänna men nu känner vi att vi vill bli gravida igen.

Samvete bara skriker NEJ!

Hjärtat vill så!

Fler med dessa känslor?

Ångest och dåligt samvete men samtidg otrolig längtan ..

Men igen!!

Fler som förlorat barn som är redo för att försöka bli gravida igen?

Hur har ni hanterat skuldkänslorna över det? ( om ni haft några såklart )

Livet efter har varit ett helvete o är fortfarande även om dagarna iaf "funkar" nu ..

Jag kommer aldrig då tillbaka min lilla tjej men vi längtar så otroligt efter att ha en bebis hemma o min dotter längtar så efter ett syskon, här på jorden.

Samvete skriker nej men hjärtat skriker ja ..

Hej, grattis till din tjej och beklagar att hon inte fick stanna hos er!! Det är otroligt orättvist och ja, ert liv kommer vara riktigt tungt en bra tid framöver. Det du känner, att vilja försöka bli gravid snart, är fullkomligt normalt och mkt vanligt när man förlorat sitt barn! Du behöver inte känna skuld, men jag förstår dig <3 Ni ska göra det som ni känner är rätt för er, bara ni kan veta när detta blir, er flicka kommer för all framtid finnas hos er oavsett <3

I vilken vecka föddes hon? Min son föddes i vecka 22 i julas, och hans liv gick inte att rädda. Han är otrolig saknad varje minut av varje dag, men vi vill också ha ett barn till, som vi kan få slösa vår kärlek på!

Om du vill, och inte redan har gått med, så finns en superb hemlig grupp på fb för mist-föräldrar, eposta till sjalarsageraldrigfarval@outlook.com

kram <3

Jag hoppas du kan se hela min text för halva är borta på mobilen men syns på datorn. .? (Efter 'jag förstår...')

Vi är inte redo än, men känner precis som du. Följer gärna tråden, vi kommer börja försöka igen om ett par månader.

Samma här.. Förlorade vårat första son Melvin i söndags natt den 15/6.. Vi vill bara att ja ska läka så att vi kan få ett ok från läkaren så vi kan bli gravida igen.. I mon e de namngivning samt ljus cermoni för våran son... Känslorna pendlar varje minut men känslan att få bli gravid igen ökar.. Vi fick ha våran son hos oss i ca 10-20 min..

Beklagar eran stora sorg!!får man fråga vad som hände? Föddes han också för tidigt? Är så otroligt sorgligt att detta händer så många men samtidigt behöver man personer som går igenom det och förstår på ett sätt som ingen annan kan göra <3

Hej!

Förstår precis vad du går igenom nu. Jag har också haft dom tankarna, det dåliga samvetet att man vill ha en ny liten bebis. Vi förlorade vår dotter i mars och det har varit otroligt tufft. Idag var jag och pratade med min psykolog och då insåg jag att jag faktiskt mår bättre och hanterar alla tankar och känslor bättre nu än för bara en månad sen. Vi ville bli gravida direkt men jag trodde nog inte att det var möjligt när man befinner sig i så stor sorg men nu sitter jag här och är gravid i v.8. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant. Jag är otroligt glad över detta samtidigt som jag är orolig, det finns ju så mycket som kan hända. De kommer att bli en tuff graviditet och ett tufft första år men nu får jag bara hoppas att allt kommer att gå bra, det får inte hända nåt mer nu. Jaghoppas för din skull att du är gravid och att du försöker att bli kvitt de dumma tankarna. Du ska absolut inte ha dåligt samvete över att du vill ha en bebis!

Kittykat: Såg att du skrev till Sandén86 som den hemliga fb guppen. Jag har mailat och även kontaktat tjejen via fb men får inget svar. Skulle jättegärna vilja vara med men jag vet inte hur jag ska göra nu. Finns det någon annan man kan kontakta?

Kram på er!

Jag beklagar eran sorg!! Får mam fråga varför? För tidigt född som min flicka? Då gick det fort för dig att kunna bli gravid igen. Skönt! När du ändå kände dig redo, även om det finns jobbiga känslor med kanske. Nu känner jag mig nästan desperat efter att få ett plus på Stickan samtidigt som samvete skriker fortfarande. Men ingen kan någonsin ersätta min lilla tjej så man lär väl försöka släppa det dåliga samvete kanske. Lättare sagt än gjort dock! Hoppas du får en lugn o bra graviditet mu o kan slappna av, så gott du bara kan.