Varför ger ni pengar till tiggare?

Jag tror att du har tagit med alla saker som jag har svårt för med tiggarna. För oss som bor i Stockholms innerstad är det också så att våra hemkvarter mer eller mindre är invaderade av tiggare som inte går att undvika. De sitter inte och tigger "på stan", de sitter och tigger utanför tomten där jag bor.
Så fort jag går ut för att göra ärenden eller handla mat får jag gå förbi tiggare som sitter och skriker efter mig.

Senaste veckorna har sett ut ungefär så här, förutom ovan nämnda tiggare då.

När jag tar ut mitt barn för att leka i en park cirkulerar hela tiden tiggare runt oss och både kommer fram och trycker upp muggen i ansiktet på oss, klappar på mitt barn, försöker plocka upp flaskorna vi dricker ur för att sälja som pant. De är rakt i ansiktet på oss och har ingen respekt för vår integritet eller hur nära som är bekvämt att komma främmande människor.
När vi skulle ta en trevlig dag på stan kom det fram vitmålade spöktiggare och skrämde totalt vettet ur mitt barn. Vår trevliga dag slutade med att vi fick gå hem och försöka trösta en väldigt ledsen liten som fortfarande frågar om det finns några "vita dumma" när vi ska ut.
När jag gick hem från jobbet såg jag hur någon hukade bakom en buske i parken där vi brukar leka. Det har tydligen blivit toalett där.
När vi sitter på en uteservering så kommer det hela tiden fram tiggare och tigger och vi får ha blykoll på våra tillhörigheter för att inget ska försvinna.
När vi åt på McDonald's satte sig en tiggare vid vårt bord. Jag skakade på huvudet och då försökte istället personen plocka mat från våra brickor.
På matbutiken försökte en tiggare att få mig att betala för hennes mat när vi stod i kassan och blev aggressiv och gapade och skrek på mig när jag inte ville det.

Det är ungefär så här vår vardag ser ut, så fort vi rör oss utanför vår egen lägenhet. Det börjar bli ganska påfrestande.

Ni som är okej med tiggare kan gärna messa er adress till mig så kan de få sitta utanför er brevlåda istället och skrika när ni går till bilen, skrämmer era barn eller gå in i er trädgård för att tigga eller försöka plocka mat från er när ni grillar.

Jag vill också påpeka att situationen i Stockholm har blivit värre och värre för varje år de senaste fem åren och i år är det fler tiggare än det någonsin varit här. Jag ser inga tecken på att de kommer att bli färre, utan befarar tvärt om att det kommer att bli ännu hårdare tryck nu när tiggeri förbjudits i Norge.

Det känns lite som att vi slängs under bussen när inga politiker vill ta ansvar för vad som händer eller enas om en lösning. Tydligen ska det vara så här i Stockholm och Sverige i framtiden och vi ska bara vänja oss vid det.

Det effektivaste är nog att försöka delta i att bryta cykeln av ingen utbildning och fattigdom och sponsra något skolprojekt i Rumänien. Hjälper inte de som är i nöd här och nu men gör att kanske fler ur nästa generation slipper hamna där.

Har du ett företag kan du ju alltid anställa någon rumän hos dig.

Visst är det ofredande i viss mån. Framför allt är det ganska otrevligt att man inte kan slappna av när man är ute längre. Jag måste hela tiden har koll på mina ägodelar och kolla av vem som surrar runt mig och snart är uppe i ansiktet eller vara beredd på att freda mig.
Har jag kört och handlat mat med bilen får jag parkera den, ta mitt barn och ett par kassar och kånka upp, släpa ner barnet till bilen och hämta två kassar till osv. Förr vågade jag ställa ett par kassar i porten ett par minuter för att hämta resten. Det går inte nu för då är någon där och ska rota eller ta kassen. Det här påverkar mitt vardagsliv, i väldigt många moment.

Restaurangägarna gör ingenting. Klagar man rycker de på axlarna. Vi ska tydligen ha det så här.
Vi håller oss mer och mer hemma på vår förenings pyttelilla innergård eller tar bilen och åker till ställen dit inga tiggare har hittat än om  vi ska ut som familj. I hemkvarteren är det inte särskilt kul att vara när man ska koppla av. Vi har också börjat diskutera om vi ska byta bostadsort helt.
Det börjar inte längre kännas värt att ha ett dyrt boende och också bo mindre än vad vi egentligen vill när vi inte längre kan utnyttja vår närmiljö som vi vill.

Det är för att svenskar tror att vi är jordens medelpunkt och alla människor över hela världen är som vi. Och om de inte är det så vill de bli det, om de bara får komma hit och ta del av vårt välstånd, vår demokratiska modell, sekularism och vårt öppna samhälle.

Då kommer alla att drabbas av Luthersk arbetsmoral, kasta av sig sitt religiösa ok och bli kritiskt tänkande varelser som ordnar Pridefestivaler, ser till att kalla sina barn hen och källsorterar ordentligt. Amen.

Vi bor väldigt centralt och det straffar sig nu. Jag tror att det som gör mig så fruktansvärt frustrerad och förbannad på samma gång är att de här gatugängen, för det går faktiskt inte att kalla dem för något annat, är så fräcka och obrydda. Eller liksom inte har någon skam i kroppen. De skiter i min privata sfär, mitt barns privata sfär, klampar in på mitt område både fysiskt och mentalt, kommer alldeles för nära, försöker ta i mina saker eller ta på min mat och när jag reagerar så rycker de bara på axlarna eller till och med flinar åt mig. De har ett så anti-socialt beteende utifrån vad vi svenskar är vana vid (återigen etnocentrisk åskådning, det här kanske är helt normalt och trivsamt beteende i Rumänien, vad vet jag) att det är svårt att uppbåda någon större sympati för dem (ja, nu buntar jag ihop dem här), särskilt när mitt eget vardagsliv blir så påverkat av deras närvaro och hur de beter sig.
När det bara fanns en eller ett par tiggare i kvarteret kände jag enormt mycket för dem, tyckte att det var hemskt och gav gärna pengar. Nu har jag väldigt lite av det kvar. Jag tror att det är svårt att fatta hur påträngande de är om man inte bor här.

Jag önskar att alla som bor i villor, särskilt politikerna, fick en hustiggare utanför sin egen brevlåda som gapade efter dem på väg till bilen, sträckte sig efter deras barn som går förbi, klev in i deras trädgårdar och rotade eller kom fram och stod och gnydde framför deras bord när de sitter ute och grillar.
Gärna en tiggare som kliver in i bilen på väg till jobbet också och visar upp lappar med vanställda barn som påstås lida av olika sjukdomar eller viftar med en stympad lem eller missbildade kroppsdelar i ansiktet på dem. Och så en utanför poststället, en utanför apoteket, en utanför tobaksaffären, två utanför Systembolaget och några som bäddar ordentligt på trottoaren utanför huset och sover där och använder tujahäcken som toalett. Så har jag det.