Hur bryter man sonens spelberoende??

Man begränsar helt enkelt möjligheterna till spel och erbjuder andra aktiviter. Om han inte vill så låter man honom ha tråkigt. Tids nog blir det tråkigt nog.

har du regler kring resten av vardagen så kan du sätta regler för spelet oxå. 

Spela spel är kanske det han behöver just nu, det han klarar av? 

Många omvälvningar är jobbigt, och det är svårt att skapa nya vanor och rutiner. 

Om du går in med attityden att spelandet är ett problem, så blir det ett problem, för er båda. 

Kan ni kanske istället prata om saken, och komma fram till någon acceptabel kompromiss. Kanske att han får spela så länge du jobbar, men när du är hemma så får han umgås med resten av familjen? Eller så kanske han själv kan föreslå vissa tiden då han vill spela, t.ex. om han spelar online och har vänner som också spelar vid vissa tider (även om det är typ sent på kvällen för att vännerna är i USA...)?

Kan ni prata om hur ni kan hjälpa honom att hålla tiderna ni gemensamt kommer överens om? Vad skulle hjälpa honom med övergångarna, kanske schema, timstock/timer eller annat? 

Att lägga en sommar på att sitta inne och spela behöver inte vara någon större katastrof, det kanske är det han behöver för att landa i det nya och ladda hjärnan för att orka med hösten och skolan. Men det viktiga är att vara konstruktiv, kanske att också gemensamt planera inför hösten, prata om hur ni ska lägga upp det hela då, hur mycket han kan spela då och när, och hur ni ska ta er från nuläget dit. Spelandet är ju också en stark motivator, att få fortsätta med det i fred, bara det sker på ett sätt som funkar för er alla kan vara en stark drivkraft för att sköta sig, i synnerhet om sonen får vara delaktig i vilka regler som finns kring det.