Semesterplanering..

Rent spontant skulle jag väl tycka att din sambo inte verkar vara nån trevlig prick. Hade min man sagt så till mig hade jag blivit tvärförbannad.
Nu är jag ingen bonusmamma iofs, men säg ifrån att den o den veckan åker jag på det o det.

Så gör vi fastän vi är gifta. Vi sitter lixom inte ihop vid höften för det.

Varför måste du åka med på barnaktiviteter? Min man och jag gör inte allt tillsammans, ibland åker jag själv iväg med barnen och ibland åker min man iväg.

Vilken skit till man du har.

Men vadå? Har din man planerat att ni tillsammans ska vara bortresta i fem veckor och en dag och bokat utan att prata med dig eller tänker han sig att du ska ta hand om barnen på din semester medans han jobbar?

Kanske ska besvara dina frågor "Hur har ni det? Har ni något att säga till om eller bestäms det över era huvuden? Tycker ni att jag är en dålig bonusmamma som kanske inte vill åka på barn-aktiviteter 99% av min semester?" också.

Jag har det inte alls så, inte heller min man, vi är då bonusföräldrar åt varandras barn och har ett par gemensamma på det. De äldsta har nu flyttat och är inte intresserade av familjesemestrar. Men då det begav sig så hände det att vi reste tillsammans allihopa, reste med varsina barnapar (vi har två var) åt varsitt håll, reste med några barn var i blandad skara och alltihop diskuterade vi innan vi bokade något. Naturligtvis hade även de andra föräldrarna till våra barn del i planeringen på så sätt att jag och mitt ex gjorde upp om vilka veckor våra barn skulle vara hos endera föräldern, och min man gjorde upp samma sak med sitt ex. Vad vi sen gjorde och när i vår familj så att säga bestämde vi gemensamt.

Jag tycker inte du är dålig bonusmamma som inte vill ägna hela din semester åt barnaktiviteter. Jag har som sagt fyra egna barn, (det äldsta är 25, så jag har varit mamma ett bra tag) och två bonusar och jag har aldrig ägnat 99% av mina semestrar åt barnaktiviteter. Då har jag varit ensamstående, verkligen ensamstående utan att barnen haft så mycket som en enda umgängesdag med sin pappa, under fyra av dessa år.

Jag har aldrig blivit styrd på det viset, eftersom jag aldrig skulle tillåta det.
Hade han tex dragit familjekortet, så hade jag bara skrattat, för jag ser inte mig som en familj med hans barn, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Det du kan ändra är ditt förhållningssätt till det han säger. Så länge du får dåligt samvete och faller in i ledet igen, så länge kommer han också att styra dig.

Har aldrig gått med på att min sambo och hans ex bestämde över vad jag ska göra på min semester. Jag följer aldrig med på barn-aktiviteter det är inte min grej att fixa. Och två av semsterveckorna är barnfria det gör jag inte avkall på.

Jag ser mig absolut som en del av bonusbarnets familj... Men ALDRIG att min man skulle planera semestern med biomamman utan att diskutera med mig... Snarare är det ju så att vi pratar ihop oss o sedan lämnar vi vårt förslag till mamman. Lämnar hon ett motförslag så diskuterar vi det gemensamt.

Sedan ser våra semestrar ut så att vi dels gör saker tillsammans hela familjen, dels gör min man saker med bara dottern o bara våra barn. Ibland gör jag saker med bonus o våra barn. Det blur lite olika från år till år..

Men ALDRIG att min semester skall planeras av ngn annan o jag skulle säga - javisst...

Inte ok. Ta ett snack med din man o förklara att eftersom du inte fått vara med o planera tänker du inte heller rätta dig efter planeringen. Drar han "familjekortet" kan du ju svara att vuxna medlemmar i en familj brukar få vara delaktiga i planeringar som berör dem..

Har ni barnen hela semestern alltså? Vad har biomamman med saken att göra mer än planering av vem som har barnen och när?
Får inte du och killen någon egentid?

Min kille ska ha sina barn varannan vecka precis som vanligt och sista veckan åker vi utomlands (utan barn).
Skulle han ta barnen hela semestern utan att fråga mig först så skulle jag åka iväg någonstans själv.

I övrigt håller jag med i det Brumma skrev. I en familj bestämmer man saker tillsammans!!

Men vad är detta?

Hade min sambo kört det racet, då hade han nog fått stå där själv under sin semester, jag hade packat väskorna och inte bott kvar.

Mitt tips är att du struntar i vad han säger, gör egna saker och så får han gnälla hur mycket han vill. Du ska samtidigt säga till honom, att han vill att ert förhållande ska fungera, så är det familjeterapi som gäller, annars finns det en risk att han förlorar dig.
Inte pga dina känslor, utan att han kör över dig totalt.

Du är ingen dålig styvmamma för att du vill bestämma över ditt liv och din lediga tid.

Här hemma bestämmer vi i familjen över våra liv och vår gemensamma tid. Det bestäms absolut inte med någon som inte tillhör familjen.
Hade min sambo gjort som din vet jag inte om jag hade skrattat eller blivit förbannad, men han hade definitivt inte sett röken av mig på bestämda aktiviteter.

Herregud, alla räknas väl i en familj, som ny medlem har man inte mindre värde och kommer inte in för att foga sig efter andra, man får väl strukturera om efter den nya konstellationen?
Tänk en första dejt där din sambo sa, "sen när vi bor ihop har du inget att säga till om, din vilja och du som person räknas inte, mitt ex och jag kommer sätta planerna för vårt liv och jag förutsätter att du följer dessa med ett leende".
Tror inte att det hade blivit fler dejter? 

Så nej du är ingen dålig styvmamma, däremot är du dålig på att se efter dig själv och dina intressen om du går med på denna bullshit.

Håller med ovanstående. Jag och maken planerar semestrarna ihop. Alltså, vi söker samma veckor och oftast går det ihop sig.
Vi har inga gemensamma barn, jag har två, han har ett. Mina är självgående tonåringar, hans är liten och behöver tas om hand.

Jag vägrar att mina barn ska tvingas till småbarnssemestrar pga hans barn, men vill heller inte att hans barn ska ha tråkiga semestrar så vi gör lite av varje.

Dock brukar inte hans barn ha semester med oss pga biomamman (vi har helgumgänge annars) då hon ringer i sista minuten och säger de här v kan ni ha barnet och oftast handlar det om v vi inte ens har semester på eller då bara jag har semester och inte han de ggr det blir så.

Det finns inget avtal på annat än helgumgänge så mamman kan ju göra lite som hon vill där. Sen klagar hon på facebook att vi inte vill ha barnet.

När jag levde med exet och det blev semestertider och hans barn skulle bo två veckor hos oss var det bara jobbigt.
Efter ett par år lade jag min semester på egna veckor och gjorde det jag ville, han fick ha sina ungar själv på sina veckor. Det var en perfekt lösning för mig men maken var inte lika förtjust. 
 Jag jobbade och höll mig hemifrån och funderade på vad jag tänkte på när vi flyttade ihop.

Idag är han som sagt ett ex och jag saknar varken honom eller hans ungar.