1½-åring i trotsåldern, lämplig konsekvens?

Idiot kanske du inte skall slänga ur dig hur som helst? Du känner inte mig och jag har inte gjort personliga påhopp på dig. Du vet inte heller (eftersom jag inte skrivit det) på vilka andra sätt min dotter kan förmedla sig.

Jag skall försöka svara på några argument här och missar jag något eller är otydlig så antar jag att ni kommenterar.

Dessutom skrev jag ju att det är bra att hon kommit med dessa beteenden, 

1. Som sagt har det hänt 2 gånger när hon inte fått som hon velat. Båda gångerna var att hon slogs för att hon inte fick ha saker hon inte fick. Tror det var en mobil och en sax. Så detta är ingenting som vi gör eller kommer att göra vid minsta utbrott, tro mig, får hon utbrott där hon bara skriker och sparkar i golvet så får hon gå igenom hela känsloregistret och vi finns där, dessa händer ju ett par gånger om dagen. Det är just att slåss som vi är starkt emot. 

2. Hon är MYCKET duktig på att förmedla vad hon vill ha och vad hon vill, det handlar inte om att hon blir frustrerad för att jag inte förstår att blöjan är blöt eller att hon är hungrig, utan att hon visat, vi bekräftat att vi förstått men nekat pga sakerna anses farliga &/eller ömtåliga, vilket vi förklarar först. Som sagt är det först när utbrotten blir slag som vi tar med henne ut.

3. Vi tar ut henne ur rummet eftersom vi vill visa att har man ett våldsamt betende som innefattar slag så får man inte vara i samma rum som det är roligt. Hennes rum är inte alls en otrygg zon, och det är ju inte så att vi stänger någon dörr! Jag sitter i dörren och pratar med henne tills hennes utbrott lugnat ner sig.

Att jag sitter vid dörren fyller även funktionen att jag skall finnas till där för henne..

Dessutom använder jag även min överlägsna fysiska styrka om jag tar bort hennes hand så vad är skillnaden. Eller hur hade du tänkt dig att jag skulle visa att man INTE slåss?

Jag är inte helt övertygad om att jag gör rätt, men hittills så är jag inte överens med de svar jag får heller. Och som jag sade tidigare "Dessutom använder jag även min överlägsna fysiska styrka om jag tar bort hennes hand"

1. Fysiskt styrka som fysisk styrka

2. Jag BÖRJAR ju inte med att ta in henne på rummet, "Inte slåss"-momentet har vi vid detta laget redan gått igenom.

3. Hon har ingen impulskontroll nej, men hon har konsekvenstänkande ganska utsträkt. Hon vet vad hon får och inte får göra, kommer vi på henne med att göra saker försöker hon göra sig av med "bevisen", hon har lärt sig att hämta en pall att stå på för att öppna dörrar och nå på bord osv.

Är ett spädbarn 6 månader? När dom var 6 månader kan jag ge dig ett exempel på hur jag gjorde. Om dom tex slängde en leksak på golvet så kunde jag säga "Nej, gör inte så. Du får två chanser till. Släng den inte på golvet igen". Om hon gjorde det igen så sa jag "Nu gjorde du så igen. Du får inte göra så. Du får EN chans till." Gör hon det igen så skulle jag ta leksaker hon slängt på golvet och lägga undan den tills jag tycker att hon kanske är mogen nog att förstå att man inte ska slänga leksaker på golvet.Det är ungefär en sådan konsekvens jag brukade ge mina barn när dom var bebisar. :) Dom förstår det inte då, men när det blir något som händer varje gång dom gör något dom inte får så förstår dom till slut. Och när dom blir äldre blir konsekvenserna större.

Då skulle jag bara säga nej, och förklara att det gjorde ont på mamma och att jag inte vill att hon gör det igen. Om hon inte kan gå så skulle jag sätta mig lite längre ifrån så att hon inte når mitt ansikte, och sedan förklara. Är hon äldre och gör det gång på gång för att utmana mig eller testa mig så skulle jag hålla fast hennes händer bara. Så att hon inte kan fortsätta slå mig, och sedan förklara. När hon förstått att det gör ont och att man inte får göra så, och lovat att inte göra det igen så släpper jag. Det har jag gjort mååånga gånger, och det funkar jättebra.Jag tänker bara att alla är olika, och att om era metoder funkar så varsågod och fortsätt med den. Min metod funkar för mig, och därför bryr jag mig inte alls om att nästan ingen håller med mig. Jag har aldrig haft det behovet, då jag anser att det inte är bra att ha. Jag står istället för mina åsikter och skiter fullständigt i om någon håller med mig eller inte, och det lär jag även mina barn.Och jag visste inte att en 6 månaders räknas som ett barn, men tack för den infon. :)

Men varför får inte bebisen slänga en leksak i golvet? Det är en bebis!

Kul att vara barn i ditt militärhushåll. Tycker synd om dig som också tvingats genomlida samma uppfostran.

Va? Vad snackar du om? Jag skiter i om andra håller med mig eller inte. Det jag anser är bäst för mina barn är det jag gör. Vill jag ha råd så lyssnar jag, annars inte. Det ska ju vara kul för både mamman och barnet. Skulle jag gå runt och vara sur eller ledsen så skulle jag inte orka leka med mina barn, lära dom saker och umgås med dom. En relation mellan barn och förälder funkar bäst om båda är nöjda, och det är vi i min familj i alla fall. Varför skulle att kladda med mat vara viktigt? Förklara det för mig tack. Och att slänga saker i golvet? Slänger man saker i golvet kan det bli märken eller så kan leksaken gå sönder, så det är inte bra av någon anledning. Ska man ha leksaker här hemma ska man vara rädd om dom. Men det är lugnt, mina barn fick inte vanliga leksaker innan dom lärde sig att hantera leksaker bättre. Gosedjur och bebisleksaker är rätt tåliga, så det gjorde inget om dom åkte i golvet.

Vad betyder ögontjänare? Aldrig hört det förr. Jag vill att mina barn ska förstå att det lönar sig att vara snäll, osjälvisk och att jobba för det men vill. Mina barn är genuint snälla, och det både för att dom har empati och vet hur dom själva känner sig om någon är elak mot dom och att dom vet att det belönar sig om man är en god människa. Vi är tex kristna, så dom, och jag, tror att gud ser om dom gör något dumt. :)