Svärmödrar från helvetet

När det gäller min svärmor så har jag mina gissningar: Min man är enda barnet.
Min svärmor har inte jobbat sen före 50-årsåldern. Och har lite väl mycket tid över.
Hon har inga nära vänner. Mer än sina syskon som har fullt upp med sitt.
Sen har hon nån form av problem. Jag vet inte exakt.

Jag tror att man får se saker mer objektivt, ens egna föräldrar kan vara väldigt "lustiga" men pga vana blir man hemmablind. Ens partner kan störa sig minst lika mycket på dom, kan man resonera lite så blir det enklare.

Jo, men det finns ju vissa sociala "regler", vissa gränser som man borde förstå när man överträder. Att erbjuda sig att vara barnvakt är ju en sak, att KRÄVA att få träffa barnbarnen ett visst tillfälle är nåt helt annat.

Min man tycker att hans mamma är asjobbig för det mesta. Men du har nog en poäng.
Sen är det ju knepigt när man är vuxen, yrkesverksam och träffar sin kärlek och flyttar ihop. Plötsligt rumsterar andra runt i ditt hem. Utan att inse att det inte bara är sonens utan svärdotterns hem också.

Absolut, men då får man lära sig att säga ifrån. Mitt inlägg var mer en liten tankeställare, ens egna föräldrar kanske också kör över men tas på ett annat sätt?!

När det gäller mina föräldrar så vet de var mina gränser går. Och det är lättare att säga ifrån till dem. Det är inte ett socialt övertramp. Det blir inget bråk. För vi bråkar inte. Men med svärföräldrar är man ute på lite känsligare områden.

Ja din man är inte ensam om att finna sin egen mamma jobbig, då kanske man har större tålamod med lustigheter hos svärmödrar?

Men ja, det är alltid tufft att blanda in nya energier i livet. Kan vara riktigt energikrävande.

Jag hade ett helvete  när jag var mellan 22 och 26 år  men en svär mor som säkert önskade livet ur mig flera gånger  för att jag blev ihop med hennes ende son
jag flyttade en bra bit från min hemort och flyttade samman med en kille som bodde kvar hemma , han var i 30 års åldern  .  vi blev förälskade och jag såg inte varningstecknen  och hörde inte på varningarna jag fick  att det kommer aldrig gå att bo så nära sin svärmor .

Jag blev lovad att vi skulle bo i eget hus  ,vi skulle bygga på hans sk gäststuga en bit bort  men det hände aldrig .
jag blev totalt ner trakasserad av hans mor i 3 år  en kvinna i 60 års åldern   med ett  gammeldags tänk och hon var enormt bitter och misstänksam mot allt och alla  .
Jag flyttade sedan där ifrån  pga av att all kärlek tog slut och mitt mått var rågat  det hände så konstiga saker  rent destruktivt    jag insåg att här kan jag inte leva    svårt är det när känslor är inblandade   ,  det sista jag sa till den kvinnan i ett bråk vi hade innan jag reste därifrån var att   Hon hade stora problem och att hon aldrig någonsin igen skulle kunna sätta sig över mig igen .
  allt igenom denna  svåra tid ser jag i dag tillbaka då och då över denna lärdom  och tänker  att  vi ska låta våra  barn få leva med den dom vill  såvida det inte är en hemsk människa  el så ,
inte lägga sig i det privata delarna så som sexliv  mm   och att inte dömma ut en människa i på förhand   - jag en ung tjej  blev totalt ner psykad   av en bitter kvinna som tappat bort sitt liv  och hon var svartsjuk mot sin son  och oss  ,  hon  gick som helt gått upp i sin son liv   och en son som inte kan klippa navelsträngen  med sin egen mor ,
  min psykolog sa vid den tiden att detta var ett typiskt symbios förhållande  mellan mor och son    det otäcka är att de lever fortfarande ihop  och han är i dag  över 40 år  och har inte haft en relation med någon tjej sedan jag stack    Tragiskt ! 

Jo, det är skönt att vi numer är ense. Men det har varit en resa för honom att inse och acceptera att hans mamma är egen kan vi väl kalla det.

Ju äldre jag blir desto svårare har jag för de som kräver saker av andra. Eller anser sig ha rätt till. Eller är förfördelade och ständigt har otur. Tyvärr passar min svärmor in på det mesta. Men jag har skapat en bra distans till henne. Hon är min mans mamma men står inte mig nära för det.