Skelning hos barn

Vår son som precis fyllde 4 skelar också. Och precis som din son så är det bara ibland och alltid utåt. Ögat (och vilket öga det är varierar, men aldrig båda samtidigt) åker bara snabbt utåt, någon millimeter och sedan "går det tillbaka" av sig själv efter en kort stund. Oftast är det när han är trött eller fäster blicken på något långt borta.

Han har fått gå på kontroll 1 gång/år hos ortoptist och gjort synundersökning samt kollat olika bilder med "dolda bilder" som visar om ögonen samarbetar, vilket det i vår sons fall iallafall har gjort.

Han har också fullgod syn och ortoptisten säger samma sak som till er- att så länge han har fullgod syn så kommer vi att kallas 1 gång/år för kontroll. Han sa att om skelningen kommer att vara besvärande rent kosmetiskt så går det att operera när som helst. Men om synen försämras (vilket är ganska vanligt hos skelande barn) så kommer han att få glasögon.

Han sa även att utåtskelning ofta är mindre "allvarligt" än inåtskelning.

Okej! men har ni bestämt er för hur ni skall göra? Rent kosmetiskt, menar han estetiskt då eller? Vet du hur operation görs? Är det laser?

Ja, han menade nog estetiskt, om sonen skulle lida av det rent utseendemässigt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur de opererar. jag tror att de kortar av ögonmusklerna för att "räta upp" ögat, så jag antar att de går in bredvid ögat med en liten kniv. Jag har en kollega vars barnbarn opererade sig för skeling nyligen med bra resultat. Hon sa att det var ett snabbt och smidigt ingrepp. Är dock osäker på om man först måste prova med glasögon osv innan operation erbjuds. Jag tror att den pojken var kring tonåren.

Vi tänker att vi avvaktar och ser om vår son verkar besvärad av det. Vill inte göra något ingrepp i onödan, även om det verkar vara rutiningrepp.

Ok. Ja jag har också en kompis som opererade och det blev också mycket bra. Men frågan är väl hur det går med så små barn, om de gör det då ? Har ni fått erbjudande om glasögon?

Han sa till oss att man kunde operera närsomhelst, så jag antar att han menar även yngre barn.
Nej, vi har inte diskuterat glasögon eftersom sonen har fullgod syn. Därför kommer vi bli kallade varje år tills han är 8 för kontroll, om inte vi själva märker att synen blir sämre förstås.

Tänker ni att han får operera när han blir äldre då eller? Har ni i nuläget blivit erbjudna eller provat lappbehandling? När upptäckte ni skelningen och hur gammal är han nu?

Ja, han får välja själv när han blir gammal nog om han vill operera eller inte.
Nej, ingen lappbehandling har behövts hittills, då det bara är ibland han skelar och ögat ganska snabbt går tillbaka.

Han har skelat ända sedan han var bebis, och det gör ju många bebisar. Men när han var kring 1-2 år så borde det ju ha växt bort, men det gjorde det inte så då kontaktade vi BVC. Han är 4 nu.

får jag fråga var ni går hos läkaren någonstans, är det i Stockholmstrakten? Vet du om några risker eller komplikationer man bör känna till kring operation?

Jag skelade redan som barn och behövde då lapp för ögat. Hos mig har synen påverkats då jag delvis kopplat bort väster öga. På mitt sämsta öga kan jag läsa bilarnas registreringsskyltar utan glasögon på ca en meters avstånd. Någon samsyn har jag aldrig haft., vilket medför sämre avståndsbedömning, så bollspel har aldrig tilltalat mig.

Jag har blivit retad för min skelning, då den var ganska kraftig, vilket jag egentligen fattade dagen innan operationen då jag tog kort. Mina föräldrar fick valet att jag skulle opereras som barn, men då fanns det nog någon risk att operationen skulle misslyckas och bli ett synhandikapp, om jag fattade det rätt. Jag är 38.

För ca 5 år sedan valde jag att opereras då det påverkade mitt arbete som lärare. Jag kunde i princip dela in barnen i tre grupper; de som är nyfikna och frågar varför, de som inte bryr sig samt den mer påfrestande gruppen som ifrågasätter "Men du tittar ju inte på mig" och vill hitta fel.

För mig har skelningsoperationen minimerat skelningen. Medvetet så gör de ingen perfekt operation, då risken är stor att man får en skelning åt andra hålet istället. För mig skiljer det lite höjdmässigt, vilket jag inte tror att andra noterar. Jag tror dock att en liten skelning har kommit tillbaks (min subjektiva uppfattning).

Förutom rent kosmetiskt, så har det ju inte påverkat någonting mer än att ingen påpekar skelningen så klart. Jag saknar samseende och synen är likvärdig.

Själv operationen kan göras med lokalbedövning, men jag valde att sövas, då jag är nojig med ögonen. De gör en justering av några av ögats 6 muskler. Det gick ganska fort allt och jag var lite grusig några dagar efteråt och fick ha lapp för ögat. Det hindrade dock inte att jag var på intervju en eller två dagar efter operationen. Lite extra smärtstillande fick jag med hem, men använde det bara första kvällen, då sambon krävde det för säkerhets skull.

ts: Påverkas inte synen behövs nog inga glasögon vad jag vet. Har de kunnat klargöra om han har samseende eller ej. Jag skulle gissa att en felaktig bild gör honom yr, om han bara skelar ibland. Min skelning var ju större om jag var trött eller hade druckit alkohol, men då jag inte har samseendet så spelade det ingen roll.

Jag kan berätta om egna erfarenheter. Jag skelar på vänsterögat när jag är trött och har gjort sen jag var liten. Detta är inget jag själv märker av. Jag hade en massa skumma lappar och prismor för ögat när jag var liten men det hjälpte inte alls. På vissa växer det bort medan på andra finns det kvar. Känns jäkligt onödigt att göra ingrepp på ögat för en dån här sak. För man märker det inte ens själv.

Jag började skela när jag var väldigt liten. Jag skulle titta åt sidan på min mamma och så fastnade ögonen. Vi började då med ögondropp två gånger per dag tills jag var ca 6 år. Då fick jag en söt piratlapp över ögat istället, eftersom jag verkligen inte gillade ögondropparna. Skaffade glasögon i ettan. Jag blev opererad i fyran, i sexan och i åttan - skelningen fanns kvar. Blev dock betydligt bättre för varje operation. Hade enorma komplex för detta i högstadiet, även  om jag aldrig fick höra ett enda ord om det. Skaffade linser, och laseropererade mig för synfel för ca 3 år sedan, men skelningen fanns ju kvar.

Nu är jag 20 år och skelar fortfarande utåt, men främst när jag är trött eller blir fotograferad med blixt. Jag tänker inte lika mycket på det själv längre, även om jag fortfarande vrider på huvudet och kollar "snett" på folk som jag inte känner. Min pojkvän, min familj och mina kompisar menar att det inte syns överhuvudtaget längre. 

Lite så är det för vår son. Det är inte många som överhuvudtaget ser att han skelar, mest för att det är så kort stund som han skelar. Men han skelar nästan alltid på kort, och han är väldigt besvärad när han fotograferas med blixt. Han är ganska ljuskänslig överhuvudtaget och blundar/kisar gärna med det ena ögat när han är ute i solen.