Jag kan inte släppa mitt ex... Jag älskar honom så mycket och vill ha honom tillbaka. Jag ligger bara instängd på rummet hela dagarna och deppar, så fort jag går utanför sovrummet ser jag någonting som påminner om honom och då bryter jag ihop igen. Vad ska jag göra?? 
Tillbaka till sitt öde ....(-:
Tillbaka till sitt öde ....(-:
Varför skulle jag vilja ligg för? För att jag bad personen som ville stötta mig att skriva till mig privat? Herregud på vissa människor.
Du skall nog vänta med att skriva till dess du är nykter, ingen förstår vad du säger nu
hahah, Jag antar att du bara vill provocera... tycker att du ska gå och skaffa dig ett ordentligt liv innan du sitter och kommenterar andras liv, framför allt innan du kommenterar någon som du inte ens känner.
Jag har en ganska känd signatur här så vet inte om jag vågar skriva privat, inte än i alla fall men jag kan försöka stötta lite här ändå. Strunta i personen som skriver så konstigt, jag har sett henne i många trådar och hon verkar inte ha alla hästar i hagen om man säger så. Ger jättekonstiga råd som dessutom motsäger det hon själv skrivit precis.
Jag försöker just nu leva för dagen även fast det är svårt. Tänker på honom var femte minut i alla fall och går igenom allt som hänt i huvudet. Fanns det något jag hade kunnat göra annorlunda? Det som känns värst är nog att han är så kylig nu. Trevlig men så kylig och stängd. Inte ens när jag gråtit inför honom har han reagerat känslosamt. Sedan blir det dubbelt jobbigt eftersom han säger att han vill vara vänner och att det är viktigt för honom. Själv vet jag inte om jag kan det men har sagt att jag ska försöka för hans skull men så hör han av sig väldigt sällan och när han väl gör det så är det ett "Vad gör du?" och ingenting omtänksamt eller fråga hur jag mår eller något. Samtidigt försöker jag tänka att det är bra att han visar dessa sidor för kanske blir det lättare för mig att komma över honom då, men hittills har det inte fungerat. Jag sitter bara och sörjer för jag vet att han inte är såhär innerst inne. Jag vet ju hur fin och omtänksam han var under alla år vi var ihop...
Jag har en ganska känd signatur här så vet inte om jag vågar skriva privat, inte än i alla fall men jag kan försöka stötta lite här ändå. Strunta i personen som skriver så konstigt, jag har sett henne i många trådar och hon verkar inte ha alla hästar i hagen om man säger så. Ger jättekonstiga råd som dessutom motsäger det hon själv skrivit precis.
Jag försöker just nu leva för dagen även fast det är svårt. Tänker på honom var femte minut i alla fall och går igenom allt som hänt i huvudet. Fanns det något jag hade kunnat göra annorlunda? Det som känns värst är nog att han är så kylig nu. Trevlig men så kylig och stängd. Inte ens när jag gråtit inför honom har han reagerat känslosamt. Sedan blir det dubbelt jobbigt eftersom han säger att han vill vara vänner och att det är viktigt för honom. Själv vet jag inte om jag kan det men har sagt att jag ska försöka för hans skull men så hör han av sig väldigt sällan och när han väl gör det så är det ett "Vad gör du?" och ingenting omtänksamt eller fråga hur jag mår eller något. Samtidigt försöker jag tänka att det är bra att han visar dessa sidor för kanske blir det lättare för mig att komma över honom då, men hittills har det inte fungerat. Jag sitter bara och sörjer för jag vet att han inte är såhär innerst inne. Jag vet ju hur fin och omtänksam han var under alla år vi var ihop...
Tänk positivt och hör av dig om du vill prata mer!
Tänk positivt och hör av dig om du vill prata mer! 
Verkar det som att han vill börja om? I så fall så är det ju superbra! Min vill absolut inte... även om han sade att "kanske om vi inser att vi vill det om tio år och vi båda är singel då..." och jag vet inte hur jag ska ta det. 
Jag kan inte släppa mitt ex... Jag älskar honom så mycket och vill ha honom tillbaka. Jag ligger bara instängd på rummet hela dagarna och deppar, så fort jag går utanför sovrummet ser jag någonting som påminner om honom och då bryter jag ihop igen. Vad ska jag göra??