Inlägg från: Zuzanne |Visa alla inlägg
  • Zuzanne

    Hunden hatar barnet?

    Hej, har ett väldigt jobbigt problem. Jag har en vinthund, borzoi, på snart 8 år. Börjar med att berätta om hunden. Denna hunden har inte haft något jättebehov av uppmärksamhet, aldrig skällt eller ylat. Han får flera promenader per dag varav minst en är en långpromenad. Vi leker och klappar osv. Han har fått artros och får behandling. Vi har en bebis på 9 månader och vi tror att han hatar henne. När hon gråter tjuter han allt han kan! Allt från små korta tjut till riktigt långa och höga. Han tjuter om han är i ett annat rum med stängda dörrar. Jag blir helt sönderstressad av hunden, så stressad att jag fått problem med magen (gissar på att hunden är orsaken till min förstörda mage). Att säga till fungerar inte, eller att ta honom till ett annat rum, stänga dörren, han tjuter ändå. Han tjuter även ibland när barnet är glad. Hunden har morrat mot barnet några ggr. Barnet får inte "störa" hunden vid vila och mat. Vi bjuder in hunden till att vara med och umgås med barnet, men det vill han oftast inte. Han lägger sig istället och tjurar. Situationen här hemma börjar bli ohållbar. Jag funderar tom på omplacering! Funderar på att lämna bort honom några dagar för att se om jag kommer att må bättre. Jag vill så gärna att dem skall fungera ihop. Låter tom honom bli matad ifrån bordet av vår bebis i hopp om att dem skall bonda. Hunden har alltid varit snäll och aldrig morrat innan. Han är väldigt lydig i övrigt. Kan ha honom lös året om och han jagar inte ens om ett rådjur springer ut framför honom. Han är helt enkelt en fantastisk hund i övrigt. Om jag måste välja så väljer jag självklart mitt barn före, men jag vill helst att det skall fungera. Någon som kan komma med råd? Lägger tråden här men flytta gärna om den har hamnat fel.

  • Svar på tråden Hunden hatar barnet?
  • Zuzanne
    Grus grus skrev 2014-06-21 08:00:30 följande:

    Det är en hund som börjar att bli gammal. Omplacering kommer att bli svårt. Bättre att ta bort hunden innan något händer. Jobbigt beslut, men att bli omplacerad vid så hög ålder är inte alltid det rätta heller. Och eftersom hunden redan har fysiska besvär, kanske att somna in ändå vore något att fundera på.


    Mamma, kvinna, förskollärare, genuspedagog
    Han verkar ju pigg i övrigt. Visst att han inte orkar springa lös så mycket/snabbt längre och att han är mindre lekig, men han blir helt galen (positivt) när han umgås med sina hundkompisar. Då skuttar han och leker och då verkar han inte gammal. Ont har han inte heller då han får medicin. Förra medicinen gjorde honom apatisk och tog bort hans matlust. Nu äter han mer än han någonsin gjort i hela sitt liv (ingen matglad hund innan). Han har dock börjat fälla sjuka mängder hår, vilket han inte har gjort tidigare. Beror det på stressen han upplever tro?
  • Zuzanne
    nuharjagbytt skrev 2014-06-21 08:52:43 följande:

    Min reaktion är att han verkar vara väldigt ljudkänslig, bebisar har höga ljud. Har ni kollat hur det är med hörseln?


    Han har mycket god hörsel.
  • Zuzanne
    nuharjagbytt skrev 2014-06-21 09:38:27 följande:
    Vad bra uttryckte mig lite dumt syftade snarare på om det är något som gjort att han blivit extra ljudkänslig. Har ni pratat med veterinären om hur han reagerar på bebisen?
    Nä det har vi inte gjort. Det är dock bara bebisen han reagerar på. Kanske värt att höra med dem.
  • Zuzanne
    Dexter dot com skrev 2014-06-21 22:41:18 följande:

    Blir du stressad av att hunden ylar och tror du att hunden hatar barnet bara för att den ylar när barnet gråter?

    Det är rätt vanligt att hundar ylar med när barn gråter, människor sjunger, spelar piano osv. Frågan är ju hur hunden mår. Verkar den stressad och orolig? Jag tror det blir svårt att omplacera en så gammal hund som har fysiska problem och måste medicineras men mår hunden dåligt måste du ju naturligtvis försöka.

    Har du prövat att avleda hunden när barnet gråter ? Att gråten medför att hunden får ett tuggben, lite extra gos, massage mm kan avdramatisera gråten så hunden inte drar igång ylandet.


    Ja hunden blir stressad. Han går runt och lägger sig, går runt igen osv. Detta tjutandet sker även på promenader om barnet gråter. Han har som sagt morrat åt barnet. Att ge ett tuggben vid ett oönskat beteende är ju bara att uppmuntra, och det vill jag inte. Han är en hund, inte en människa. Jag tänker inte sitta och gosa med hunden när mitt barn behöver mig, och återigen: vill inte belöna ett oönskat beteende.
  • Zuzanne
    EnAnonumius skrev 2014-06-21 23:05:50 följande:
    Att ha god hörsel och att vara ljudkänslig är inte riktigt samma sak.

    Jag har en mycket god hörsel (för att vara människa) ändå får jag ont i öronen av vissa ljud som gör att det känns som det skär i öronen. När Fladdermusen går ned på sina lägre frekvenser d.vs "tjirpar" på  frekvenser, som är hörbara för människan så får jag stå och hålla mig för öronen då det "skär i dem"...

    Jag kan själv få problem av vissa bebisars gråtande då det låter vasst och jobbigt för mina öron.
    Medan samma bebis kan låta som musik för andra. Inget är "statiskt" s.a.s.

    Att din hund ylar och "tjuter" kan vara för att försöka dämpa bebisens vassa ljud. Kom inte dragandes med att "du inte tycker det låter vasst". Det är du du är inte din hund. Eller så kan det vara att din hund påkallar din uppmärksamhet för att bebisen gråter. Du vet som en "babymonitor" som många har en som de bär med sig och en som de har vid bebisen, så hör man när den gråter.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
    Som vi förstår det genom erfarenhet av vår hund, så visar han tydligt att han hatar barnets gråt och även ibland glädjetjut. Han försöker gå undan men det duger inte ens om barnet är i ett annat rum. Han vill inte vara nära barnet, han försöker "ta" barnets plats när hon sitter i knät, eller ställer sig framför så att jag inte kan se barnet. Han är svartsjuk och jag vill få bukt med det.
  • Zuzanne

    Jag blir i princip aldrig stressad av att barnet gråter. Hunden börjar ju tjuta ändå, och DÅ blir jag stressad. För det mesta klarar jag av att ignorera honom, men ibland brister det för mig och jag vet inte vart jag skall ta vägen/göra. Att slänga ut godis till en hund som inte tar emot godis är ingen idé, samt att hunden kommer att tolka det som att jag uppmuntrar ylandet. Han får beröm när han tystnar. Han är en borzoi så dem skiljer sig ifrån "vanliga" hundar i mångt och mycket.

  • Zuzanne

    Vad menar du med att jag inte kan belöna ylanden etc? Om jag gosar/ger godis när han ylar så kommer han ju tro att det är därför att han ylar, inte för att han skall sluta. Låter helt ologiskt. Han är ju en hund, han kan inte resonera kring godiset. Han kommer att märka att ylande = godis.

  • Zuzanne
    Limaliie skrev 2014-06-23 09:18:24 följande:

    Om ni inte ska ha kvar hunden tycker jag ni ska avliva den, för hundens skull. Den mår ju redan inte helt bra fysiskt och 8 är ju relativt gammalt ändå.

    Är lite rädd själv att liknande ska inträffa när våran bebis kommer, vår hund är 12 år. Om han kommer visa tendenser på att må riktigt dåligt eller vara något hot mot barnet på något vis kommer vi ta bort honom smile4.gif

    Dock kommer vi göra allt i vår makt för att försöka att det inte ska hända eller han ska bli svartsjuk och arg.


    Ja man får ju ge det en chans liksom, inte ge upp på en gång. Hunden måste ju få tillfälle att lära sig. Nu när mannen har semester har vi tid med att försöka avleda medan den andra tar hand om barnet. Artros är ju inte så farligt heller, han är ju pigg och glad för det mesta, men han vill ogärna vara med barnet och tjuter som sagt. Sedan är det ju svårt att ta bort sin hund :/
  • Zuzanne

    Nu har vi testat med att försöka avleda. Att ge godis fungerar inte, han kan inte koncentrera sig på det. Har istället tagit ut honom till köket där jag försöker få honom att tänka på annat, tex att stå still och annat han måste koncentrera sig på. Det går sådär då han är en borzoi och dem blir snabbt uttråkade. Då han i huvudsak lystrar till mig och barnet vill till mig blir det jobbigt. Blir mer och mer övertygad om att han fäller pga stress.

  • Zuzanne
    hundpuss skrev 2014-07-01 16:08:37 följande:

    Hur mycket egentid har hunden fått med dig/er sen barnet föddes?

    Jag vet flera hundar som reagerat på olika vis när bebisar kommit in i familjekonstellationerna, tänk dig själv att leva 7-9 år med sin matte och husse och vilken omställning det kan bli för en hund.

    Hur aktiverar ni hunden ?


    Hunden är ju rätt van vid att dela, då vi har flera (keliga) katter. Han är ingen supersocial hund och har heller aldrig varit det. Jag försöker att gå på en promenad om dagen då det bara är honom och jag, då vi busar och gosar. Vi leker även en stund varje dag, men han tröttnar snabbt på lek (har han alltid gjort). Varje dag går vi på en långpromenad som är på minst 40 min och ibland upp till 3 h. Han älskar att gå ut. Vi har honom lös så ofta det går så att han kan gå i sin egen takt och lukta för att sedan springa ikapp oss. Han tycker det är ganska tråkigt att leta efter godis och annan hjärngympa. Men det huvudsakliga problemet är tjutandet. Det har ju inget med stimulans att göra, han stör sig. Har nu börjat stänga in honom i hallen en stund när barnet gråter och han tjuter. Han tystnar då. Dessutom kan han lägga sig på mattan om han vill.
  • Zuzanne

    Hunden vill ogärna gå in i hallen. Idag morrade han åt husse när husse skulle skicka in hunden i hallen.

  • Zuzanne
    Fru Gustavsson skrev 2014-07-05 20:15:46 följande:

    Du får väl välja.

    Gör dig av med hunden, eller gör det av med barnet.


    Hur man än vänder sig har man arslet bak
    Klart att jag inte gör mig av med barnet, det säger väl sig självt? Jag vill få tips och råd om hur jag skall få det att fungera. Är ju bara när han tjuter som det är problem. I övrigt är han en snäll och pålitlig hund.
  • Zuzanne

    Nu provar vi med att ha hunden vv, får se hur det går. Dag nr 3 idag sedan han kom hem. Han verkar störa sig snabbare och mer nu än innan :/

Svar på tråden Hunden hatar barnet?