• Dront

    Bb-vistelse och nattammande storasyskon

    Hej!

    Har BF om två månader och oroar mig lite för hur min då 23-månaders som fortfarande nattammar ska klara nätterna under förlossning och eventuell bb-vistelse. Barnet går på dagis och det funkar superbra med barnvakt dag- och kvällstid, dock har hen väldigt orolig sömn (har aldrig sovit en hel natt) och nattsnuttar fortfarande på mig. Hen har eksem och vi har fått atarax men den är omöjlig att få i hen.

    Vi hade nån tanke om att avvänja nattsnutt men hen har blivit för ledsen så vi har prioriterat att få maximal sömn hela familjen. Pappan kan söva om vissa uppvak med välling nu mär ml. Mjölk har sinat på grund av graviditet, men barnet blir ofta hysteriskt om hen inte får snutta lite efteråt.

    Jag vill gärna ha input från andra som nattammat barn i den här åldern (ni som tycker det är konstigt etc, såna kommentarer undanbedes) och sen varit tvungna att åka bort, hur har det gått? Tror ni att det vore värt att "öva" lite med att barnet sover ensam med pappan nån natt, eller kan vi lika gärna ta en eventuell tuff natt vid förlossningen? Har ni peppande input tas det gärna emot!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-06-23 07:59
    För att vara tydlig: jag skriver på AP-forumet och är ute efter råd från andra som ammat barn i samma ålder. Sluta nattamma-råd har jag fått i mängder, det är ju gängse norm. Jag kommer att tandemamma om vårt barn vill det.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-06-24 10:16
    Jag känner att jag behöver förtydliga för att få stopp på allt trams kring amning i den här tråden (som uppenbarligen drar till sig diverse troll som inte ens vet vad AP är för något):

    Det är inget problem för oss med nattamning generellt. Pappan nattar när jag är borta på fest eller jobb, men det har av olika anledningar inte blivit av att någon av oss har rest bort över en hel natt.

    Pappan ska självklart följa med på förlossningen, därav nojigheten - att ta bort både båda föräldrarna och nattsnutten för första gången på en gång. Vårt barn är alltså väldigt tryggt med pappan men är nattsnutts-beroende. Söver i bland om sig med tutten, i bland med välling. Vi har nu fått en massa bra svar från nattammande föräldrar till tvååringar och det verkar helt onödigt att öva med ett så stort barn - det verkar ha gått galant för andra och kommer göra det för oss också.

    En ska kunna lyfta en nojighet eller oro kring något, i sökande efter lite pepp och andras erfarenheter, utan att ens val att amma blir ifrågasatt. Vår amning funkar otroligt bra och har skänkt famijen så mycket bra nattsömn och mig rofyllda stunder nu under min graviditet. Det finns självklart nackdelar med att ha ett tutt-beroende barn, men sen hen började flaskvägra vid tre månader har vi valt att följa hens behov, vi har varken orkat eller velat ta någon tuff fajt kring något som inte har varit ett problem.

    Ingen av oss har alltså sovit borta från barnet och vi funderade helt enkelt på om det blir för mycket på en gång. Men en natts "övning" skulle såklart inte göra någon skillnad ändå.

    Vi är peppade och laddade och våra barnvakter också!

  • Svar på tråden Bb-vistelse och nattammande storasyskon
  • hallontryffel

    Nu har jag inte ammat så länge som du, men om ni ska vänja av ert stora barn (när babyn föds behöver ju den mjölken som kommer) är det nog bättre att ta fighten nu. Dels blir det enklare för den som ev. ska passa storasyskonet, och dels får hen inte lika tydligt kopplingen "bebisen tog tryggheten vid bröstet från mig".

  • missan75

    Jag har ingen aning om hur man gör men spontant skulle jag försöka någon/några nätter innan bebisen kommer. Eller försökt sluta. Att du sover borta några nätter, det är väl så folk ofta gör? (Jag har aldrig ammat)

    Tänker mest på att det stora syskonet kan bli rätt ordentligt sotis när lillsyskonet kommer och får full tillgång till brösten. Och hur ska du göra om de vill amma samtidigt på natten?

    Tror verkligen du ska försöka sluta.

  • Nyfiken gul

    jag skulle verkligen rekommendera att ta fighten NU innan bebis kommer, ni behöver verkligen den nattsömn som ni kan få när bebis väl är född, ni kommer inte ha varken ork eller lust att ta bråk och skrik samtidigt som du ska försöka amma bebis.  Det blir ohållbart. 

    JA det blir stökiga nätter några dagar framåt men det får ni ta helt enkelt.  Just nu har ni bara fokus på det barn ni har och det behöver ni för att ta er igenom några tuffa nätter och bra är väl om pappan tar den fighten om han ändå ska ta syskonet medan du ligger på bb. 

    det kommer inte bli lättare bara för att det kommer ett syskon så sluta amma nu medans det bara är hon. 


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Ramborg

    Ni måste ta fighten NU. Annars blir det syskonets fel, för ditt stora barn. Du vill väl inte skapa ovilja från start, mellan syskonen?


    42.
  • Majagräddnos78

    Instämmer, ta fighten nu för syskonrelationens skull. Prata med hen om att nu ska vi sluta snutta, rita en teckning eller en serie där hen sover ensam med pappa och får välling/bara tröst. Prata om det två dagar, sedan sover du borta helst ett par nätter men är där på dagen. Alternativt om du kan gå hemifrån vid läggning, sedan sova på soffan. Fram till förlossningen kan du sova på soffan ibland. Jag gjorde så när jag tvingades sluta pga misstänkt bröstcancer. Funkade bra, o jag var frisk visade det sig. Lycka till!

  • Litet My

    Nu var mitt barn ca 13 månader och jag blev inlagd akut utan honom. Han var hos mormor och accepterade utan gråt att ta flaskan, han glömde även bort amningen efter de 3-4 nätterna. Skulle absolut kunna vara värt att prova en natt när pappan och barnet är ensamna. En del barn tycker det är helt ok att ta flaska med någon annan bara mamman/amningen inte finns i närheten

  • violis

    Håller med ovanstående ,sluta NU JA det kommer bli tufft dottern kommer INTE att gilla att inte längre ha fri tillgång men HON har egentligen inget behov av snuttandes,vid 23 månader behöver hon rent fysiskt inte varesig välling eller mjölk på natten, det här natt snuttandes har blivit en " dålig vana" som tyvärr gör att hon vaknar till alldeles " för mycket". Alla människor vaknar ju till ett antal gånger per natt,vi är bara inte medvetna om det eftersom vi omedelbart somnar om igen om det inte händer något speciellt. Små barn som inte ännu lärt sig somna om utan napp ( eller bröstet) vaknar till och blir klar vakna om de tappar nappen o inte omedelbart hittar den- ammar man så vaknar de till ännu mer eftersom bröstet oftast inte finns precis framför munnen ( man kan tex vänta sig i sömnen o ligger med ryggen åt barnet om man sover tillsammans) barnet är alltså eg inte hungrigt utan det handlar om vanan precis som med nappen. För DOTTERN skull behöver ni hjälpa henne att hitta ett annat sätt att somna om på! enklast är oftast om DU sover i ett annat rum och låter pappan ta sövandes, att ge välling/ eller ännu bättre vatten - mat behövs ju eg inte- det handlar ju om snuttandet - under en övergångs period är ett bra sätt att dela upp striderna .MEN DU måste vara stark och inte ge upp utan låta det ta den tid det tar innan dottern somnar om LITA på att pappa KAN söva om- att deras kärlek " räcker" DU " måste" inte vara där. Det är JÄTTETUFFT att stål sätta sig men om två månader kommer en ny liten familjemedlem som rent fysiskt kommer ha ett större behov av dig, det är inte rätt mot något av barnen att INTE ta striden nu. Man önskar ju sig den idylliska bilden av ett stora syskon som älskar sitt nya syskon över allt annat och månar om det, för att få DET krävs mycket av föräldrarna för att förebygga avundsjuka så mycket som möjligt och om en 2 åring " förlorar" sin rätt till nattamning precis i samband med att det kommer en ny bebis som DESSUTOM tar mycket tid från mamman på dagarna med så bäddar det för ännu mera avundsjuka

    Ursäkta att det blev långt - och bristen på styckeindelning,ipaden tror inte på sådant

    Men som avslutning : Lycka till med er ny gamla familj från en långtidsammande 4 barns mor

  • Dront

    Jag planerar inte att sluta amma så här nära förlossningen, det om något kommer att få vårt barn att känna sig bortputtad. Jag är ute efter andras erfarenheter, från personer som varit i liknande sits, inte från er som har slutat mycket tidigare. Hade vi pallat sluta eller känt att vårt barn var redo för det så hade vi gjort det. Mina vänner som tandemammat har haft betydligt mindre konkurrens mellan syskon än mina vänner som avvänjt tidigare.

  • Dront
    Litet My skrev 2014-06-23 07:53:41 följande:

    Nu var mitt barn ca 13 månader och jag blev inlagd akut utan honom. Han var hos mormor och accepterade utan gråt att ta flaskan, han glömde även bort amningen efter de 3-4 nätterna. Skulle absolut kunna vara värt att prova en natt när pappan och barnet är ensamna. En del barn tycker det är helt ok att ta flaska med någon annan bara mamman/amningen inte finns i närheten


    Tack för att du delar med dig av erfarenhet! Ja, vårt barn kommer ju att vara ännu äldre då, så jag tror egentligen att hen kommer att gilla läget när verkligheten kommer på, så att säga. Men det är alltid intressant att höra hur det har gått för andra.
  • Ellie

    Jag ammar dottern på 25 månader främst nattetid, men även någon gång dagtid när hon vill det. Sedan hon var 18 månader har jag jobbat natt av och till. Jag jobbar kanske 5-7 nätter per månad, varannan natt vissa veckor. Det fungerar bra när jag är borta hela natten, särskilt om jag berättar det innan hon somnar. Jag åker hemifrån precis efter att hon somnat, men då har jag alltså sagt att "inatt skall jag åka till jobbet och du får vara hemma med pappa. Om du vaknar så kan du prata med pappa om du vill, så kommer jag hem imorgon igen". Hon accepterar detta. Samsover med oss, och väcker pappa när jag inte är hemma. De första gångerna var hon lite ledsen några minuter och ropade efter mig, men det lugnade snart ner sig. Hon får ibland ett glas mjölk av honom på natten. Alla barn är ju olika och det är svårt att veta hur mycket ert barn kommer reagera. Jag tror inte att det är viktigt att "träna" innan. Ta det när det kommer. Då kan ni ju berätta att mamma skall vara borta lite för att hämta bebisen och det blir en speciell situation på alla sätt. Går det inte bra (vaken och ledsen mycket) så kommer det trots allt inte sätta djupa spår i barnet. Just amningen tror jag barnet klarar sig bra utan, när det inser att mamma inte är hemma. Det går tex bra hela dagarna med pappa och på förskolan när jag inte är med, men om jag är hemma vill dottern ofta amma lite även dagtid när vi tex sitter och myser över någon bok. De anpassar sig bra, och förstår att du kommer hem igen. Jag har själv inte bestämt om jag skall fortsätta amma eller inte när ev syskon kommer (planerar att bli gravid nu), men "risken" finns att vi bara fortsätter eftersom det verkar såpass viktigt för henne. Trots det går det alltså bra när jag inte är i närheten. Lycka till!

Svar på tråden Bb-vistelse och nattammande storasyskon