Bb-vistelse och nattammande storasyskon
Hej!
Har BF om två månader och oroar mig lite för hur min då 23-månaders som fortfarande nattammar ska klara nätterna under förlossning och eventuell bb-vistelse. Barnet går på dagis och det funkar superbra med barnvakt dag- och kvällstid, dock har hen väldigt orolig sömn (har aldrig sovit en hel natt) och nattsnuttar fortfarande på mig. Hen har eksem och vi har fått atarax men den är omöjlig att få i hen.
Vi hade nån tanke om att avvänja nattsnutt men hen har blivit för ledsen så vi har prioriterat att få maximal sömn hela familjen. Pappan kan söva om vissa uppvak med välling nu mär ml. Mjölk har sinat på grund av graviditet, men barnet blir ofta hysteriskt om hen inte får snutta lite efteråt.
Jag vill gärna ha input från andra som nattammat barn i den här åldern (ni som tycker det är konstigt etc, såna kommentarer undanbedes) och sen varit tvungna att åka bort, hur har det gått? Tror ni att det vore värt att "öva" lite med att barnet sover ensam med pappan nån natt, eller kan vi lika gärna ta en eventuell tuff natt vid förlossningen? Har ni peppande input tas det gärna emot!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-06-23 07:59
För att vara tydlig: jag skriver på AP-forumet och är ute efter råd från andra som ammat barn i samma ålder. Sluta nattamma-råd har jag fått i mängder, det är ju gängse norm. Jag kommer att tandemamma om vårt barn vill det.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-06-24 10:16
Jag känner att jag behöver förtydliga för att få stopp på allt trams kring amning i den här tråden (som uppenbarligen drar till sig diverse troll som inte ens vet vad AP är för något):
Det är inget problem för oss med nattamning generellt. Pappan nattar när jag är borta på fest eller jobb, men det har av olika anledningar inte blivit av att någon av oss har rest bort över en hel natt.
Pappan ska självklart följa med på förlossningen, därav nojigheten - att ta bort både båda föräldrarna och nattsnutten för första gången på en gång. Vårt barn är alltså väldigt tryggt med pappan men är nattsnutts-beroende. Söver i bland om sig med tutten, i bland med välling. Vi har nu fått en massa bra svar från nattammande föräldrar till tvååringar och det verkar helt onödigt att öva med ett så stort barn - det verkar ha gått galant för andra och kommer göra det för oss också.
En ska kunna lyfta en nojighet eller oro kring något, i sökande efter lite pepp och andras erfarenheter, utan att ens val att amma blir ifrågasatt. Vår amning funkar otroligt bra och har skänkt famijen så mycket bra nattsömn och mig rofyllda stunder nu under min graviditet. Det finns självklart nackdelar med att ha ett tutt-beroende barn, men sen hen började flaskvägra vid tre månader har vi valt att följa hens behov, vi har varken orkat eller velat ta någon tuff fajt kring något som inte har varit ett problem.
Ingen av oss har alltså sovit borta från barnet och vi funderade helt enkelt på om det blir för mycket på en gång. Men en natts "övning" skulle såklart inte göra någon skillnad ändå.
Vi är peppade och laddade och våra barnvakter också!
.