18 månader mellan barnen för lite?

Har 18 månader mellan våra barn och inga negativa erfarenheter men då har också pappan varit väldigt närvarande från början med andra barnet. Är du ensamstående eller finns där en annan förälder?

Jag tror som du att det har andra orsaker än åldersskillnad. Själv kände jag mig lite som ett ensambarn när jag växte upp trots att jag har två systrar, 10 och 14 år äldre än mig. De flyttade hemifrån tidigt för att gå på gymnasiet. Jag minns inte mycket av den tid då de bodde hemma. För min del var det dock inte en positiv känsla, jag var avundsjuk på kompisar som hade syskon i närmare ålder. Jag saknade (eller trodde att jag gjorde det i alla fall, jag kan ju omöjligt veta hur det hade varit) någon att leka med på samma nivå, prata hemligheter med, busa med och stå enade mot mamma och pappaJag saknade någon när kompisarna hade gått hem kan man säga.
Jag har inget ont att säga om mina föräldrar, de är och var toppen. Jag kände däremot inte att de på något sätt kunde ersätta det jag saknade.
Hursomhelst har jag och syrrorna en jättebra relation idag. Jag och mellansyrran har barn i nästan exakt samma ålder vilket är roligt.
Vi har alla olika erfarenheter, bra och dåliga, och jag kan tänka mig att det många gånger spelar in när vi själva planerar för syskon eller inte planerar något syskon. Att med det säga att det finns ett rätt förstår jag däremot inte. Min erfarenhet är en annan än HereAndNow t.ex. De flesta jag känner med täta syskon ser enbart positivt på detta i vuxen ålder. Det betyder inte att jag tror att det är bäst eller det enda rätta.

Håller med. Tror just att det är det viktigaste, inte åldersskillnaden. Vi hade nog väntat något om det hade sett annorlunda ut för oss, vad vi tror på.

Jag ser inte hur det ena skulle utesluta det andra när det gäller familjegemenskap och ensamtid med ett enskilt barn om man lever i en parrelation där båda föräldrarna är närvarande oavsett om barnen kom tätt. Vi delar upp oss med barnen då och då men har också mycket familjetid, det har väl ändå inte med ålder mellan barnen att göra utan snarare hur föräldrarna ser på det hela?

Vad i mitt andra inlägg säger du emot? Blev lite nyfiken..

 Jag tror att anknytningen kan påverkas negativt om man får barn tätt om det äldsta barnet tvingas bli äldre än det är efter påtryckningar från föräldrarna eller på grund av omständigheter inom familjen som att den ena föräldern inte är villig  eller intresserad och den andra har svårt att klara allt på egen hand t.ex och det äldsta barnet hamnar i skymundan. Är föräldrarna medvetna om att barnet fortfarande är väldigt litet och är lyhörda för det och varandra ser jag inte vad problemet skulle vara. Dessutom är anknytning en väldigt komplex process och man kan fela som förälder utan att anknytningen påverkas.

Jag säger inte emot det du skriver ovan.

Så är det inte. Det är givetvis mer komplext om det är tvillingar eller trillingar eftersom de alla är behovsstyrda. Det står dock inte och faller med att en tvilling får vänta något nån gång.

Då går det nog finfint om ni delar ansvaret!

Ditt nick tyder på att du inte bor här, var bor du? Det är givetvis svårare i andra länder där män (pappor) inte har så stor rätt.

Alright, då står du ganska ensam gissar jag? Fransmän uppmuntrar väl inte pappor att vara hemma eller är jag ute och cyklar? När pappan är hemma ska han ta lika stort ansvar som dig så du får tid för dig själv och barnet får en chans att knyta an till honom. Om du inte redan har skaffat ett bärverktyg  till bebisen är det ett tips. Bebisen är nära, du har händerna fria för att göra allt annat, laga mat eller leka med syskonet t.ex. Vi hade syskonvagn vilket jag kan rekommendera om ditt äldsta barn gillar vagn och bebisen inte har något emot det. Trevligt på långa promenader tyckte vi. Andra bär båda barnen istället. Alla är vi olika.